Tisdag förmiddag blev vi presenterade för en ruta med två dolda figuranter. Och då snackar vi verkligen dolda: de var
nergrävda i marken och jag skulle inte hitta gömmet ens om jag trampade rakt på det!
Vad gör du där nere? Underjordisk figurant var något nytt för Kim!
Vi fick gå ut en bit i rutan med Kim för att kunna göra en dyk-upp. Figuranten lyfte på locket till den underjordiska lådan några gånger - det såg väldigt underligt ut när marken höjdes och sänktes flera gånger på det viset ;-D Det tog en bra stund innan Kim såg att det var något som rörde sig.
När jag släppte med kommandot sök, drog han iväg snett och sökte av ett stort område, inklusive runt gömmet, där man tydligt kunde se att han reagerade. Men förmodligen sipprade det ut alldeles för lite vittring för att Kim skulle bry sig om den figuranten. Han är ju van vid maximal vittring från en hel människa och direktkontakt med figgen...
Git och jag fick stötta honom fram och gick runt i området. Till slut tog nyfikenheten överhanden och han stack ner nosen i hålet där de andra hundarna fick upp sin lösrulle. Han blev överlycklig när han fick kontakt med figuranten!
Äntligen hittar Kim figuranten där nere i underjorden!
Andra sökslaget var på en "vanlig" figurant på motsatta sidan, men med dyk-upp. Tveksamt om han såg den, men gick i alla fall ut med god fart, rakt och fint. Jag gick efter när han hittat, eftersom han inte tar rulle ännu.
Sista skicket var på helt dold, nergrävd figurant, ända ute på djupet. Figgen fick komma halvvägs inåt stigen för att kunna göra dyk-uppen. Kim och jag stod kvar med riktningsvisande vänsterhand medan figgen försvann ut och kröp ner i marken (vilket vi inte såg från stigen, vi såg bara dyk-uppen, sen var hon borta).
Peppade Kim en aning medan vi väntade genom att viska "är där nån - ska du ta den?" Det ryckte i benen på honom! När jag släppte rivstartade han och fann gömmet 50 meter bort på en gång! Figgen pillade ut korv till Kim medan vi tog oss dit och lyfte på locket. Mycket, mycket lyckat! Den uppgiften löste han alldeles strålande - på andra dolda figuranten i hela hans korta sökkarriär! :-)
Den här gången hann inte figuranten få cellskräck - Kim hittade henne direkt. Git öppnar luckan.
Tisdag eftermiddag, ny ruta och nya utmaningar! Här var det ytterligare två kluriga gömmen: en figurant under en presenning och en som hade klättrat upp i ett träd högt upp på en kulle. Även här gjorde vi dyk-upp på båda för Kim.
Presenningen: Kim blev väldigt konfunderad. Gick ut några meter, stannade, tittade, sökte min kontakt. Fick även här stötta honom ut, skillnaden var att när jag började röra mig ut i rutan så sprang han i förväg och tog kontakt med figgen långt innan jag kom fram. Positivt!
Men han var lite nervös ändå, presenningar kan ju vara livsfarliga tyckte Kim, så han fick hämta korvbitar både uppe på och under presenningen tills han inte brydde sig om den längre.
Tittut under presenningen! Läskigt, tyckte Kim, men när han fått smaka Gerds specialgjorda norska korv, var det inga problem att varken kliva på eller krypa under presenningen...
Sen var det dags för den "höga" figuranten i trädet. Här velade Kim iväg och sökte långt ut åt vänster i rutan (vinden kan mycket väl ha förflyttat vittringen dit, eftersom figgen satt högt uppe i ett träd på en kulle).
Men han jobbade sig fram utan hjälp och tog figuranten med hörselns hjälp (tror vi, det var inte med nosen i alla fall). Jag behövde aldrig lämna stigen!
Figuranten släppte ner ett par korvbitar och sedan hela snusdosan för Kim att greja med medan hon klättrade ner. Han hoppade till just när hon landade, men i övrigt var han mycket positiv till denna nya upplevelse.
Git tycker att Kim behöver många dyk-upper på enkla figgar för att få in rakheten i skicken och säkerheten i sökbeteendet och föreslår att vi väntar med att lägga in svårigheter tills det sitter. Men under lägret kör vi alla de spännande legor som erbjuds - det kan vi bara inte missa!
Anteckningar från dagens teori:
Vid påvis är det alltid hunden som bestämmer riktningen! Föraren får inte visa med handen eller påverka den på annat sätt. Idealet är att hunden följer sitt eget vittringsbälte tillbaka till figuranten. Det innebär att föraren tar emot hunden rakt framifrån, vänder den 180 grader (helt om) och gör påviset, även om hunden kommer in med rullen längs stigen bakifrån. Som förare vet vi i regel var figuranten finns och faller lätt för frestelsen att vända ut hunden i den riktningen och skicka för påvis, men då lär sig inte hunden att använda sig av sitt eget bakspår ut.
När man tar figuranten med sig tillbaka till stigen, bör man sträva efter att förflytta sig något framåt i rutan, så att man alltid kommer ut på stigen på den punkt där man tänkt sig nästa skick. Det främjar rakheten i sökslagen. Se skiss:
Tomslag
Många hundar märker på föraren när det är tomslag, dvs skick där det inte finns någon figurant utlagd. I en del fall kan det vara idé att föraren inte vet om det finns någon figurant eller ej. Man ska akta sig för att hjälpa hunden, den blir snabbt alltför förarbunden.
