Karin håller teori för ett gäng sökintresserade ute i skogen.
Vi började denna underbara dag på Öströö´s marker med teori, detta hade Karin förberett på ett alldeles utmärkt sätt. Vi satte oss på en vedhög och sög i oss av all kunskap, kommentarerna var många men tiden flög iväg och efter detta var vi redo för dagens praktiska del.
Vi delade upp oss på två rutor som låg relativt nära varandra vilket gjorde att vi kunde träffas och fika på samma plats allihop. Ett mycket bra upplägg som borgade för en härlig dag.
Först ut var Nellie, vi började söket med att lägga en figurant i framkant till vänster, detta löste hon galant. Nellie gick rakt ut på dykuppen, hämtade sin trasa och kom ända fram till Micke och lämnade av därefter gick hon ut och slutförde med påviset.
På de nästkommande två sökslagen gjorde hon ungefär likadant, hon gick rakt ut hämtade sin trasa men släppte den relativt snabbt så husse fick agera för att få henne till att ta den igen.
Man fick en känsla av att Nellie rörde ihop de två momenten att hämta trasan in till husse och sedan ut på påvis. Hon ville helst bli av med trasan för att få godiset snabbt.
Sista figuranten hade vi stoppat in i en provisorisk hundbur högt uppe på ett berg. Här gjorde Nellie ett nästan lika bra jobb som på den första men hon hade börjat att mattas och behövde nu en liten knuff i baken av husse för att gå ut.
Vackra Nellie fångad precis i språnget av Louise Eriksson!
Micke och Nellie på påviset uppför backen: har husse bättre kondis än hunden?!?
Idag tyckte jag att både husse och hund var mera samlade och positiva än förra gången och då går allt bättre. Micke måste låta femöringen ramla ner på Nellie och göra mer tydlig uppdelning mellan söket och påviset, då tror jag att allt kommer till på plats.
Zingo var mycket lugnare och mer fokuserad på uppgiften idag.
Nästa hund ut var Mariannes lilla Amerikanska cockerspaniel, en liten pigg (orädd skulle det visa sig) hane. Genomgående för Zingo är att han jobbar piggt ut, hämtar sin rulle men kommer för dagen inte in till matte utan lägger den ifrån sig tidigare. På tredje sökslaget hade vi lagt figgen under en presenning i en öppen glänta, här traskade Zingo omkring helt orädd uppe på figuranten.
Till allas vår glädje valde Zingo att strunta i spårandet idag och sökte med hög nos hela tiden!
På det fjärde skicket försökte han först hoppa rakt upp för klippan men ramlade ner igen, men han gav inte upp. Zingo tog sin rulle och sprang samma väg tillbaka och när vi såg honom högt upp på berget tänkte vi att han hoppar nog inte ner, men ack vad vi bedrog oss. Han hoppade rakt ut och vi blev livrädda men till allas lättnad gick det bra med honom.
Zingo valde att ta närmsta vägen med rullen till matte och HOPPADE nerför stupet! Utan att släppa rullen...
Till nästa gång så träna gärna apportering med avlämnandet hemma men stör honom inte i söket så mycket, så tror jag att allt kommer att gå mycket bättre med denna käcka, orädda hund.
Snyggt och prydligt - och spikrakt - skick. Så här ska det se ut! :-)
Vi var noga med att komma ut till stigen vid den punkten vi tänkte oss nästa skick,
efter att hunden markerat funnen figurant, detta för att främja rakheten ytterligare.
Louise och Cayenne tar sig obehindrat(?) fram i slyn.
Cayenne kom härnäst och hon har den högsta farten och uthålligheten. Hon går i hög hastighet ut på sina skick, ibland missbedömer hon avståndet men rättar snabbt till det.
På tredje skicket fick inte hon någon dykupp eftersom hon redan markerat figgen på väg ner från förra figuranten, detta löste hon strålande.
Cayenne markerar figuranten i tygburen.
Utsikt från dogbagen!
Cayenne är en skallmarkör så de jobbar med belöning av figurant direkt efter att hon markerat med skall och detta när hon backar bakåt. Att ha en skallhund har ju det positiva med sig att hon inte behöver komma in till sin förare med rullen och heller inte har något påvis utan detta sköts på ett smidigt sätt mellan förare och hunden. Vi såg dock på slutet av hennes ruta att skallet tar kraft när man ska springa mycket och det är ju viktigt att skallet håller i sig hela tiden. Jobba på lika positivt som ni börjat så tror jag att hon blir en kanonhund.
Färdiga för dagen, Cayenne har hittat Louises bortsprungna pojkvän Henrik uppe på en höjd...
Bilden tv: Marie och en stressig, skällig Sally på väg till start.
Bilden th: Sally blir som förbytt, lugn och koncentrerad, så fort hon får börjar arbeta.
Sist ut var min för dagen underbara Sally, superstressad och skällig på väg ut till rutan, men sedan, wow. Här har femöringen ramlat ner och då är allt så enkelt, jag litar på henne till 100%. Hon går rätt så rakt ut, detta har vi uppnått genom vårt sätt att jobba med dykupper.
Även Marie jobbade sig framåt för att komma rakt ut mot nästa sändningspunkt,
trots värken och att hon varit på benen hela dagen...
Sally hämtar sin trasa, kommer i full fart till mig och levererar den bättre och bättre. På stigen belönar jag henne med godis och efter detta behöver jag bara viska visa så sticker hon igen, ut för att få det efterlängtade godiset av figgen. Om man ska klanka på något denna dag så blir det nog att hon tappar tempo mot slutet och detta bör förbättras.
Marie och Sally spanar efter dyk-upp under Louises överinseende.
Idag jobbade vi som sagt på två rutor eftersom vår grupp vuxit och det tar för lång tid annars. Jag, Marie var stigledare på den för dagen nya rutan och vi tyckte alla att det var en trevlig terräng och att där fanns många bra gömmen med en naturlig stig. Vi hade inte gjort det för svårt och jag kände att vi alla var nöjda med våra olika hundars prestationer. Visst har vi att jobba med, men det är ju därför vi träffas och tränar. Vi var noga med att jobba oss framåt i rutan så att vi helst kom ut där nästa skick skulle göras.
Trots att vi idag inte hade tillräckligt med Walkie talkies så tycker jag att det inte uppstod så många missförstånd.
Vid pennan en glad matte till Sally.
Ett nöjt sökgäng på väg ner till fikan efter dagens strapatser.
Vem var mest poppis idag då??? :-D
Nellie och Meila bekantar sig med varandra.
KOMMUNIKATIONSPROBLEM?
