Marie har tillkommit till vårt lilla träningsgäng med sina collies Sally och Noel.

Idag har det verkligen varit ett ymnigt snöfall. Och vi har varit ute i 4 timmar och tränat hund tillsammans med Hans Haknert, Mats mentor! Vi körde spår med Toya och Sally, sök med Kim och Noel och så bägge grenarna med Nellie.

Toya, Karin och Hans spårar i snöstormen...

SALLY: Jag och Marie tittade på hur hennes trefärgade collietjej Sally spårar. Hon plockar apporter med stort intresse, men söker hellre upp dem än spårar. För att få in spårbeteendet (låg nos), började vi om från början med ett sk spontanspår. Hon fick se mig ett par steg när jag gick iväg med hennes boll 100 m, sedan tog Marie undan henne för att hon inte skulle gå enbart på synintryck. När jag kommit tillbaka gick vi bara längs med spåret för att se hur hon skulle bete sig. Det tog en stund, men rätt som det var kopplade hon att här var något, undrar om det kan leda till nåt spännande? Och det gjorde det - där var bollen! Ett par till sådana här övningar kommer nog att göra susen!

NELLIE: Samtidigt tog Mats och Hans hand om Micke och Nellie. Hans ville se hur långt hon kommit, så de la ett rakt, kort spår med endast slut. Nellie gick jättebra i snön (till skillnad från Toya!). Hon doppade nosen i vartenda fotsteg. Kollade av plock-övningarna av apporter. Micke har kört in det med klicker, och det fungerar bra. Nästa gång gör vi en sammankopplings-övning!

Vi gjorde två sök-övningar med Nellie också. Hon är tränad på barnen i familjen tidigare, och det har fungerat utmärkt, stor dragning! Något mindre intressant var det att leta rätt på Hans i skogen... Kan ha berott på att det var dåligt med vind också. Vi fick stötta henne nästan ända fram. Provade med mig som figurant på andra, och då sprang hon ut bra, men passerade mig två gånger utan att hitta mig. När hon väl hittade mig, tog hon en snabb kontakt och stack sen tillbaka till husse. Vi fortsätter med att bygga figurant-intresse nästa gång.

NOEL: Ståtlig, blue merle collie-hane i sina bästa år, gjorde lite som han ville, enligt matte Marie. Han skulle introduceras i sök, men var lite för värdig för att bry sig om andra än matte. Så hon fick vackert krypa ner i snön och gömma sig - och han hittade henne direkt, mycket elegant. Bara för att testa, så gömde jag mig, och jodå, han fann mig också, men komma ända fram - nä. Men han lekte med mig när jag uppmanade till kamp! Även här bygger vi figurant-intresse nästa gång.

KIM: Lassie-wannabe'n! En alldeles för stor sheltie, men ändå något mindre än colliesarna. Min hund. Vi körde 3 sök-slag i tämligen täckt terräng och med figuranterna på mellan 10 - 25 m djup. Första slaget var i vind, och helt klockrent. På andra blev det lite mer spring innan han hittade figgen. På tredje var motivationen på topp, men koncentrationen räckte inte till, för här blev det ännu mera spring. Micke sa att Kim hade sprungit rakt förbi honom flera gånger utan att hitta honom... Efter inrådan från Hans, ska vi nog inte köra så många repetitioner, i alla fall inte varje gång.