|
Colliedominansen är total - Sally, Kim (sheltie), Nellie, Silver och Noel poserar framför kameran.
Dagens gömmor: vi hade lagt en figurant i en dynbox (trångt för en vuxen karl, kan nog både Micke, Lasse och Anders intyga!!), en figurant under en presenning och en i barntunneln från IKEA som vi använde sist.
Vid dynboxen hade vi även riggat upp en videokamera! Jag har redan kollat filmen - det blev jättebra - jag fick mig några goda skratt minsann! Här har vi nåt att kika på i vinter. Men första figgen var en vanlig, enkel, gömd bakom en låg gran. Bra uppvärmning för samtliga hundar i dagens grupp.
Öströö bokskogar visade sig från sin absolut bästa sida idag med strålande solsken, lagom ljumma fläktar från den närliggande sjön och alla hade gott om tid så vi hann med en fikapaus ;-) Kims födelsedag idag, så han fick börja!
< Lasse spexar till det!
Karin riggar kameran och Lasse monterar lådan...
Taktiksnack inför dagens övningar.
Kim fortsätter med sina markeringsövningar, nu med längre och längre avstånd till figuranten. Han har verkligen fattat tycke för söket sen vi började med dyk-upper. Han håller ett högt tempo och håller dessutom hela vägen utan att tröttas. Jag kunde inte se om han tog rullen bakom granen, utan fick lita på att figuranten gjorde "sitt jobb". Marie sa att Kim först letat godis, men när hon vickade lite på rullen, sög han den direkt och hennes fingrar på samma gång... och sprang tillbaka till mig.
Kim fick börja, dagen till ära - han blir 4 år idag!
Nästa var dynboxen, som var placerad ca 45 meter bort i en uppförsbacke. Kim tyckte allt att dynboxen var lite läskig, han stannade upp ett par gånger på vägen, men nyfikenheten tog överhanden. Jag vågade knappt andas när han smög fram! Och han tog rullen!!! Men först efter att han verkligen kollat av att det var en bekant som låg i boxen och inget hemskt monster ;-)
"Vad är du för en?!?" frågar Kim misstänksamt. I mitten av boxen syns rullen.
Full "rulle" på Kim idag! ;-)
Sen kom vi till presenningen. Den låg på ett avstånd om ca 20 meter och här gjorde vi också ett påvis för första gången sen vi började med den här intensiva markeringsträningen. Kim fick belöning av mig för avlämnandet av rullen och sen av figuranten för påviset. Ett litet tjoande fick vi be figgen om före påviset för att Kim skulle gå ut. Det kändes fantastiskt att vi har kommit så här långt med tanke på hur ovillig han varit att överhuvud taget ha något i munnen tidigare.
Kim har precis plockat upp lösrullen och tittar förvånat på mig, där borta stod
jag ju inte när jag skickade iväg honom, utan ungefär där fotografen står nu...
Första påviset på väldigt länge. Det fortsätter vi förmodligen med från och med nu.
Som avslutning fick han så möta tunneln 60 meter ut i rutan. Även den upplevde han som lite skum, men tvekade inte hälften så mycket som vid dynboxen. Tog rullen och satte full fart nerför backen till mig. Påviset gick jättebra också, bortsett från att jag inte klarade hålla hans tempo i uppförsbacken... Det fick bli löst påvis ;-)
Jag måste bli mer noggrann med att Kim verkligen tar rullen med sig hela vägen in. Idag spottade han ut den 5 meter ifrån mig varje gång. Tror att jag kan börja "tjata" lite på honom om det nu utan att han går ner sig i motivation. Sen måste jag lita på att han tar den ute hos figuranten nu när de blir mer dolda och jag inte ser om han har den eller ej. Och så minska ner på belöningen för avlämnandet på stigen och öka på belöningen ute hos figgen efter påviset.
Jag kanske skulle byta ut Kim emot Lasse - han verkar inte ha några problem att hålla rullen! :-D
Marie och Sally förbereder sig.
Sally visar Marie vad hon funnit under presenningen.
Sally kör hela racet med markering och påvis från start. Vi använde samma gömmen till alla hundarna, så även hon fick starta med den enklare bakom granen. Hon går kanonfint när matte är lugn och koncentrerad. Idag fick vi en hel del skällande och ljudgivning före start. Det var helt tydligt att det kom som en frustration på att behöva bli satt ner inför skicken, jag tror att du bara glömde dig Marie? När Sally slapp "störningen" med att sätta sig och fick koncentrera sig på dyk-uppen direkt, försvann också pipandet och ylandet.
Vad är detta Anders? Regndans med tunneln?!? Eller var det en hula-hula ;-) Sally reagerade inte det minsta negativt på dynboxen, hon sprang rätt fram och nosade av den från alla håll och fick fatt i sin trasa (lösrulle) och återvände direkt till Marie. Jag vet inte varför hon strulade med markeringen sist, för idag var hon helt klockren på samtliga skick! Trots att Marie var snabb på att förflytta sig framåt och kalla på henne, valde Sally att ta samma väg tillbaka och sen vika av mot matte, som ett L. Det kan bero på att det var mycket folk på stigen idag som inte flyttade med framåt. Vi får försöka tänka på det nästa gång, att vi flyttar fram hela "flocken" så att hunden inte blir distraherad.
Ingen rädder för dynboxen här...
Marie belönar Sally efter funnen figurant. Micke får kravla ur
den trånga barntunneln bäst han kan på egen hand...
Presenningen var ingen match för Sally, inte heller tunneln som vi fick några lustiga reaktioner på av de andra hundarna på förra träningen. Summa summarum så har vi fått in riktigt fina och raka skick på Sally, dock behöver det matas på ett bra tag till med dyk-upper så att det verkligen sitter den dagen hon ska gå tomslag. Hon känns också väldigt säker i markeringen och behöver inget tjoande för påvisen. Men framslagen måste vi jobba mera på och likaså vara eftertänksamma när vi startar upp henne så att vi inte får någon ljudgivning.
Anders har gömt sig i tunneln, redo för nästa direktiv via walkie-talkien. Ett helt nödvändigt hjälpmedel!
Inger och Silver - välkomna i gänget!!
 Silver är ny i gänget och förstärker därmed colliedominansen ytterligare! Matte heter Inger och i familjen finns ytterligare en collie, Mattis.
Silver har aldrig gjort sök tidigare, så idag fick han göra lite prova-på-övningar för att vi skulle få se om det finns något intresse för detta och för att vi skulle få chansen att bekanta oss med honom och försöka utröna vad han gillar mest: godis, lek eller gosestund. Silver valde utan att tveka en sekund att gosa - men inte lugnt! Busigt och tufft skulle det vara, det stortrivs han med!
Silver fick prova på alla gömställena, men vi flyttade ner tunneln till halva avståndet. Tyckte att 60 meter var lite väl långt så här första gången.
Arrangerade en dyk-upp vid första legan. Silver såg den, men inte kunde väl han veta att det vankades en mysstund där. Han gick inte dit. När matte stöttade honom utåt, gick han nästan fot! Kollade av figurantens och de tidigare hundarnas spår. Vi fick be figgen att locka lite försiktigt på honom. Det var den utlösande faktorn som fick honom att lämna matte och springa dit. Marianne gjorde att lysande jobb som figurant, hon busade och stojade - han tyckte det var skitkul!
< Marianne busar med Silver. Här har vi en hund som föredrar häftig social lek före både godis och föremål.
Marianne gjorde ett utmärkt jobb som figurant och gav den här nya hunden en trevlig upplevelse av sök.
Som nybörjare är det inte konstigt att man upplever gömda främlingar i skogen som besynnerliga, särskilt inte när de krupit ner i en dynbox! Anders som var figurant där, fick locka på honom för att han skulle våga sig fram, och med mattes stöttning gick det bra. Vid presenningen hade det nog börjat gå upp ett litet ljus för Silver, för här gick han ut mycket mera målmedvetet. Och tunneln klarade han också bra, fast han valde att morsa på fotografen först... ;-)
Silver vid dynboxen. Med matte vid sidan om var det ju riktigt trevligt att hitta figurant även här!
Om du vill fortsätta med Silver, Inger, så kommer vi att börja med lite markeringsövningar nästa gång. Försök att hitta något som han gillar att bära på och prova att byta med godis. Som små apporteringsövningar. Jag vet att du sa att han inte är så pigg på godis, men prova att belöna med en rejäl omruskning i pälsen - det verkar han uppskatta hur mycket som helst! För i det här gänget kastar vi prestigen överbord och ger oss hän i hundarnas belöningar, hur de än ser ut... Om du kollar bilderna från tidigare inlägg kan du ju t ex se hur Lasse ligger på mage och busar med Nellie! Det fick henne att komma över sin olustkänsla inför män, i alla fall inför den mannen.
Silver ser aningen häpen ut över att finna ett par fötter som sticker ut ur en tunnel i skogen...
...så han går och morsar på fotografen medan han inväntar mattes stöd!
Fikapaus. Det var riktigt gott att hinna med det! ;-)
"Ditåt ska du, där ute finns figuranten". Micke och Nellie förbereder sig.
Nellie är inne i en konstig period, sa Micke. Det märkte vi inget av idag. Tonvikten låg vid markeringsövningarna, även om det också blev en del nya upplevelser för Nellie med alla de konstiga gömställena. Något som upplevdes lite jobbigt av en neurotisk collie (husses eget uttryck!). Men hon löste faktiskt alla problemen själv, och med det växer hon. Titta bara på Kim - efter en veckas läger med en massa konstiga och kluriga figurantgömmen har han blivit så självsäker att han börjat rymma på promenaderna...
"Det vete hundan om jag vågar kika ner i den där". Nellie tvekade, men löste sen uppgiften helt själv.
"Om jag snappar åt mig trasan riktigt kvickt..."
Vi lät locket vara öppet på dynboxen för att underlätta litegrann. Nellie gjorde som Kim, hon stannade ett par gånger och stirrade på detta konstiga som inte hörde hemma i skogen. Men även här tog nyfikenheten överhanden och när trasan blev synlig snappade hon kvickt åt sig den och vände ner till husse. Mycket bra!
Nyfiken Nellie försöker få fram figurant under presenningen.
Jag kommer inte riktigt ihåg, men visst gick det bra vid presenningen? Där utökade vi också övningen med påvis. Micke valde att prova utan tjoande från figuranten och det fixade Nellie efter några sekunders funderande. Det var ju ett tag sen vi gjorde påvis med henne. Vi la in det även vid tunneln, som vi flyttat tillbaka till 60 meters djup. Micke fick prova kondisen i uppförsbacken!
Belöning efter påvis för Nellie. Micke har hunnit upp för backen.
Zingo var mycket intresserad av alla dofter på marken idag.
Zingo var på spårhumör idag! Trots dyk-upper och intressanta gömmen och gott godis, skyndade han sig inte nämnvärt, utan valde att kolla av var de andra hundarna varit någonstans först... Det är sånt som händer och inget att fästa sig vid egentligen, bara om det blir en vana och han fortsätter med det gång på gång.
Marianne visar Zingo dyk-uppen...
Marianne hade sytt till riktiga lösrullar och tränat flitigt hemma sen sist, så när Zingo väl tog sig fram till figuranterna, så plockade han rullen med sig så fint. Marianne har inte kunnat berömma honom tidigare när han varit på väg in med rullen, eftersom han släppt den så fort han trott att det är godis på gång. Men idag kunde hon belöna honom och han tog ändå med sig rullen hela vägen in. De måste ha varit väldigt goda att ha i munnen, för vid ett tillfälle ville han inte ens lämna över den till matte...
Zingo gillar sina nya rullar av läder. Här kommer han i full karriär med en i munnen.
Dynboxen var jätteskoj tyckte Zingo. Han sprang ett varv runt den och vädrade, sen tog han rullen direkt den kom fram. Och idag var inte tunneln det minsta hemsk! Nu var det ju fullt dagsljus till skillnad från sist. Det blev extra trångt för figuranten Inger när Zingo kröp in till henne :-D
"Ge hit min rulle!" Ingen tvekan från Zingos sida över en plastig låda i skogen.
Zingo verkar vara en naturbegåvning - han hämtar redan rullen från de mest konstiga figurantgömmen.
Snabbt tillbaka till matte för avlämning!
Marianne, lägg gärna lite energi på inkallningsövningarna hemma, så att vi kan bryta honom när han börjar spåra, utan att behöva ta till brösttoner. Det ska inte bli negativt att söka och bästa sättet att bryta är en väl fungerande, trevlig inkallning. Det behöver vi faktiskt bli bättre på allihopa.
Lasse och Noel koncentrerar sig på dyk-uppen, som frammanats av Karin med walkie-talkien.
 Noel var laddad till max efter att ha fått vänta i timmar på sin tur. Han både skällde och ylade i starten. Men så fort Lasse satte sin disciplinära sida till, skärpte sig Noel. Han behöver verkligen det - tydliga direktiv och tydliga gränser. Jag tror du har hittat rätt Lasse!
Till vår stora glädje behövde figuranterna inte agera alls mycket för att han skulle ta trasan med sig idag. Kommer ni ihåg hur svår han var med det bara för några gånger sedan? När vi stod i Stättared och kliade oss i huvudet och undrade hur i hela friden vi skulle få honom till att ta trasan?
Även Noel fick ha locket öppet på dynboxen, just för att markeringen inte sitter till 100 % ännu.
Av någon underlig anledning avböjde husse hjälpen med dyk-upper och valde att skicka Noel ändå. Han menade att ett så konstigt föremål som en dynbox, en presenning och en tunnel inte är naturliga föremål i en skog och att det borde vara tillräckligt som "dyk-upp". Och egentligen ligger det något i det.
Noel gick också rakt och fint både till dynboxen och presenningen. Men vid tunneln stack han tillbaka mot föregående lega och vi fick bryta med en inkallning. Tyvärr kom han inte på inkallningen utan vände och sprang fram till tunneln där han fick belöning för ett (egentligen) felaktigt beteende. Han hittade figuranten, bra, men han sprang inte rakt - mindre bra.
Noel fungerar verkligen superbra när Lasse är mer bestämd och koncentrerad på uppgiften. Fortsätt så!
Noel på väg in med lösrullen, en kamptrasa, efter funnen figurant.
Noel och Sally har fått en ny, fin bil.
 Sov gott, Micke!!! |
