Your Ad Here

Lassie-wannabe's träningsdagbok!



<< May 2005 >>
Sun Mon Tue Wed Thu Fri Sat
01 02 03 04 05 06 07
08 09 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31


If you want to be updated on this weblog Enter your email here:



rss feed



2005-05-16
Lunchträning med Kim och Nellie

Micke och jag gav oss ut i duggregnet och letade upp en ny sökruta inte långt från brukshundklubben med blandat kuperat/öppen terräng, något som passade ypperligt för dagens övningar där målet var att få hundarna att söka rakt ut på djupet (50 meter).

Vi vallade en korridor på vardera sida om sökstigen där terrängen var hyfsat överskådlig och lättframkomlig och sen körde vi Kim och Nellie varannan gång. Vi hade ganska mycket vind, men den var lite snurrig, så ömsom blev det motvind och ömsom sidvind på ena sidan och medvind/sidvind på den andra. Att vi vallar korridorer i det här skedet, beror på att vi bara var två personer och kunde inte använda oss av "x-figge" (se tidigare träning) som riktningsvisare och för att få hundarna att gå rakt ut.

Nellie: är van att gå långt ut i rutan och söka, och hon är dessutom van vid mig som figurant, så den här övningen vållade inga större problem. Vi ökade svårigheterna genom att när hon kom fram till mig fick hon inget godis, utan endast dragkamp med leksaken. Hon tvekar alltid lite just i starten, men är "snabbretad" och hänger med bra när jag busar med kamptrasan. Hon får kämpa till sig den och sticker sen direkt tillbaka till husse.

Det nya är att vi lite mer systematiskt och genomtänkt gjorde påvis: När Micke belönat ute på stigen och kopplat upp Nellie ropade han till mig "Var är du?" och jag svarade lite eggande till Nellie "Här é jag!" två gånger, varpå husse riktade hunden ut i rutan igen med ett "Visa"-kommando. Lite starthjälp behövde hon allt, men ju närmre gömmet de kom, bokstavligt talat släpade Nellie med husse fram. Och nu var det dags för KORVEN!

Kim: vare rejält uppe i varv, han har svårt att koppla av när han står uppbunden, särskilt när han vet att det är arbete på gång! På första skicket rusade han rakt ut och förbi figuranten, trots motvind. Mycket spring i benen, tydligen... Men Micke berättade att han gjorde en kort rundning och vände tillbaka ganska omgående, trots att han inte borde haft vittringen från figuranten där. Jag tolkar det som att han upptäckte att den vallade korridoren "tog slut" och om det är så, är det ett stort plus, för då har han förstått vitsen med att söka inom de vallade områdena. Kim tar inga föremål ännu, men på andra skicket fick han göra ett likadant påvis som Nellie fick göra. När han hörde Micke ropa "Här é jag!" och jag viskade "visa" till honom, drog han iväg så fort att jag höll på att stå på öronen!! ;-)

Både Nellie och Kim visade stor skillnad i intensitet och tempo mellan första och andra skicket. Kim t o m stannad och kissade (!) på andra. Ny sökruta, påvisen som är en nyhet för båda två och det faktum att de står och drar igång varandra vid uppbindningen är en trolig förklaring. Och för Nellies del att hon har det jobbigt med bilturen, och för Kims del som "jagar" varenda bil vi möter på vägen ut... De var inte precis utvilade när vi startade träningen!

Vi avslutade därför med en motivationshöjande "jaga flyende figurant"-övning, där båda hundarna fick jackpot när de kom fram. Det skapar en mycket positiv minnesbild inför nästa träning.

Kim har hittat Micke ute i skogen och få belöning - korv!


Kim fick en extra-övning. Han tycker det är jättejobbigt att ta föremål av andra människor och det spelar ingen roll hur mycket de busar och leker och gör sig till - han vill eller vågar inte. Han "stänger av". Efter konsultation hos en utbildad skyddshundstränare (de vet minsann hur man kampar med hund!), gjorde vi så här: Jag busade med Kim om hans favoritleksak - en handske - alldeles i närheten av Micke som satt passiv på marken. Det gick bra, så han började prata och berömma Kim, samtidigt som jag kampade om handsken. Sedan klappade han honom och slutligen höll vi båda i varsin ände av handsken och lekte. Kim blev tveksam och greppet blev lösare för varje ny "grej" Micke hittade på, men han släppte i alla fall inte. Avbröt snabbt medan han fortfarande var intresserad av leken.

Om vi fortsätter med detta en kort stund efter varje träningspass, ska vi förhoppningsvis snart få Kim att våga ta ett föremål med sig från figuranten in till mig på stigen (början på markeringsövning). Fortsätter han att bli alltför belastad av detta, får jag lägga om träningen och klicka in "hämta föremål jämte främmande passiv person" - det är plan B!

Tyvärr inga bilder - batteriet dog i kameran...

Posted at 14:27 by Karin

 

Leave a Comment:

Name


Homepage (optional)


Comments




Previous Entry Home Next Entry