Silver var först ut med sin "nya" husse Anders. Riktiga matte Inger placerade vi i andra gruppen för minsta möjliga störning. Jag undrar om det hade någon betydelse, för Silver och Anders jobbade lika bra ihop idag som förra gången! Vi var bara tre personer i denna rutan, alltså ingen stighållare och inga walkie talkies att kommunicera igenom. Istället fick vi köra på känsla och med handtecken. Det fungerade, men man märker ju hur bra det är med walkie talkiesarna!

Marianne hade lagt sig under ett liggunderlag, och Silver var så ivrig att han försökte gräva sig in!

Idag försvårade vi det en aning för Silver genom att han inte fick se när figuranterna gick ut. Dessa var dessutom halvdolda och gjorde dyk-upp. Vi höll oss till ett avstånd mellan 10 och 25 meter, för att få mesta möjliga lyckanden.

Anders ville redan nu testa vad Silver tyckte om att ta en trasa med sig, så vi figuranter hade varsin med oss ut. När han käkat upp allt godiset hos Marianne, tog han faktiskt trasan med sig in till Anders!!! I full galopp dessutom :-)  Hos mig tog han trasan, men släppte den två sekunder innan Anders ropade, vilket fick till följd att han inte fick den med sig. Inte heller på tredje skicket, men jösses vilken fin inkallning han har! Sista skicket tänkte jag att nu jäklar ska han ta trasan med sig. Som vi kampade! Silver var lite trögstartad nu och ville bara ha mer godis, men till slut hakade han på och när Anders påpassligt kallade, tog han den med sig in till honom. Mycket bra!

Kim fick prova något nytt idag: vi hade grävt ner en figurant under en presenning i en lövhög... Den var placerad 50 meter ut i vänstra hörnet i medvind och vi skippade dyk-uppen. Klurigt! Ingen synretning, ingen vindvittring. Det blev en ny rutin också, då det inte var en enda människa på stigen när vi kom fram - de var ju ute som figuranter! I söket är vi vana vid att ha några personer på stigen, t ex en stighållare och nån extra figurant. På tävling blir det ju domare mm. Bara en sån sak att det nu inte var någon alls kan påverka hunden.

Marianne kryper ner i lövhögen...

...till hälften dold...

...tittut!!

Jag riktade in Kim som vanligt, som om det skulle komma en dyk-upp, och när han var koncentrerad släppte jag iväg honom med ett sök-kommando. Spikrakt sprang han uppför backen! Kunde dock önska lite högre tempo. Om han hade problem att lokalisera Marianne i lövhögen? Å inte då, där var väl så mycket vittring runt omkring efter allt rumsterande och bökande vi hade hållt på med när vi samlade ihop löv, så det var inga bekymmer... Det ideala hade varit att färdigställa ett sådant här gömställe några dagar tidigare. Nu fick han i alla fall enbart jobba med nosen, vilket är vitsen.

Om man ska anmärka på något så var det att Kim valde att ta samma väg halva vägen ner till mig, alltså blev framslaget som ett L. Påviset gick dock galant, det var bara matte som inte orkade med i uppförsbacken ;-)  Jaja, det är motivationshöjande med lösa påvis!

På andra sidan låg ANDERS. Anders som Kim inte ville gå till förra helgen. I motvind till på köpet. Men jag hade utrustat honom med något alldeles extra gott, nämligen burkmat med kycklingsmak ifrån Hill's, något som vi testade smakligheten på hemma i köket och som visade sig enormt uppskattat av alla tre vovvarna i familjen. Figgen låg bara 20 meter ut nere i en hålighet bakom en sten och rotvälta, så vi gjorde en liten dyk-upp och så fick Kim springa dit och äta godis direkt. Tyvärr kom det just då folk och hundar på promenad en bit bort, vilket såklart drog Kims nyfikenhet till sig och vägen ut till figuranten blev en liten båge. Huvudsaken är ändå att han valde figuranten före de främmande hundarna.

Kim har hittat Anders. Är inte kroppshållningen något tveksam?
I övrigt så höll han idag ett bra tempo ut till honom.

Efter godisstunden fick han ta sin lösrulle, men stod kvar med den i munnen och spanade efter mig. Jag fick ge ifrån mig ett litet "här é jag" och nu gjorde han framslag och ett lika snyggt påvis igen. Det verkar som om Kims tveksamhet att gå till Anders förra gången var en ren tillfällighet.

Här bröt vi dagens övningar för Kim, i syfte att öka motivationen inför nästa träningstillfälle. Det har blivit fyra sökslag alldeles för många gånger, och jag har bestämt mig för att variera mycket mer. Köra bara ett eller max två skick nästa gång också, för att köra upp till fem eller sex gången därpå. Allt efter hundens (och min) dagsform.

Ser du figgen?!?

Zingo var superkoncentrerad på dyk-upperna idag, inget flamsande och inget spårande över huvud taget! Marianne hade bestämt sig för att köra tre sökslag (hon har också tänkt variation!). Jag hade krupit ner i lövhögen och husse Anders låg på andra sidan i motvind som figurant nummer två. Självklart fick Zingo vittring på honom och stack dit, trots att han sett min dyk-upp och Marianne riktat honom åt mitt håll. Husse är ju ändå husse :-)

Zingo fick ingen utdelning för olydnaden, utan Anders gick och letade upp ett nytt gömställe medan vi gjorde en ny dyk-upp i lövhögen. Nu kom han som ett litet skott och tog sin rulle med nerför backen igen. Andra skicket (husse) skulle innehålla påvis för första gången. Zingo började ju spontant att vilja ut igen förra gången, så det kändes lägligt att börja med det nu. Marianne instruerade noga Anders att svara på hennes "var é figgen?", men det blev nog ett litet missförstånd, för Anders låg tyst som en mus till tredje gången Marianne ropade och la till ett "ROPA!!"

Har ni sett ett så snyggt avlämnande av lösrulle?

Zingo gick ut på sitt påvis och fick morötter och massa frikadeller. På sista skicket var det också tänkt att göra ett påvis efter att Zingo hittat mig och ätit lite godis och kommit in med lösrullen. Jag låg nu ca 30 meter ut och han hade inga problem att hitta mig när han väl såg dyk-uppen. Men på påviset, då stack han iväg till lövhögen - två gånger! Smart jycke detta, han hade ju inte visat matte dit när han hittat figuranten förra gången...

Nästa gång ska vi göra det lite lättare för honom. Vi ska ta bort det mesta av ropandet från mattes sida (bara vi har walkie talkiesarna så ska det inte vara några problem att få till ett ljud på kommando från figgen). Vi ska placera figgen halvvägs ut i rutan, väl dold, men på påviset ska figgen komma fram och sitta helt öppet, i alla fall första gången. Det kan mycket väl räcka för att tioöringen ska ramla ner.

Karin tjoar för fullt. Det hade hon inte mycket för, när Zingo valde att visa matte gamla legan...

Äntligen visar Zingo matte till rätt ställe...

Cayenne har fått mycket, mycket markeringsträning hemma sen sist. Hon får nu endast pyttesmå dyk-upper och Louise instruerade oss att vara väl dolda och långt ut på djupet. Totalt körde de fem sökslag. Första var lövhögen. Jag vet inte om Cayenne såg dyk-uppen alls, för jag hörde att Louise fick kalla in henne flera gånger och så fick vi göra ny dyk-upp. Hon låste sig ett par gånger vid en gammal lega halvvägs upp, som vi tidigare använt till Silver. Klart att där luktade också.

När hon till slut tog sig uppför backen i full karriär, körde hon in nosen under löven och presenningen och sen backade hon så fint och började skälla. Tidigare har hon antingen backat och kommit fram för nära igen, eller så har hon bara fortsatt att backa och backa tills hon är alldeles för lång bort. Därför belönade vi nu endast när hon backade undan ett par meter och stod kvar där och skällde. Louises träning hemma emellan har verkligen gett effekt! Cayenne jobbade mycket bra, och skallade så gott som oavbrutet.

Under tiden tog sig Louise fram emot gömmet för att kunna kalla in Cayenne och därmed börja mata in framslagsbeteendet. Cayenne är oerhört lyhörd och bryter markeringen direkt på första inkallningssignalen och springer till matte. Det kommer nog att bli bra framslag så småningom! Ibland får du varva med att du går ända fram och "tar ut" figgen till stigen, så att hon inte slutar skälla förrän du ber henne.

Jag såg inte hur det gick på andra sidan, men alla tre skicken där jag låg figurant fungerade utmärkt. Bra jobbat!