Lars Fält är fil.lic. i zoologi med inriktning på etologi. Han är välkänd från många kurser och föreläsningar för hundägare och instruktörer inom Svenska Brukshundklubben och Sveriges Hundungdom liksom från försvarets och polisens hundutbildningar. Han är bl a författare till böckerna "Hundens språk och flockliv" och "Beteendeboken".

Tisdag kväll fick vi förmånen att lyssna på honom när han pratade om hundens luktsinne och lite annat smått och gott... Här följer lite anteckningar:

Vakenhetsgrad
Vakenhetsgrad är hur fort hjärnan registrerar och hur snabbt hunden reagerar på en händelse. En för hög vakenhetsgrad innebär att hjärnan försöker göra många saker samtidigt och vi uppfattar det som att hunden stressar. För lydnad och tävlingssök behöver man en hög vakenhetsgrad och snabba reaktioner, men en sådan hund orkar inte söka efter en försvunnen människa i 10 timmar. Den hunden behöver en lägre vakenhetsgrad. Genom rätt träning kan man "ställa in" hundens vakenhetsgrad efter en given aktivitet.

Luktsinnet hund/människa
När man andas normalt är det bara 2 % av doftämnena i luften som kommer till analyscentret i näsan/hjärnan. Sniffande ökar luftströmmen över cellerna och fler doftmolekyler fångas upp och registreras.

Om en människa har 6 miljoner celler, kan den känna 10 000 dofter. En hund har 200 miljoner celler, hur många dofter kan inte den känna? Så långt har man inte kommit i forskningen ännu. Många av cellerna registrerar samma doft, det är det som gör att man kan känna om det luktar starkt eller svagt. Det är också en skyddsmekanism som gör att man inte förlorar luktsinnet om man förlorar några celler.

På varje cell sitter det ett antal cilier som kan liknas vid små fingrar som fångar upp doftämnena. När en hund sniffar och fnyser om vartannat när den letar efter en doft, så är det för att sinnescellerna inte ska bli adapterade (sluta skicka signaler till hjärnan). Alla har vi nog upplevt att komma in i ett rum med en obehaglig doft, som vi efter en stund där inne inte känner längre. Går vi ut i friska luften och sen tillbaka in i rummet, känner vi återigen den obehagliga lukten. Det beror på att cellerna efter ett tag slutar skicka signaler till hjärnan om den doften.

Människan har 6-8 cilier per cell, hunden har 100-150! Det innebär att hunden har receptorer för fler doftämnen och uppfattar dessa doftämnen i mycket lägre koncentrationer än vad människan gör.

För mycket vittring när vi tränar
Vi skämmer bort våra hundar med för mycket dofter! Det är bättre att börja med så lite vittring som möjligt i t ex ett spår när man lär in det. Alltså får spåret vara rejält gammalt... Det är en stor fördel att börja med främmande spårläggare så tidigt som möjligt, pga att en hund som alltid går förarspår lätt blir slarvig - det är en alltför välbekant doft för hunden! Den behöver inte sniffa lika ofta och den har tid att ta en vända och hitta på annat...

Riktningsbestämning i spår
15-18 mm - det är så lång sträcka en hund behöver för att avgöra åt vilket håll ett spår går åt. Vi snackar om milllimeter här, inte meter! Lars Fält berättar om ett försök de gjort här på Hundcampus med hjälp av pansarglas de fått från några bussar. De placerade en videokamera under glasen och filmade när en person gick barfota över. Med datorns hjälp kunde de rita in exakt var hon satt ner fötterna och så videofilmades hunden när den kom fram till fotspåren.

Det handlar om att belöna i exakt rätt ögonblick vid inlärningen: så fort hunden nosar i fotspåren ska den ha belöning. Klicker är ett utmärkt hjälpmedel här. Så här kan man lägga upp övningen: Lägg ut ett spår där du har riktmärken exakt var du satt ner fötterna på några ställen, t ex på en sten eller en blomma. Gå med hunden en timme senare lös, observera att det är ytterst viktigt att den har en låg stressnivå! Belöna direkt när hunden nosar i fotavtrycket. Backa och gå fram mot nästa ställe. Upprepa belöningen direkt hunden nosar på fotspåret. Efter ett tag kommer hunden att bli otroligt noggrann när den kommer fram till ett spår.

Träningssteg vid specialsök
Specialsök innebär att hunden tränas att söka efter ett preparat eller ett noga utvalt doftämne. Lars berättar om ett projekt på Hundcampus där de lärde en hund att söka enbart efter barn och helt ignorera vuxna. Behovet uppstod då man insåg att flera barn som försvunnit från sina hem hade avlidit alldeles i närheten trots stora räddningsinsatser. När man kommer ut till ett sådant uppdrag som hundförare, är området redan fullt med folk som hjälper till att leta: det är poliser, frivilliga, grannar, orienterare osv. Idén att få fram en hund som bara sökte barn kom i dagen.

Ingo, som hunden heter, fick sin utbildning i laboratoriet på Hundcampus. Det samlades in dofter från ett 70-tal barn från olika länder, av olika nationaliteter och med olika ursprung i form av t-shirts, sockar osv. Den enda gemensamma nämnaren hunden hade att gå på var den att barnen inte blivit könsmogna ännu. Och Ingo blev en baddare på att markera barndoft och ignorera vuxendofter!! Han fick också praktisk träning på ett 60-tal barn så fort tillfälle bjöds.

Vid all inlärning av specialsök, t ex narkotika, sprängämnen, minor, eller kantareller, följer man följande modell:

1) Detektion. Kan hunden över huvud taget känna doften?
2) Diskrimination. Hunden lärs att göra ett urval bland andra förledningsämnen.
3) Identifikation. Hunden lärs att hitta preparatet i olika miljöer.

Något att tänka på när vi är ute i skogen och tränar tävlingssök: