Onsdag förmiddag - nu borde alla vovvarna vara rejält medtagna efter två dagars hårdkörning både för- och eftermiddag i 24-30 gradig värme. Eller ja, själva söket i sig är väl inte det som tröttar mest, det är allting runt omkring: resan hit, sova borta, alla nya dofter, miljöer och intryck. Kim har inte ätit sin frukost sen i fredags (alltså sista dagen innan vi åkte!), och bajsar knappt heller... Kvällsmaten äter han på natten när han får lite lugn och ro.
Alltså gjordes det ett avbrott från tävlingssöket. På schemat stod istället räddning och specialsök. Fast jag måste säga att jag tyckte Kim var mer på alerten än någonsin idag... De andra hundarna verkade inte heller särskilt slitna. Men det är nog för att stressen och aktiviteten är på högvarv. Jag känner mig ju jättepigg själv, trots de få rasternam, rekordsnabba lunchpauserna (vi lagade maten själva) och sena kvällarna ;-)
Gits högra hand, Anders, underhöll oss med roliga historier medan kameran riggades för räddningssök! >
Räddningssök
Vi var på ett sågverk där de tillverkade ekobriketter. Kim väntade på sin tur inne på rummet på vandrarhemmet, så nära var det. Han är helt uppe i varv, han kopplar inte av ordentligt under hela dagen, han är vaken och med på allt som händer och utfallen mot förbipasserande bilar är mycket värre än vanligt. Där ser man. Jag som alltid rekommenderat
mer aktivering till hundar med problembeteenden - här fick jag rakt motsatta resultatet! Jag kommer aldrig mer att rekommendera mer aktivering om någon vill ha hjälp med problemhund, jag kommer att ge rådet att varva ner och lära hunden stressa av istället!!
Första figuranten låg inne i ett skyddsrum. Hundarna fick hitta in på egen hand
och leta i mörkret. På bilden: Git, Ulrika och riesenschnauzern Ivra.
Räddningssöket så: Första figgen fanns nere i ett skyddsrum - beckmörkt! Kim fick börja söka utanför byggnaden och tog sig snabbt in. Till min stora förvåning var inte mörkret något han tvekade inför, han sökte av hela rummet längst in! Figgen låg till höger bara några meter innanför dörren...
Jaså, var det där du gömde dig?!
Belöningen uppskattas mest av Kim om jag är med i bakgrunden.
Fast just den här figgen tyckte han speciellt om!
Vi hade diskuterat belöningsformen tidigare och det faktum att Kim tycker det är lite jobbigt att ta kontakt med figuranten. Eftersom han är klickertränad sen valp, provade vi med en klicker hos varje figurant, som klickade direkt han kom fram, sen godis och röstbelöning. Vissa figgar tillåter han gos och mys med, klia lite på rumpan och de får pussar och kramar av Kim. Andra får bara mata godis. Inne i mörkret såg vi inte hur han reagerade på klicket.
I denna container låg nästa figurant. Här tog sig den mesta vittringen ut däruppe och flyttade sig med vinden en bit åt sidan. Men Kim löste problemet efter att ha funderat lite... På bilden, en beauceron vid namn Gibson.
Nästa figurant låg gömd i en container med dörren något på glänt och öppet upptill. Kim lokaliserade i grova drag att det var i någon av containrarna, men när han hittat den rätta ställde han sig utanför och åt gräs. Kissade en gång också... Lät honom vara och efter en stunds "funderande" stack han in nosen i dörrspringan och fick klick och belöning.
Gerd var påpasslig med klickern, men Kim fick inte komma in
förrän jag var framme och öppnade dörren.
Gerds norska korv - mumma för en vovve från Norge!!!
Tredje figuranten låg nere i en brunn med en SJ-pall över. Den fick Kim vittring på från långt håll och vi fick springa för att hinna med honom. Klockrent hittande och belöning. När jag kom ifatt, lyfte jag bort pallen så att figgen kunde klättra upp och fortsätta belöna, den här gången med några apporteringsövningar med snusdosan. Det uppskattade Kim två gånger, men inte den tredje (han fick ju inget för att han plockade upp dosan åt den fumliga människan som bara tappade den hela tiden!).
Tredje figgen låg instängd i en brunn! En videokamera
filmade alla våra förehavanden för vidare analys av hundbeteende.
Vissa figgar fick inte röra Kim, bara mata godis. Men en liten
lekstund med snusdosan (till höger) uppskattade han!
Git ville att Kim skulle få ytterligare en upplevelse i mörkret, eftersom vi missbedömde honom så radikalt och gjorde det för lätt förra gången. Nu placerades figgen längst in i samma skyddsrum. "Här har jag redan letat", sa Kim och kollade bara av den gamla legan en gång. Men efter lite stöttning jobbade han sig in och stod still en stund och vi hörde hur nosen gick endast 30 cm bakom figuranten innan han hittade henne! Klick och godis.
In i mörkret igen. Kim tyckte det var konstigt, han hade ju redan letat en gång här! Men gruppen av människor bakom honom tyckte tydligen att han skulle leta en gång till (det är dem han spanar in på denna bilden).
Och titta vem som satt där - favoritfiggen!!! :-)
Det var för få tillfällen för att avgöra om klickern haft avsedd effekt, så vi fortsätter med den i morgon också.
