Måndag förmiddag inleddes med att Git ville se
hur vi gör hemma när vi tränar. Här gällde det att kasta all prestige överbord för att verkligen få ett ärligt utlåtande och korrekt hjälp med framtida träning! Jag la ut en figurant på vardera sida stigen, motvindssidan på 25 m djup och medvindssidan 10-15 m ut. Tyvärr var det inte mycket vind alls och den snurrade hela tiden.
Högsommarvärme var det också och Kim, som stressat i två dagar under resan, var redan flåsig när vi startade. På första skicket drog han iväg längs stigen. Kallade in. Nytt försök, då stack han iväg åt motsatta hållet, men vände ut efter några meter. Han sökte långt ut och blev borta en bra stund (så länge att Git blev orolig att han dragit iväg efter nåt rådjur, men han jagar ju inte...),
var förbi figgen tre gånger utan att hitta. Jag gick med en bit ut och skickade igen, då hittade han. Godisbelöning och figgen tog honom med ut till stigen i ett framslag och matade hela vägen in.
Måste tillägga att
vi hade specialutbildade figuranter på detta läger som analyserade hundarnas beteenden vid gömmena. Två legor om dagen
videofilmades också för vidare analys av bästa belöningsmetod och vi fick med filmerna hem på CD-Rom! Alltså behövde vi inte figga en enda gång själva, utan kunde helt och hållet koncentrera oss på att träna hund!!! :-)
På andra sidan gick Kim också ganska lång ut, men utan att hitta. Tempot var lågt och han stannade flera gånger och tittade på den stora gruppen människor på stigen.
Tror vi var 15 pers totalt med figuranterna och de andra kursdeltagarna! Så många människor som stod och iakttog Kim ute i skogen, det var en ny upplevelse...
Även här tog figgen med sig Kim framåt/inåt i ett tänkt framslag och matade hela vägen in med köttbullar. Jag var inte riktigt nöjd, så jag valde att lägga ut en figurant till, riktigt nära den här gången. Även den sprang han förbi utan att hitta. Inte hans bästa prestation kan man väl konstatera.
Domen från Git blev hård: Kim vet inte vad som förväntas av honom. Jag måste också bli tydligare med handtecknet om jag vill använda det som riktningsvisare och inte enbart som startsignal. Lite beröm fick jag också: att jag höll huvudet kallt och inte la mig i Kims arbete. Han fick lösa allting själv utan att jag gick in och styrde och ställde.
Det var intressant att se hur de andra tränar: här var hela skalan från dyk-upper till minnesbilder till vind... Någon var helt grön, andra hade tävlat mycket.
Git förbereder dyk-upp för liten hund. Då får man sänka sig till hundens nivå för att försäkra sig om att den ser! Walkie-talkien sköter all kommunikation mellan "stighållare" och figurant. Mycket smidigt.
Måndag eftermiddag
Nu tog Git över rodret helt och hållet. Vi fick inte göra något annat än att följa order. Men hon kollade först med mig om jag var med på att testa dyk-upper på Kim för att se om vi kan få honom att gå rakt ut och för att få honom att förstå vad vi förväntar oss. Och det hade jag ju ägnat natten åt att fundera över :-D
Git placerade ut en figurant på vardera sida om stigen på 40 meters djup. Jag ställde upp Kim i rätt riktning och fick noggranna instruktioner om hur jag skulle visa med vänsterhanden (ovant!).
Git sa till om en dyk-upp i walkie-talkien. Kim tittade åt alla andra håll. Till slut fick han syn på den och samtidigt som den dök ner, släppte jag och sa sök.
Kim reagerade ungefär som "Vad f-n var det där?!?!?" och gick ut i halvtempo galopp i en vid båge, spetsade öron och spänd svans. Men när han väl förstod att det var en människa, som dessutom hade godis på sig, blev han överlycklig. Jag fick gå ut till gömmet och ta med figuranten in.
På andra dyk-uppen reagerade han inte med misstänksamhet, här gick han rätt ut i bra tempo. Återigen fick jag gå efter ut till gömmet. Git menar att det är där belöningen ska vara, ute hos figgen, inte på väg in till stigen. Figgen fick order om att förflytta sig framåt till nästa gömme, medan Kim och jag tog oss tillbaka till stigen. Genom att lämna kvar en figurant med godis i skogen, ökar man hundens vilja att återvända.
< Så här kan en dyk-upp se ut!
Spännande figurantgömme - inne i en bil mitt ute i skogen! Jobbigt tyckte Kim och åt lite gräs istället...
Sen fick vi prova nåt kul! En figurant inne i en bil på en skogsväg i rutan! Det var en bil som skulle till skroten, och tur var väl det, för en av de andra hundarna studsade upp på motorhuven... Kim begrep ingenting. Han letade upp spåret dit och bakspårade en bit, han kissade en skvätt och gick runt bilen, men när han fick vittring blev han skraj.
Jag fick ta med honom runt bilen så att vi kom i vind och skicka om, men han vågade inte gå. Fick stötta honom nästan hela vägen fram. Så lycklig han blev när han hittade figuranten där inne! Kan tillägga att alla hundarna fick problem med bilen... Och alla blev lika lyckliga när de väl löste problemet.
Mycket nytt: Kim får syn på sin första dyk-upp, och jag får instruktioner i
hur jag ska visa korrekt med vänsterhanden (ovant!).
