Your Ad Here

Lassie-wannabe's träningsdagbok!



<< October 2005 >>
Sun Mon Tue Wed Thu Fri Sat
 01
02 03 04 05 06 07 08
09 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31


If you want to be updated on this weblog Enter your email here:



rss feed



2005-10-09
Kim gör sitt bästa sök någonsin...

...på sökläger i Skillingaryd med instruktör Zonja Ottosson från Trollhättan. Kim och jag samåkte med Marie och Lasse upp, så jag hade ingen bil eller bur att sätta Kim i medan vi väntade på vår tur. Han fick helt enkelt stå uppbunden, och det gick bra trots att vi var precis bredvid ett skjutfält hela söndagen (Kim är skottberörd).

Tyvärr var det väldigt tråkig stämning i sökgruppen, vilket påverkade mig och Kim i sin tur, som blev dämpad. Och jag hade spänningshuvudvärk i tre dygn! Trots det jobbade Kim så himla bra! Tror att det är det snyggaste söket vi någonsin fått till :-)  Båda dagarna!

De andra hade inte kört med dyk-upper eller använt walkie-talkies, så det gick inte helt så smidigt som vi är vana vid, men de fick lära sig. Under lördagen körde vi fyra skick på förmiddagen med helt vanliga, icke-dolda figuranter (däremot några främmande och några ytligt bekanta för Kim). Djupet växlade mellan 35 - 50 meter. Något omskick fick vi göra när Kim inte såg dyk-uppen, men han gick ut med precis lagom tempo, rakt och fint, fick med sig lösrullarna (höll t o m kvar en trots att han snubblade och gjorde en kullerbytta). Avlämnade snyggt och prydligt vid min sida.

På de två sista skicken gjorde vi också påvis utan någon som helst hjälp ifrån figgen och Kim gick ut även på den som låg riktigt långt ut. Duktig vovve!

Vacker natur och behagligt sensommarväder i Skillingaryd.

På söndagen startade Kim näst sist, efter vallning av rutan, sex hundar och fikapaus. Han stod uppbunden hela tiden och lyssnade på smällarna från skjutbanan bara ett par hundra meter bort. Ändå jobbade han lika bra idag :-)

Gjorde tre skick med varierande avstånd (20-40 m). Dyk-upp på de två första, mycket små sådana, för igår blev de alldeles för yviga. På den sista behövdes ingen, för där såg vi båda två figgen ifrån stigen.

Kim har en tendens att stanna kvar ute hos figgen när han tagit rullen och invänta att jag ropar. Idag provade vi med att jag var tyst och flyttade mig framåt på stigen istället. Det gick bra, han kom som ett jehu med rullen, men släppte den ett par meter ifrån mig. Fick enbart muntligt beröm och så direkt ut på påvis för en massa gott och belöning ute hos figuranten. Helt klockrent!

Det var bara figge nr 2 (okänd), som fyade Kim för att han stannade och nosade bredvid henne (av osäkerhet eftersom hon var en ny upplevelse för honom), och sen stoppade hon till honom rullen. Tack och lov kom han ändå med den och gjorde glatt påvis, men då började hon klappa honom. Kim backade undan och jag förklarade att hon bara skulle mata med godis eftersom det blir mera av en belastning än en belöning när främmande personer klappar honom i en arbetssituation. Hon var svårövertalad...
 

Posted at 18:26 by Karin

 

Leave a Comment:

Name


Homepage (optional)


Comments




Previous Entry Home Next Entry