Idag hade vi förmånen att få med oss en utomstående sökhundsinstruktör på träningen:
Master Lennartsson med working kelpien Fila. De kör räddning och Master har också varit instruktör på ett antal sökläger. Det var med spänning vi såg fram emot att få höra hans kommentarer om vårt träningsupplägg så långt och jag tror att vi fick rätat ut många frågetecken. Det kändes också bra att få hjälp med att staka ut riktningen en bit framöver och få vetskap om att vi är på rätt väg.
Synd bara att inte hundarna delade vår entusiasm - den enda som var i sitt esse var Noel! Kul, för det har stått och stampat lite för honom på sistone. Tyvärr dog batteriet i kameran, så det blir bara bilder på Master och Fila idag!
Efter att vi vallat av en ruta i Brombärshult (mina gamla hemtrakter) började Master med att visa med sin hund hur det går till på tävling; vad man som förare får och inte får göra på stigen, hur upphittad figurant hanteras mm. Det är ju alltid bra att ha målet klart för sig när man ska träna hund ;-) Fila är skallmarkör, så det blev ändå en viss skillnad mot våra hundar, som alla (utom Cayenne) är blivande rulle-hundar. Master demonstrerade hur man lär in skallmarkering och tyckte inte alls att det behövde vara svårare än rullemarkering. Har hunden stort intresse av att engagera sig ute hos figuranten kan den bli en lika bra skallmarkör som rullemarkör. Vill hunden däremot lämna figuranten och springa tillbaka till föraren, kanske rullen passar bättre.
Det ser nästan ut som vi tänker stanna över natten...!
Kim var inte alls sig själv. Vi hade lagt ut två figuranter på djupet, en på vardera sidan stigen, men han gick ut lite halvdant i lågt tempo och jag fick gå med ut och skicka om flera gånger. När han kom in för tredje gången, bröt jag och gick över till figgen på andra sidan. Det gick bättre (motvindssidan), även om tempot var mycket lågt. Han tyckte inte alls om att behöva ta sig fram i tjockt blåbärsris som nästan gick över ryggen på honom på sina ställen. Kan tillägga att det var ganska varmt och kvavt väder och han hade stått uppbunden och bränt energi på att föra liv och rycka loss trädgrenar...
Vi plockade in Master på halva sträckan och gjorde ett nytt försök. Den här gången fick jag ut Kim och det blev ett mycket lyckat avslut hos figuranten som matade honom med köttbullar hela vägen tillbaka till stigen!
Kim tyckte det var för jobbigt att ta sig fram i blåbärsriset.
Sally var också slö idag. Hon som tveklöst brukar gå långt ut och leta, gjorde idag grunda slag och behövde Maries stöd ut. Men när hon väl hittade figuranten, tog hon leksaken med sig tillbaka och skuttade gärna ut för påvis. Vi kunde inte förstå vad detta oengagemang hos våra hundar berodde på. Men även hon hade stått uppbunden i väntan på sig tur och högljutt talat om vad hon tyckte om den saken! Andra sökslaget gjorde hon dock mycket bra, hon gick rätt på figurantgömmet och fick beröm av Master.
Nellie: Visa av föregående två hundar, la vi inte ut figuranterna särskilt djupt, utan körde med helt dold figge istället. Eftersom Nellie har visat viss tvekan inför främmande figuranter, använde vi Master på ett av skicken och han busade lite med henne före start. Det var bra, för hon gick gärna ut till honom efter det. Jag såg inte så mycket eftersom jag låg figurant två gånger för Nellie, men jag uppfattade att Master agerade x-figge på sista skicket för henne. Hon hade, likt de andra, inte heller den vanliga gnistan idag.
Noel däremot: han var på topp! Två sökslag sprang han i högt tempo och med stor glädje. Förvisso inte åt det håll som husse pekade, men långt ut och självständigt och rakt på gömmet. Inga tveksamheter för ny figurant (Master) heller. Det var riktigt positivt. Han kanske fungerar bättre när han har fått stå och ladda ett tag? Vet att han har fått gå som första hund flera gånger tidigare... Vi kanske ska köra honom på slutet några gånger och se om det är det han tänder på?
< Noel laddar!
Under den kombinerade fikapausen/frågestunden blev det en hel del lydnadssnack också. Master förevisade klickerträning och pratade om provreglerna för bruksprov och vad som gäller i lydnadsklass 1. Det peppade oss allihopa tror jag, så imorgon ska vi träffas och träna lydnad :-)
Därefter fick alla hundarna prova på markeringsövningar. Master anser att man ska separera sök/hittaövningarna från markeringsövningarna. På det viset bibehåller man ett stort figurantintresse och hög motivation i söket, samtidigt som man kan koncentrera sig på att få en korrekt rulle/skallmarkering och påvis vid sidan av. Han visade med Fila hur man kan lära in rullemarkeringen:
Steg 1) Plock-övning med lösrulle och steg 3) Hämta lösrulle hos passiv figurant.
1) Plock-övning med lösrulle: Ha godis i ena handen och föremålet i den andra. När hunden nosar på föremålet, belöna (eventuellt med klicker och godis). Belöna sedan när hunden nuddar föremålet, när den griper om det med tänderna och slutligen när den tar upp föremålet från marken. Allt detta sker hos föraren och tränas med fördel hemma framför TVn, i köket och ute på promenaden.
2) Hämta lösrulle: När steg 1 sitter, går man över till att hunden får springa och hämta lösrullen en bit ifrån. Var noga med avlämnandet! Den ska komma ända fram innan den släpper, och gärna hålla kvar tills kommandot loss eller tack kommer.
3) Hämta lösrulle hos passiv figurant: Samma som steg 2, med den skillnaden att lösrullen nu ligger vid fötterna på en stående figurant. Öka avståndet successivt. Figuranten är passiv i det här skedet.
Steg 3) Avlämnandet och steg 4) Hämta rulle ur handen på figurant.
4) Hämta lösrulle ur handen på figurant: Nu får hunden se när figuranten går iväg med lösrullen och sätter sig på huk en bit bort med ryggen emot. Hunden skickas med sök-kommando och får ta rullen ur handen på figgen. OBS! Figuranten ska hålla rullen nere vid marken! Det är för att hunden alltid ska leta nere vid marken efter lösrullen. Den dagen det inte finns någon lösrulle, utan hunden ska ta rullen i halsbandet, kommer den att ha lättare att hitta den då den "ramlar fram" när hunden letar efter lösrullen. Håller figuranten lösrullen för högt upp i det här skedet, kommer hunden inte att söka mot marken och rullen i halsbandet kommer aldrig att ramla fram den dagen det är aktuellt.
Steg 5) Påvis.
5) Påvis: När hunden hämtar rullen hos figuranten varje gång och lämnar av korrekt, kan man bygga på med påvis på samma sätt som vi övat tidigare: hunden kopplas upp och vänds ut mot figgen igen, föraren ropar "var är du?" och figgen svarar "här är jag!" varpå hunden kopplad skickas ut med "visa"-kommando. NU är det dags för figuranten att bli aktiv och belöna med lek/godis osv.
Skallmarkering: Master poängterade vikten av att hunden backar ifrån figuranten en bit. Den får absolut inte gå framåt så att den rör vid figgen medan den skäller, något som är väldigt lätt hänt när den eldar upp sig. Skallet är ju en uppfordran till figuranten att den ska göra något, och när den inte får gensvar på sitt skällande, kan den få för sig att ta till andra, mindre attraktiva metoder... Som att nafsa, gräva på figuranten eller stjäla dennes liggunderlägg! Alltså belönas skallet alltid bakåt, över huvudet på hunden.
Figurantintresse måste vi alla jobba mera på. Master hade massor av idéer hur man kan få hunden att bli kvar ute hos figgen och tycka att det är toppen där, t ex genom att göra små kravlösa apporteringsövningar med snusdosan med korv i. När hunden hämtat dosan, öppnar figgen den och belönar, sen kastas den iväg igen och proceduren upprepas. Han varnade för att försöka leka med de hundar som inte är så intresserade av det (Kim och Noel!), då det kan pressa hundarna så att de till slut tappar lusten helt. Han la tonvikt vid att det är figuranten som ska belöna hunden - inte föraren! Det är ute hos figgen hunden helst ska vilja vara.
Kommentarer överflödiga!!!
Sammanfattningsvis kan sägas att när terrängen är tuff, som den var idag, bör vi göra enkla, positiva hitta-övningar på kort avstånd. När terrängen är mera lättframkomlig och hundarnas intresse är på topp - då kan vi lägga ut figgarna på djupet och ge hundarna riktiga utmaningar! Men vi bör inte undvika den jobbiga terrängen, de måste få vänja sig och så länge vi gör det så lätt som möjligt och med en riktig jackpot för hundens ansträngningar ska vi nog lyckas! Det var som Master sa: "alla brötar ju inte fram som belgare, som ibland har mer spring i benen än sök i huvudet."
Tack Master för en mycket lärorik och trevlig dag i skogen. Det gör vi gärna om igen! Nästa gång är hundarna förhoppningsvis sig själva igen, så du verkligen får se hur de fungerar! Fram till dess får du nöja dig med att läsa den här dagboken och titta på bilderna! ;-)
