Träningen började "lovande" med en väldigt slirig väg till Stättared och en väntan på ett par eftersläntare som faktiskt sagt till att de skulle bli sena.

Ska väl inte klaga för mycket på vädret, det var mest uppehåll och det var bara ett tag vi fick stå ut med nåt mellanting mellan snö och regn.
Terrängen var inte särskilt plan så vi höll värmen ganska bra i och med att alla hade något att göra i princip hela tiden. Vi blev nämligen två små grupper, en på 3 och en på 4 ekipage och då är det minsann ingen rast och ro för någon, alla har sin uppgift.

Jag (Louise) var stighållare i gruppen med 4 ekipage. Även om jag själv körde Cayenne i den andra rutan, det var ju där vi hade våran spännande gömda figge.
Första gången jag var stighållare i den här gruppen, var ju nästan lite jobbigt, nu var jag ju tvungen att tänka...
Blev lite svårt att dessutom vara fotograf, den uppgiften fick stryka på foten så det blev inte så många kort, flest blev det på Cayenne när jag hade lämnat över fotograferingen till Anders.

Vår ruta kändes svår från början, det såg inte ut att vara särskilt mycket gömställen, men när man väl kom dit med hundarna så var det inte så svårt som det var vid första anblicken. Ett par gärdesgårdar, breda träd och lågt sly gav oss alldeles tillräckligt med gömmen.

Kasper var först ut, vi körde på relativt nära avstånd och dyk-upper. Första skicket (figge bakom ett träd) gick han ok, men inte superbra. Andra skicket fick han problem, figgen låg bakom en låg stenmur och först tog det en stund innan han såg dyk-uppen, sedan när han väl sett den så sprang han fram till muren och följde sedan den åt sidan, han förstod alltså inte att man kunde gå över den. Det kändes inte riktigt som han visste vad han pysslade med, vi försökte med fler dyk-upper och förflyttade oss även närmare, men han gick inte fram. Till slut fick husse gå långsamt och tyst framåt och när husse var ända framme vid muren så gick Kasper över och hittade snabbt figgen som han kampade glatt med.

Det kändes inte som att det här är en hund som egentligen har problem med en låg stenmur, men i kombination med att han inte riktigt visste vad det gick ut på så blev det för svårt, jag skulle gissa på att om man körde likadant nästa gång så skulle det inte vara några problem.
Vi körde tre skick till som gick väldigt bra, så fort Kasper verkligen såg dyk-uppen så sprang han glatt fram och kampade.
Han fick enbart kampa med figgarna, inget godis från dem, utan husse gick fram och bytte leksaken mot godis och gav tillbaka leksaken till figgen. Jag tror det var bra att Kasper såg att figgen fick tillbaka leksaken för han fick bara mer och mer motivation.