Sommaren har kommit till Varberg (äntligen) och vårt lilla collie-gäng börjar bli uppluckrat - vi välkomnar Anna med terven Mysak i gänget! De har jobbat en del med sök tidigare, men Anna sa att det var ett tag sedan, så hon och Mysak fick börja idag.

Mysak behöver inget koppel när matte Anna är ute och figgar för de andra hundarna. Han ligger kvar ändå!

Knähund?!?!?!?   Anna och Mysak myser tillsammans i skogen.

Mysak: Vi la ut två figuranter, en på vardera sida om stigen. En hamnade därmed rakt i motvind och Mysak gjorde ett snyggt sökslag och hittade såklart direkt. Han är van sen tidigare att ta rulle och "rapportera" tillbaka till matte, men det fick han inte idag! Idag jobbade vi istället med figurantintresset genom att han fick busa med figgen ute i gömmet, och sedan kampa hela vägen in till stigen - jädrans vad stark han är, det kan jag intyga efter att ha legat som figurant nr 2!

Det märks att de gjort en del sök tidigare, för Mysak gick långt ut på djupet och letade, han var t o m en vända utanför den vallade rutan. På andra skicket kom han närmre legan och fick vinden på tillbakavägen.

Anna riktar in Mysak under Mickes och Maries överinseende.

För att få sista minnesbilden av att gå rakt, skickade vi ut Louise i motvind bara 10-15 meter ut, och det blev mycket lyckat.

Nellie: Ytterligare en ny figurant idag - Anna (förra gången var det Master). Perfekt träning för Nellie. De bekantade sig på stigen först och Nellie kampade bra där! Anna fick ligga som första figurant i motvind, ungefär halvvägs ut i rutan. Nellie hittade henne utan större ansträngning, trots att hon fick skutta uppför ett brant berg med en massa risiga tallbuskar (imponerande!!!) men kampa - nä! Hon tittade på Anna som "är du inte riktig?" Men hon stannade kvar därute en god stund, vilket är ett stort plus. Till slut återvände hon dock till husse och Anna fick locka och leka med sig själv... Efter lite uppmuntran från Micke gick Nellie ut igen, den här gången fick hon godisbelöning istället. Det fungerade bättre. Det är lättare för en hund att ge sig hän i kamplek med en främmande människa när husse är alldeles i närheten, som på stigen. Det är värre när hunden är ensam med figgen ute i skogen!

Nellie kan konsten att koppla av.

I nästa gömme, bara några meter ut på medvindssidan, låg Louise. Nellie gick ut några steg när Micke skickade henne och stannade sedan och tittade sig omkring. Gick några steg till, stannade och tittade. Tredje gången hon förflyttade sig framåt på detta sätt, fick hon såklart syn på Louise i gömmet och sprang glatt dit och tog emot belöning. Jag tror att stannandet och tvekandet berodde på att hon tyckte det var lite jobbigt med ny figurant på föregående skick. Louise är också relativt ny för Nellie, fast hon kunde såklart inte veta i det här fallet vem som låg gömd, eftersom vinden låg bort från stigen. Vinden var troligen ytterligare en faktor till hennes tvekan - hon fick ingen vittring.

Det här måste åtgärdas - på en gång! Nellie fick se en välkänd person springa iväg. Hon vändes undan så att hon inte såg vart figgen tog vägen, och släpptes sedan direkt så fort figuranten dykt ner bakom en tallruska. Nu blev det lite mer fart! För att ytterligare befästa en positiv minnesbild, fick hon se en figurant fly in i skogen och försvinna, men hon fick inte sticka efter. Istället avslutade vi dagens övningar.

Sally: Vi hade en livlig diskussion på stigen huruvida vi ska fortsätta med markeringsövningarna och påvis med Sally i samband med sökträningen, eller om vi ska dela på det och köra lösrulle och påvis separat. Det slutade med att vi var helt eniga: Sally har en sådan otrolig arbetslust och hög motivation, att det inte finns en chans att det skulle bli för jobbigt för henne att fortsätta markera och påvisa. Hon är nog den i gruppen som har det absolut högsta figurantintresset.

Alltså la vi ut tre figuranter på ömse sidor stigen, väl instruerade och preparerade med kamptrasa för markeringen och godis för påviset. Tyvärr blev det ett litet missförstånd... Micke som låg som sista figurant ville vara snäll och tala om för Marie att alla var gömda och att hon kunde starta. Det gjorde han med en busvissling. Marie, som redan gjort sig klar för första skicket och kopplat loss Sally, kunde inte mer än se på när Sally stack iväg som skjuten ur en kanon åt det håll visslingen kom ifrån. Det blev som så att hon tog sista figgen först... med markering och påvis och allt!

Hur löser man det här nu då? Sally hade ju inte gjort fel egentligen, men i våra ögon blev det ju fel. Vi löste problemet genom att köra rutan "baklänges" - det blev ju framlänges för Sally eftersom hon startade med sista figuranten. Alltså var det mig hon fann som andra figurant vid foten av ett berg, efter att först ha lekt bergsget och klättrat runt ovanför huvudet på mig. Mycket snyggt påvis.

Sista figuranten var obekant - Anna - som var tänkt att vara den första... Det gick lika bra, även om det märktes lite grann att värmen började ta ut sin rätt nu. Sally gör markeringarna jättebra, det enda Marie behöver jobba med, är att få henne att komma ända in med lösrullen/kamptrasan. Sally har en tendens att släppa den ett par meter innan hon kommer fram till matte och vill ha godisbelöning. Louise hade ett bra inlägg om hur det kan tränas separat, hemma framför TVn.

Karin skickar Kim på sök - är det inte lite belgarstil han lagt sig till med?
Han börjar också se ut som ett streck på bild...

Kim: behöver motivation, motivation, motivation! Därför la vi figgarna nära stigen, i lättsprungen terräng, två på motvindssidan och en på medvindssidan. Stackars Anna, hon fick figga även här... Det är värdefullt med nya figuranter! Jag har lagt ner alla försök med lek som belöning, eftersom Kim tycker att det är ganska jobbigt. Nu vill jag bygga upp ett starkt drag ut till figuranten, då kan inte belöningsformen upplevas som besvärande för hunden. Mycket köttbullar blev det istället! Det var härligt att se Kims drag ut efter senaste gångens halvdana försök.

Kim har hittat Marie ute i skogen och blir matad med köttbullar hela vägen tillbaka till stigen.

Måste säga att alla tre skicken blev mycket lyckade. Micke gick förvisso ut och satte sig på ett strategiskt ställe i rutan för att ta kort på andra skicket och eftersom figuranten låg med vinden bortåt, blev det naturligt att Kim sprang till Micke och kollade om belöningen fanns där först. Men Micke satt helt passiv och tråkig och jag tänkte att Kim nog inte skulle springa ut dit en gång till när det inte gav något, men det gjorde han. Micke fick gå tillbaka till stigen, och nu kunde Kim koncentrera sig på att söka igen.

Louise och Cayenne "in action" !

Cayenne: fick en figurant långt ut på djupet på motvindssidan och en nära på medvindssidan med föresatsen att hon skulle göra en vindmarkering före första skick och sedan få testa att söka utan vind. Inte gjorde hon någon vindmarkering! Fast det var inte så konstigt, för vid närmare kontroll visade det sig att vinden snurrade som en karusell runt alla gropar och sluttningar i skogen... Louise beslutade sig för att skicka henne ändå och visa riktningen tydligt. Cayenne hittade en gammal lega och där var såklart spillt godis... Där fastnade hon. Och så behövde hon göra lite toalettbestyr innan hon kunde fortsätta söka. Louise stöttade henne ut och skickade om ett par gånger och så till slut fick hon vittringen i nosen och dök ner i gömmet.

Till slut hade Cayenne tid att söka och hittade Micke direkt...

Egentligen skulle vi nog gjort om en lättare motvindsövning för att få ett lyckande innan vi släppte henne på medvindssidan, men vi chansade. Och Cayenne hittade på andra försöket. Mycket bra! För att få sista minnesbilden klar, att söka rakt och utan stopp, så la vi ut en figurant nära stigen i motvind och det gjorde hon mycket bra. Sen fick hon se när Micke försvann i rutan för att plocka in snitslarna i hörnen, även det en minnesbild till nästa gång.

Marie bygger på Cayennes figurantintresse genom att mata henne hela vägen in till stigen - med barnmat!

Lustigt egentligen, idag hade vi utan att stressa det allra minsta hunnit med att både ta oss ut i skogen, valla rutan och köra igenom 5 hundar på drygt två timmar! Alltså fanns det tid för mer träning. Men först fikade vi och gick igenom hur det hade gått. Något som vi la vikt vid idag, som vi missat tidigare, är att gå framåt i rutan efter varje hittande. Vi vill ju att hunden ska söka i en båge framåt i rutan så småningom, och genom att föraren går fram 20 meter på stigen och figuranten tar med hunden motsvarande sträcka framåt innan återgången till stigen, hoppas vi att "mata in" framslagsbeteendet i hundarnas medvetande.

Det var roligt att se att ingen av hundarna blev så värst dämpad av den plötsliga sommarvärmen. Jag vet i alla fall att Kim kan bli trött väldigt fort när det blir varmt. Visst var hundarna flåsiga och inte på toppen av sin fart-kapacitet, men tempot var bara något lägre än vanligt, och det först mot slutet.

Louise förklarar och visar hur man kan lära in apportering / hålla fast lösrullen med hjälp av godis och klicker.

Louise och jag passade på att under fikapausen redogöra för hur vi har påbörjat markeringsträningen med Cayenne (skallmarkör) och Marie och jag hur vi jobbat med Kim och Sally för att få dem att ta lösrulle och komma in med. Sen tyckte Micke att det blev för mycket prat! Så vi gick över till:

Markeringsövningar: Cayenne - Vi började med att kasta en godis över ryggen på henne när hon var två meter från synlig figurant, detta för att få henne att stoppa upp lite. En skallmarkör får aldrig komma för nära figuranten av förklarliga skäl - eller hur Micke? Har du återfått normal hörsel ännu?!?!? ;-)  Vidare kan en skallmarkör hetsa upp sig så till den milda grad där den står och skäller, att den till slut nyper figuranten eller snor liggunderlaget eller liknande. Själva skällandet är ju en uppfordran från hundens sida till figgen att ta fram belöningen. Hunden vet inte att den skäller för att tala om för föraren att den hittat någon, och när den genom sitt skall upprepade gånger bett figuranten om belöningen, är det lätt hänt att den går till "handgripligheter" när inget händer. Det undviker man genom att redan från början lära in rätt beteende - att aldrig komma ända inpå figuranten. Alltså belönar vi först stoppandet några meter ifrån figuranten.

Men vi var såklart sugna på att visa för de andra att Cayenne kan skälla och backa samtidigt! När vi belönat stoppandet ett par gånger, fick hon ingen belöning kastad till sig på nästa skick. Cayenne har väldigt lätt till skall och det kom igång direkt nu också. Men hon får ingen belöning förrän hon backar bakåt! Och belöningen kastas alltid bakom henne. Sen fick Micke prova att vara figurant. Cayenne skällde lika bra på honom ;-) Men vi ska nog sansa oss lite och koncentrera oss på att verkligen få in stoppet under de kommande träningstillfällena innan vi går vidare med skallet.

Markeringsövning. Sally vill ha godiset i Maries högra hand, men det blir ingen utdelning förrän hon nuddar lösrullen i andra handen. Något som hon snappade väldigt kvickt (se bilden nedan).

Marie visade apporteringsövningar med lösrulle med Sally och jag visade samma sak med Kim. Vi har ungefär samma problem - avlämnandet, att hunden spottar ut innan den kommer fram. Som tidigare nämnt, hade Louise ett bra inlägg om detta. Hem och träna!

Micke har kommit lite längre med Nellie. Han har gjort plockövningar med klicker och när han väntar ut henne, försöker hon dra rullen ur handen på honom. Hon visade sig mycket uthållig också, jag tror de höll på med samma övning i 5-6 minuter medan vi andra tittade på och diskuterade. Mycket bra! Men glöm inte pauserna Micke, så att hon inte tappar sugen senare. Det är svårt att sluta när det går som bäst, jag vet, men det ger helt klart bäst resultat.

 

 

 

 

Micke har jobbat mycket med Nellie med plockövningar av spårapporter med klickerns hjälp.

Vi konstaterade att det ligger en stor svårighet i att klicka exakt rätt ögonblick. Det är jättelätt att klicka för sent, dvs för släppandet istället för hållandet! Därav att många får problem och fastnar med att hunden tar och släpper, tar och släpper. Skulle kameraklicket i det här fallet motsvarat klicker-klicket, skulle den belöna släppandet. Någon liknade en gång klickerträning med att "ta ett kort", att "frysa" ett beteende. Det ligger en hel del i det...

DÄR var bra!!!

Med Kim behöver  vi lite mer action. Karin skojar med lösrullen och kastar sedan iväg den så att den landar vid fötterna på Marie en bit bort. Kim tycker det är jobbigt med föremål hos någon annan än matte, därför använder vi en passiv och neutral figurant så här i början.

Kim har hämtat rullen och lämnat av den uppe på Karin, han behöver stora hjälper för att inte släppa den på invägen. Genom att få Kim att lämna av föremålet uppe på kroppen, får man upp huvudet sista biten in, och det blir "svårare" för honom att tappa rullen. Dessutom tycker han att det är roligare!

Mysak kan redan det här med att hämta rulle hos figuranten...

Mysak, som aldrig separerat markering från sök, fick gå ett "riktigt" sökslag och hämta lösrulle och göra påvis. Men eftersom Anna har haft lite problem med hans markeringar, att han tagit sin egen fasta rulle ibland när han inte ska och så vidare, så kanske det inte är helt fel att prova att köra markeringsövningarna vid sidan om ett tag? På det viset har man mera kontroll över träningsupplägget, det blir inte så många delar på en gång som kan gå galet (söket, rakt ut, hittandet, markerandet, in till matte med rullen, avlämnandet, påviset), utan man kan koncentrera sig på just markeringen (hämta lösrulle hos synlig figge) och senare lägga till påviset.

Mysak har hittat figuranten Louise och gjort påvis. Här får han belöning.

Cayenne - belgarnas svar på "Flygande Holländaren" !?!?!!!