Efter 5 veckors träningsuppehåll, varav de två sista berott på konvalescens efter att mitt knä olyckligt hoppade ur led, kändes det mycket tillfredsställande att komma ut i vårsolen och börja träna hund igen! Jag var inte ensam om att känna så, även Kim och Tintin njöt i fulla drag efter att ha varit nästan helt inaktiva sen jag skadade mig...

Mats och Micke la varsitt spår till sina hundar, och sen körde vi uppletande av föremål på Nedregårdens industriområde. Underlaget var gräs/jord och solen sken, svag vind.

Toya: fick gå ett appellspår på knappt 300 meter med 3 apporter. Mats släppte på henne korrekt och det gick utan anmärkan fram till första vinkeln. Där hade hon vinden i ryggen och när hon ville gå över spåret för att ringa in vinkeln, höll Mats in henne, vilket gjorde att hon tappade koncentrationen och började äta kaninpluppar ;-)  Tyvärr styrde Mats henne rätt, så hon fick ingen möjlighet att själv reda ut svårigheten. Andra sträckan jobbade hon mycket noggrannt och dubbelkollade hela tiden att hon var rätt. Nästa vinkel fick hon vinden rakt i nosen, och den klarade hon galant. Husse var mycket nöjd!

Foto ovan: Micke Mårtensson

Nellie får göra en plockövning av apporten innan hon släpps på sitt spår.

Nellie: fick också en form av appellspår, fast ett mini-litet på ca 100 meter och med 8 apporter. Eftersom hon inte behärskar vinklar ännu, gjorde Micke fina böjar åt henne istället. Spåret fick ligga i 30 minuter. Påsläpp skedde rakt i spåret, efter att Nellie tuggat i sig alla korvar som husse råkade tappa precis i starten! :-)  Lite oturligt fick hon vinden rakt i ansiktet, och plockade därmed apporterna på vind (med hög nos) istället för att spåra upp dem. Böjarna redde hon ut alldeles utmärkt men fick några stopp här och där då hon stod och tittade och lyssnade på omgivningen. Micke avvaktade och när inget hände, gjorde han ett nytt påsläpp. Hon gick i ett mycket sansat tempo och var stundtals väldigt koncentrerad.

Vi la ett nytt spår direkt till henne, med sidvind, för att hon skulle få en chans att verkligen spåra upp apporterna. Avslutade med en liten böj. Detta spår gick från gräs över på jord och tillbaka till gräs igen. Det blev lite för svårt för Nellie, som tappade spåret och drog iväg åt fel håll. Växlande underlag är något av det svåraste för en spårhund, eftersom vittringsbilden varierar kraftigt mellan torrt, fuktigt, mjukt och hårt underlag osv, och Nellie har inte stött på detta problemet tidigare. Olika vegetation avger också olika syror när man trampar på det, jämför t ex saftigt gräs med torrare skogsterräng...

Nellie behöver bara göra fler erfarenhet, så kommer säkerheten snart! Jag funderar på om vi skulle ta och åka ner till havet nästa gång, så att hundarna får känna på att spåra på klippor - det brukar vara en rolig och nyttig erfarenhet.

Kim: Mats och Micke vallade av en ruta på ca 50 x 50 meter och Micke placerade ut Kims favorithandske på djupet i högra hörnet. Vinden låg idag från höger (sidvind), så jag skickade Kim något till vänster om föremålet. Han rusade ut som skjuten ur en kanon och dök ner på handsken! Mycket bra. Bytte till ett läderrep som han också tycker mycket om att kampa med och placerade ut den på djupet längre åt vänster. Återigen sprang Kim rakt ut och doppade nosen på föremålet - men han tog det inte! Istället fortsatte han att leta. Efter handsken? Jag skickade om honom ett par gånger, och sista gången gick jag med honom ut. Han tog inte läderrepet förrän jag tog upp det och uppmanade till kamp... Han fick pausa medan vi körde de andra, sedan gjorde vi ett nytt sökslag för att avsluta med ett lyckande, denna gången med en jeansdummy. La den också närmre. Det gick jättebra.

Nellie: Mats gick ut på djupet med Kims handske åt Nellie två gånger, som även hon gick ut rakt och fint och hittade. Tempot var inte det högsta, men det är bara bra, hon letade hela vägen ut på båda sökslagen. Många får verkligen jobba med att få sina hundar att använda näsan hela vägen och inte bara rusa, men Nellie gör redan rätt. Var rädd om det, Micke! Ha inte för bråttom med att hon ska öka tempot - det kommer. Förhoppningsvis med bibehållet letande hela vägen ut och in.

Tintin: Micke gömde handsken för Tintin, som trots att han i hela sitt 10-åriga liv tidigare letat i krumelurer och spiraler, nu helt plötsligt går spikrakt ut - ja, efter att han gått och sagt hej till Micke en gång för att kolla så att han inte hade handsken kvar... ;-)  Och han gick lika rakt båda gångerna! Mycket lyckat.

Nästa gång kan vi nog prova att lägga ut två föremål på en gång. Eventuellt också lägga ut dem innan hundarna tas fram - alltså ta bort synretningen. Alla hundarna letar så bra nu, att vi nog kan prova. Går det så går det! Uppletande av föremål är en mycket bra övning för att få in dirigeringen av hunden och det systematiska letandet inför söket och perfekt att träna när man är ensam mellan sökträningarna. Och när man är tillfälligt invalid, som jag är just nu!  ;-)

Micke: fortsätt med svaga böjar på spåret, och apporter i serier. Du kan börja lägga längre spår nu, upp till 300 meter bör Nellie klara. Fundera också på var du kan gå för att få lite omväxling på underlaget. Passa gärna på att klättra över en stenmur eller ett kullfallet träd vid något tillfälle och se hur hon löser sådana hinder i spåret.

Fotona på Tintin och Kim av Micke!