Lasse och Marie planerar dagens övningar.
Stättared bjöd på en härligt grönskande lövskog denna något mulna måndag, då vi samlades hela gänget inklusive en ny medlem: Louise Eriksson med terven Cayenne. De tar över Toyas och Mats plats som "katten bland hermelinerna" i vårt lilla collie/sheltie-gäng!
Det var skönt att för en gångs skull känna att tiden var på vår sida så att vi kunde ge alla hundarna en ordentlig genomkörare med helt individuellt upplägg efter deras enskilda behov beroende på hur långt de kommit i utvecklingen. Men det var skam vad klockan tickar iväg när man har roligt!
T.v: Lasse och Noel på sökstigen. T.h: Noel har hittat en helt ny figurant - Louise Eriksson!
Noel fick gå ut som första hund idag. Vi ville undvika att han satt i bilen och stressade upp magen igen. Micke och jag agerade figuranter och försökte locka Noel att ta en leksak med sig från gömmet tillbaka till husse (första övningarna i markering med rulle). Noel, som för det mesta brukar vilja leka dragkamp, valde idag att högljutt protestera mot både leksak och godis genom att skälla mig rakt i ansiktet! Efter några försök bröt vi och skickade honom att söka efter Micke istället. Samma resultat.
Tanken att välja bort rullemarkeringen och lära in skallmarkering istället dök ju självklart upp, men med tanke på att han så sällan tar till skall, är det nog bättre att vi håller oss till rullen. Det krävs ganska mycket mod av en hund att våga stå och skälla på främmande människor i skogen när inte husse är i närheten som support.
Lasse fick i hemläxa att träna Noel på att hämta en leksak hos matte Marie under promenaderna.
Nya medlemmar i "Lassie-wannabe"-gänget: Louise Eriksson och terven Cayenne.
Cayenne är en belgisk vallhund och har aldrig kört sök, däremot en hel del agility :-) Louise däremot är desto mer luttrad: hon har kört räddning med Cayennes mamma för några år sedan. Vi började med en ren nybörjarövning: Cayenne fick säga hej till figuranten och leddes sedan undan medan figgen gick ut och gömde sig några meter ut i motvind. Sedan gick Louise med henne längs med stigen i sakta mak och inväntade att hon skulle få upp någon vittring. Det fick hon också, men hon konstaterade bara helt lugnt att "jaha, det ligger en människa i skogen". Inte kunde väl hon veta att det vankades gottor där ute!
Cayenne har hittat figuranten bakom stenhögen: "Vad ska jag göra nu?"
Cayenne är en snabblärd hund och efter att ha funnit en figurant och blivit bjuden på kattmat en gång, blev det desto mera action! Mycket imponerande hur snabbt hon snappade vad det här gick ut på... Vi körde två sådana här hitta-övningar, sedan fick Cayenne vila och smälta de nya kunskaperna medan vi tog ut Nellie ett varv. Efter fikapaus lät vi henne få söka två gånger till, med samma strålande resultat.
Cayenne verkade ha sökbeteendet i generna - det räckte med
en hitta-övning för att få igång henne!
Lasse och Nellie i en helhjärtad kamp om favoritleksaken!
Nellie var lite blyg för Lasse förra gången vi var ute och tränade, så den här gången startade vi med en stunds lek och skoj. Nellie var med på noterna direkt och kastade sig helhjärtat in i kampen om trasan med Lasse. Ingen skepsis den här gången, inte! Därefter fick hon se honom ge sig ut i skogen och när hon skickades på sökslaget sprang hon rakt ut och hämtade leksaken. All tveksamhet var som bortblåst. Vi gjorde ett sökslag till, den här gången utan synintryck och med figuranten längre ut. Det gick precis lika bra.
Efter den lekstunden hyste hon inte längre några tveksamheter när Micke
skickade ut henne att leta rätt på Lasse som gömt sig i skogen.
Sedan skickade vi ut Louise som figurant. Louise är en nygammal bekantskap för Nellie (hon har hållt i en freestyle-kurs som Nellie deltagit i). Tanken var att vi skulle få med ett påvis i den här övningen. Men Nellie uppskattade inte alls att det var en obekant figurant ute i skogen... Vi avbröt för att låta henne försöka på nytt efter fikapausen. Då fick hon hälsa på Louise först, och sen gick det bra, med påvis och allt.
Jag tror att Nellie kommer att övervinna den här tveksamheten helt av sig själv med tiden och med den erfarenhet som träningen ger. Att söka blir som ett "yrke", och när hon känner sig trygg i den rollen, kommer även tryggheten med främmande figuranter.
Kim har inte velat engagera sig i någon lek med någon annan än matte tidigare, därför har det varit svårt att få honom att markera figurant. Men vi har jobbat lite med det tidigare, både tillsammans med Micke och Lasse, och det fungerade så bra sist att vi bestämde oss för att testa en markeringsövning idag. Vi började med att Lasse fick leka med Kim och låta honom kämpa om hans favorithandske. Men Kim hade bara en sak i huvudet idag: att få ge sig ut i skogen och söka människor! Det var inte ens lönt att försöka få honom på andra tankar. Han hade helt enkelt inte tid med något så "fjantigt" som att leka med en handske...
Vi avbröt och bestämde att ta upp den träningen utanför sökstigen och så fick han gå två sökslag med figuranterna 50 meter ut på varsin sida om stigen. Louise låg på motvindssidan och är mycket välbekant för Kim (de tränar agility ihop sen undertecknad skadade foten och knät). Jag skulle vilja påstå att Kim älskar Louise! Ändå gjorde han ett mycket grunt slag och kom tillbaka lika kvickt som jag skickade ut honom. Han visade tydligt att han hade vittring, trots det fick jag stötta honom flera meter och skicka om. Jag kan bara anta att det berodde på att terrängen just där var ganska svårframkomlig. Det får vi komma ihåg att träna mera på - allihopa!
Karin och Kim, som är heltaggad på att få gå ut till figgen igen för påvis.
Till slut hittade han Louise som låg helt dold och blev såklart överlycklig. Det tog en väldig tid och vi andra började undra vad han sysslade med. Det visade sig att han hade stannat hos Louise och pussat henne när godiset tog slut. Sedan hade han gått runt och nosat lite, för att återvända och på nytt pussa henne i hela ansiktet ;-) Till slut kom han dock tillbaka och vi kunde göra påvis som blev mycket lyckat.
Vid det laget hade nog Lasse, som låg figurant på andra sidan stigen, slumrat till! Han låg med vinden bort från stigen, så jag hade inga större förväntningar om att Kim skulle gå ända ut eftersom han strulade så på motvindssidan. Men han skuttade rakt ut i ett behagligt tempo - rakt på gömmet! Kom tillbaka omgående och laddade för påvis. Mycket lyckat!
Marie och Sallly förbereder sig.
Sally var sist ut och fick den mest avancerade övningen: vi la ut tre figuranter på omväxlande vänster och höger sida om stigen, den första 50 meter ut och de andra två närmre. Tanken var att hon skulle gå tre sökslag och hitta på varje, med påvis på alla tre. Det betyder att hon skulle bli tvungen att jobba ganska länge och man kan säga att det blev en liten uthållighets-test. Skulle hon orka eller skulle hon tappa geisten mot slutet?
Sally har hittat en figurant och "talar om" det för matte genom att komma in med lektrasan.
Hon orkade - och hon till och med ökade för varje figurant! Stackars Marie som har så svårt att ta sig fram i terrängen, hon fick vackert hänga med på påvisen... Tur att Sally är såpass lyhörd och väntar in matte vid behov :-) Micke skriver i ett email: "Blev mäkta imponerad av Sally idag och taggad (på ett positivt sätt)." Jaa, vad mer kan man säga? Du har en härlig hund i Sally, Marie!
Sally går ut till figuranten en andra gång med matte i släptåg.
