Den här helgen har nog varit den varmaste på hela sommaren. Vad passar då bättre än att träna hund i en sjö? Ett helt gäng unga mopedkillar ställde glatt upp och sjösatte en kanot åt oss och agerade sen figuranter... Visst blev det lite stojigt och stimmigt, och inte särskilt likt de söksituationer vi är vana vid, men vilken bra erfarenhet för våra hundar!
Mysak och Zingo (på väg upp på en sten) svalkar sig i Hornsjön innan sökträningen tar vid.
Mysak skuttade glatt i vattnet och plaskade runt med grabbarna när de sjösatte kanoten, men när den sedan låg och flöt en bit ut och de radade upp sig vid strandkanten helt knäpptysta, blev Mysak allt lite konfunderad.
Anna skickade honom från skogsbrynet över sanden, men vid vattenbrynet vände Mysak och sprang bort till killarna och kollade hos var och en av dem om hans lösrulle fanns där. Det var klipska pojkar som förstod att flytta sig upp bakom oss utan att vi ens behövde be dem, så på andra skicket gick Mysak ut i vattnet. Men det var ändå en underlig upplevelse och figuranten i kanoten fick vifta lite med lösrullen, sen var det inga problem! Mysak simmade ut, tog rullen med sig tillbaka till Anna som kopplade och gjorde påvis. Hon släppte dock kopplet så att Mysak själv fick simma ut.
"Figurant här? Det har jag aldrig varit med om", säger Mysak misstänksamt...
Markering med lösrulle. Kändes inte sjysst att låta honom doppa hela huvudet under vattnet för att komma åt sin fasta rulle... Det här gjorde han helt suveränt.
Anna startade med kopplat påvis, men valde att inte följa med ut i vattnet...
Vi vågade inte låta Mysak kampa när grabben satt kvar i kanoten, då skulle den kantra med en gång. Istället fick han kasta iväg rullen för Mysak att simma och hämta. Det blev belöning det med. Så till den milda grad att han inte ville komma upp ur vattnet ;-)
Zingo är ny i vårt gäng, en söt amerikansk cocker spaniel med matte Marianne. Det var väl lite häftigt kanske att starta hans första sökövning med en figurant i en kanot ute i sjön... Men eftersom han hängde med Mysak i vattnet på vägen ner och uppskattade att simma runt, tänkte vi att han nog skulle ta sig ut till kanoten ändå.
Men vi (eller rättare sagt, ungdomarna) drog in kanoten så att han bottnade hela vägen ut och så arrangerade vi en dyk-upp, som även fick locka lite på honom. "Det var väl ingenting" sa Zingo, vadade ut och stoppade i sig av godiset som erbjöds!
Imponerande av nykomlingen Zingo - hans första sökövning!
Söta amrisen Zingo simmade som en säl...
Och det blev sista bilden, för sen dog batterierna i kameran (igen)!
Kim brukar älska att bada, men bara om jag följer med i. Därför fick kanoten ligga kvar på vadavstånd från stranden även för honom. Eftersom svårigheten ökade så markant här, valde jag att hoppa över rullmarkeringen (som han inte behärskar till fullo ännu), och kastade ut snusdosan till grabben för en hitta-övning. "Snusar den hunden? Coolt" sa vår unga figurant men ändrade ansiktsuttryck ganska snabbt när han öppnat locket och möttes av den härliga leverdoften! Jag tror inte att han upplevde den som så härlig förstås...
Även här fick vi göra en dyk-upp och figuranten fick kalla lite grann på Kim, men det fungerade så bra att jag bad killarna att dra ut kanoten en bit till, så att Kim fick simma. Självklart spexade de till det och sköt ut kanoten så jag trodde väl aldrig att den skulle stanna. Och stackaren däri hade inga paddlar... När en av ynglingarna hoppade i för att simma ikapp, skickade jag i Kim igen. Han simmade ända ut!!! Men hade lite svårt att ta emot godis samtidigt som han simmade.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sen vallade vi av en 100 x 100 ruta i den underbart vackra lövskogen, som faktiskt gav riktigt behagligt klimat i skuggan under trädkronorna. Idag var första gången vi använda
walkie-talkies och efteråt var vi alla tre helt överens - det var fantastiskt effektivt! Vi vill aldrig träna utan igen. Att slippa ropa och hojta till varandra i skogen, både vid vallning, vid övningarna och till och från bilen och att dessutom höra vad som händer hos den andra figuranten när man själv ligger där ute och väntar visade sig helt ovärderligt!
Kim fick sina sedvanliga markeringsövningar, idag med Marianne som figurant. Vi provade att sätta henne bakom kraftiga trädstammar, så att jag inte såg om Kim taqit rullen eller ej, och på första skicket tog han den inte. Men på de andra tre gick det kanonbra. Nu kommer han hela vägen tillbaka till mig med rullen också. Bröt innan han blev för trött eller uttråkad. Kan ni tänka att jag lyckades med det?!? Men det berodde mera på att vi hade tidsbrist nu, eftersom Anna skulle jobba på eftermiddagen...
Zingo figgade jag för. Vi kollade mest av hans intresse och hur han skulle bete sig. Han fick se när jag gick iväg och gömde mig 10 meter ut i rutan och sen släppte Marianne bara honom utan att säga något. Första gången rusade han rätt upp i skogen och började spåra där vi vallat tidigare! Klart, han hade ju suttit bunden och sett när vi försvann där och han ville väl veta vad vi hittat på däruppe... Plus att det luktade matte där. När han spårat färdigt kom han faktiskt till mig istället för till matte ;-)
Nytt skick på andra sidan stigen. Här gjorde vi en riktig dyk-upp och det blev helt klockrent. Som Anna sa: "Han plöjde fram genom skogen som en belgare!" Marianne kom efter och deltog i belöningen. Jag tror att vi blev imponerade alla tre av den här lilla hundens kapacitet :-)
Nästa gång ska vi kika på vad han tycker om föremål. Målet är att han ska hämta med sig en "lösrulle" från figuranten in till matte på stigen, för att på det viset tala om för henne att han har hittat någon. Marianne: Du kan skoja lite med honom tills dess och uppmuntra alla försök att hämta föremål, leksaker, pinnar eller vad han nu hittar till dig.
Mysak fick gå ett lite mera ordentligt sök, fast bara tre skick. Med walkie-talkiens hjälp gick det som en dans att arrangera, trots att vi bara var tre personer. Jag gick ut och gömde mig på ena sidan och Marianne på den andra. Anna hade en walkie-talkie hos sig på stigen och kunde därigenom styra oss i rutan, hitta rätt skick-punkt och be om dyk-upper. Utan en massa ropanden och missförstånd. Helt förträffligt!
Anna ville använda fastrullen i halsbandet idag. Första gömmet var under en stor presenning. Mysak hittade mig direkt, men tog inte rullen. Han trodde nog att det var en hitta-övning och förväntade sig belöning direkt. Jag fick nästan handgripligen stoppa in rullen i munnen på honom, men så fort han tagit den stack han tillbaka till matte.
Påviset gick jättebra. Tack vare walkie-talkien kunde jag varna Marianne i andra gömmet att akta fingrarna när hon skulle leka med Mysak... Och Anna kunde instruera henne om att vara tydlig när hon visade honom fastrullen, eftersom han inte riktigt förstod på första skicket. Det hade vi inte fixat lika smidigt utan walkiesarna!
Medan Mysak var ute på andra sidan och letade upp Marianne, tog jag presenningen med mig framåt i rutan till ett nytt gömställe. Vi gjorde en dyk-upp och Anna skickade iväg honom. Efter några meter stannade han upp, tittade sig omkring och stack iväg neråt mot gamla legan. Förmodligen hade han inte uppmärksammat dyk-uppen. Nytt försök, nu förvissade vi oss om att han verkligen sett mig.
Även den här gången fick vi ett stopp innan han vräkte sig framåt igen och sökte rätt på mig. Nu tog han rullen mycket snabbare och gjorde ett bra påvis utan att vi behövde ropa "var är du".
De här stoppen skulle kunna orsaka huvudbry, men min nyvunna erfarenhet om hundars avståndsbedömning säger något annat. En erfarenhet som avgjorde mitt val att välja dyk-upper i träningen. Som jag nämnt tidigare, har jag varit orolig för att för mycket synintryck skulle skapa en hund som bara springer utan att använda nosen. Men på lägret i somras fick jag förklarat för mig, och också sett i verkligheten, att det inte fungerar så. Om hunden får se en dyk-upp 50 meter ut, kommer han bara att springa en liten bit ut och tro att det var där han såg den. När han inte hittar den där, kommer han att börja söka. Det beteende Mysak visade idag var en mycket tydlig illustration på den här teorin!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Och så hoppas jag att ni allihop som missade dagens aktiviteter kryar på er från förkylningar, lunginflammationer och skador, så att vi snart blir fulltaliga igen i träningen! Saknar er!!
