Ja, idag var vi många som var träningssugna: 9 personer och 8 hundar! Det var bara Anna och Mysak som saknades. Eftersom ingen av oss var särskilt pigg på att hålla på tills det blev mörkt, delade vi upp oss i två grupper. Det var faktiskt en helt lysande idé som Micke kom med, för det gav tid till ett 45 minuters teori-pass, vilket vi aldrig haft tidigare. Dessutom fick vi chansen att dela på Marie och Lasse... ;-)
Jag kommer här att dela med mig av mina iakttagelser kring de som var med i min grupp, och förhoppningsvis får ni andra läsa vad er stighållare, Marie, har att säga om er också snart.
Stilstudie på Meila. Foto: Louise Eriksson.
Meila fick börja idag. Anders hade fixat kamptrasor som hon gladeligen busade med. Fast busa med husse är ju inte riktigt samma sak som att hämta trasan ute hos en passiv, främmande figurant. Så vi satte ut Inger och Lasse på varsin sida om stigen, bara några meter bort och fullt synliga, för Meila att testa på. Visst hämtade hon trasorna efter lite peppning från husse (inte lätt att begripa vad han vill på en gång!).
Bilden tv: Markeringsövning. Meila hämtar trasan hos helt synliga figuranten Inger.
Bilden th: Meila får belöning hos husse Anders.
Det gick så bra att vi beslutade att gömma figgarna och ge Meila de sedvanliga dyk-upperna och se om hon jobbade sig ut till dem och hämtade trasan även i den situationen. Hon har ju bara varit med en gång tidigare och provat på hitta-övningar, vilket hon tyckte var lite läskigt - främmande människor i skogen, som dessutom gömmer sig! Det stämde inte i Meilas värld. Men främmande människor som gömmer sig i skogen med hennes trasa - det var en annan femma. Skämt å sido, hon har hunnit smälta intrycken sen sist och upptäcka att det nog var ganska trevligt att hitta folk i skogen :-)
Lite pushning från både husse och figuranter behövdes så här i början för att få henne att ta trasan med sig, men hon hämtade den även i den lite knepiga legan - tältet. Starkt jobbat för en såpass ny hund!
Bilden tv: Anders och Meila fullt koncentrerade på dyk-uppen.
Bilden th: Meila i full fart uppför backen på väg till tältet.
"Vad gör du där inne? Och VAD gör du med min trasa?!?"
Anders får i hemläxa att jobba på avlämnandet av föremål hos honom. Meila har alldeles för stark äganderätt, hon tycker nämligen att det är så kul med trasan att hon uppmanar husse till jaktlek. Byt med godis, Anders, så ska du se att du snart har ett snyggt avlämnande. Inga stridigheter, då får du en hund som sticker undan. Jobba på att hon ska komma till dig och inte tvärtom.
Anders får tjata på Meila för att få trasan, ett vanligt problem som de får lösa hemma, utanför söket.
Porträtt av Mattis. Foto: Lasse Savolainen.
Mattis är en rejält stilig, 1-årig collie. Han bor tillsammans med Silver hemma hos Inger. Detta är hans första upplevelse av sök, därför gjorde vi några enkla hitta-övningar för att se hur han reagerar på att ensam ge sig ut i skogen för att leta reda på och ta kontakt med främmande människor. Det gjorde han med den äran! Jag tror bara det var på första figgen (som var jag, såklart!) som han studsade till av förvåning.
Mattis första kontakt med mig som figurant - han studsade högt, men sen ville han inte lämna mig...
Utsikt från en figurantlega. Lasse är stighållare för Inger och Mattis.
Lasse var stighållare, något han gjorde utomordentligt bra! Gav Inger precis rätt instruktioner vid precis rätt tillfälle - mycket, mycket bra! Bl a det att Inger var snabbt framme vid funnen figurant för att hjälpa till vid belöningen, mest som stöttning i en ny situation.
Och Mattis löste till och med uppgiften med tältet! Här hade vi lämnat blixtlåset uppe, så att han fick direktkontakt med figuranten.
Mattis får belöning av Anders vid tältet, en uppgift som han löste galant.
Bilden tv: Lasse och Noel laddar inför dyk-uppen (vid den röda pilen).
Bilden th: Noel uppskattar kamplek mest av allt, därför får han också det
som belöning när han har hämtat trasan hos figuranten.
Noel jobbar vidare med sina markeringar. Den här gången med två helt nya figuranter, en svårighet bara det. Lite splittrad var han över att matte och husse var åtskilda, dessutom hördes Marie på andra sidan i den andra rutan ganska så väl... Men jag tror ändå att det var bra med delningen - husse var i alla fall mycket mer harmonisk! ;-)
Terrängen är behaglig i Öströö, även om det är en del backar.
Noel var laddad till max och tog en vända runt första figgen utan att reagera på honom. Ny dyk-upp och nytt skick, och nu tog han trasan. Nästa gömme, rotvältan, gick som en dans (bortsett från att han fick syn på tältet längre fram och ville kolla det först!), men vid det tredje, som var en enkel bakom en buske, sprang han först tillbaka och kollade av gamla legan. Lasse lyckades bryta honom med en inkallning för nytt skick. Det är kul att se, Noel behöver ingen hjälp alls av figuranterna för att ta sin trasa nu.
Så kom vi till tältet, hur skulle han lösa det när han inte fick kontakt med figuranten? Nu hade vi nämligen stängt blixtlåset och bara trasan hängde halvvägs ut... Inga problem! Men efter uppförsbacken till tältet var han rejält andfådd och flåsig. Trots att vi är i slutet av september, har det varit klibbigt varmt idag.
Noel hittar tältet, snappar åt sig sin trasa...
...och återvänder direkt till husse med den.
Vi beslutade att köra en femte ändå! Det har vi aldrig gjort tidigare. Noel var fortfarande motiverad inför uppgiften och hade den fysiska orken kvar. Den här gången låg figuranten bakom en stenmur på 50 meters djup. Återigen girade Noel tillbaka i rutan för att kolla av den gamla legan. Återigen fick Lasse bryta honom med en inkallning.
Sen hände det som vi fortfarande inte begriper: Noel sprang rakt ner mot dyk-uppen, men vek av tillbaka i rutan, Lasse började kalla på honom och då kommer han i full karriär med trasan i munnen! Anders, som var figurant, har inte uppfattat att Noel sprungit bakåt i rutan, och vi uppe på stigen har inte uppfattat att Noel har varit ända nere hos figuranten. Ändå fick han trasan med sig.
Slutkörd Noel, inte i benen, men väl i huvudet...
Kim kommer in med rullen till Karin.
Kim, välrastad denna gången, stördes också av ljuden från den andra rutan. Även han gjorde en lov i full fart runt första figuranten utan att reagera på att där var någon. Ny dyk-upp och nytt skick. Den här gången snubblade han! Det fick honom tydligen ur fattningen, för han greppade bara som hastigast om rullen, utan att ta den med sig.
Man kan träna sök i djungeln också!
Vad försöker Kim säga här? Efter detta fungerade ingenting mer...
Vi har tränat ganska mycket på hämtande och avlämnande av rulle sedan förra gången, så det var jag säker på skulle sitta nu. Ack som jag bedrog mig! När jag väl fick honom att hämta rullen hos Anders, gjorde vi påvis och han fick alltså belöning ute hos figuranten och bara en liten pluttig godisbit hos mig för avlämnandet av rullen. Tillräckligt för att helt förvirra stackars Kim. På nästa gömme, hos Inger bakom rotvältan, stannade han och väntade på godis. Ingenting hon gjorde kunde få honom att ta rullen. Efter en hel del tjat från min sida fick han den med sig och vi kunde göra påvis igen.
Kim lämnar figuranten i rotvältan utan att ta rullen med sig.
Det kändes som att Kim fick kortslutning i hjärnan, att det blev för mycket att hålla reda på. Ena gången krävde jag att han skulle hämta en rulle, nästa gång fick han godis. Så vi skippade påvisen på följande skick och koncentrerade oss på att han skulle ta rullen. Men nu ville han inte ens gå ut och söka upp figuranten! Bröt och gjorde två markeringsövningar med figgen bara några meter bort. Kim var totalt oengagerad och ointresserad, ända tills Lasse tog över - då blev det minsann full fart på honom! Alltså berodde inte hans ointresse på att han var trött.
Försök till markeringsövning med totalt ointresserad hund...
Skam den som ger sig! Här kommer Kim äntligen med rullen.
Vi slår våra kloka huvuden ihop - varför vill inte Kim idag?
En titt i vår träningsdagbok vid hemkomsten gav svaret:
Vi har tränat alldeles för lite på markeringen innan vi la in påviset.
Påviset började vi med förrförra gången, förra gången började
det krångla och den här gången fungerade det inte alls.
Tillbaka till markeringsövningarna alltså!!
Lasse, va du e go!
