Varmt och skönt och en helt underbar skog att träna i. Kan det blir bättre?
Fast till jul vill vi ha snö, inte 10 plus!

Marianne har fixat härliga marker till oss inte långt från stan, och idag blev vi hela 7 stycken, men lyckades köra igenom allihopa på 3 ½ timme, vallning och fikapaus inkluderat! Här går det undan ;-)

Marianne och Zingo har rekat marker åt oss.

Hmmm, var ska vi gömma figgarna?!?

Sally har inte varit med på ett bra tag, och vid sista träningstillfället skadade hon sig i tassen och följden blev att hon inte ville ta trasan (lösrullen) med sig. Marie var orolig att problemet skulle hänga i, och ville därför lägga upp dagens övningar lite enkelt. Vi placerade ut tre figuranter inte alltför djupt och inte alls svårt gömda.

Sally får lekbelöning av Bertil på stigen.

Första skicket blev klockrent och till allas vår glädje tog hon sin trasa med sig in och det lösa påviset fungerade också bra. Men sen blev det svårt. Vi hade inte tänkt ha några tomslag, men det blev ett antal ändå, eftersom Sally inte hittade figuranterna... Men så snygga tomslag hon sprang! Tre av dem blev både raka och djupa, där hon vände framåt och inåt. På de ställen där vi skickade om henne på samma plats, blev de dock något grunda. Sally hade ju redan varit där ute en gång, så varför skulle hon anstränga sig med att springa av redan avsökt område en gång till?

"Vad vill du matte?"  Sally blev uppenbart förvirrad av Maries otydliga kommandon.

Marie hade lite svårt att koncentrera sig i början och det blev lite slarviga sökkommandon. Det var ingenting som behövde påpekas, hon sa det själv. När vi "samlat ihop" oss och tog det lite lugnare och noggrannare, så blev resultaten desto bättre också.

Vi samlar ihop oss och förbereder ett nytt skick i lugn och ro.

Och då fick vi genast de resultat som var tanken med dagens övningar.
Sally har hittat och påvisat Anders för matte Marie.

Karin förbereder en dyk-upp för lilla Zingo.

Hund med fart - Zingo såklart!

Zingo fortsätter med sina första övningar i påvis. Idag plockade vi ut figuranten ur gömstället när han varit framme och hämtat sin lösrulle, och figgen fick ropa "här är jag!" på order i walkie talkien från stighållaren. Vi upptäckte att det var mycket bättre att ropa "här är jag" än att använda hundens namn, förmodligen var "Zingo" alldeles för kort och snabbt uttalat för att hunden skulle hinna lokalisera varifrån ljudet kom i det här skedet av inlärningen.

Figuranten fick komma fram ur gömstället för att underlätta Zingos första påvis.

Nu fick även Marianne chansen att vara tyst och koncentrerad och endast använda kommandoordet "Visa", det tror jag hon tyckte var mycket bättre än att behöva hojta "var é figgen?" och sen säga "visa" när figgen svarat... Mer logiskt för hunden också, det är ju endast ordet "visa" han kommer att höra senare ändå.

Inför påviset: Lugn och koncentration för att kunna lokalisera figgens "här är jag!".

Vi körde endast två skick med Zingo, eftersom påvisen är nytt för honom. Det kräver lite extra tankearbete och det är synd att trötta ut honom när man lär in något nytt. Men han är bra mycket mer koncentrerad numera och tar sig fram i terrängen som en bulldozer! Det fick bli lösa påvis, för Marianne hann inte med... På första och andra påviset verkade det som om Zingo missförstod, för han gav sig ut på nytt sök. Vi gjorde om det på andra figgen och se, då blev det helt perfekt! Spikrakt ut till figuranten i full fart. Där avslutade vi med en jackpot!

Zingo är SNABB!

Noel har också haft ett längre träningsuppehåll och tyckte det var skitkul att komma ut och söka igen! Vi har tagit bort dyk-upperna för honom, men husse valde att göra det enkelt idag, dels pga att vinden var i det närmaste obefintlig, och när den väl gav sig till känna, så kom den från alla håll samtidigt (i alla fall kändes det så!). Så vi la ut figuranterna nära stigen och inte särskilt gömda.

Lasse instruerar "sina" figuranter. Vi har börjat göra det före varje hund istället för att gå igenom alla hundar först på dagen, och det fungerar väldigt bra, många missförstånd undviks på det här viset.

Lasse nöjde sig med två gömmen idag, vilket inte Noel var nöjd med - han ville jobba mera! Mycket positivt. Husse tyckte att han hade lite mycket spring i benen idag, men jag måste säga att jag tyckte han jobbade väldigt fint. Han sprang rakt ut där husse pekade, och en av figgarna plockade han t o m på vägen in efter att ha varit ute på djupet och gjort ett snyggt framslag. Det är alltid lika roligt att se den här hunden arbeta!

Noel sprang rakt ut där husse pekade, även utan dyk-upp.
Har ni sett vilka fina snitslar Lasse har fixat till oss? :-)

Meila har visat Anders sin funna figurant,
men först efter att hon kollat av vart rådjuret tog vägen...

Meila fortsätter med sina grundövningar, vindmarkering. Nu hade klockan passerat tolv och en lätt lunchbris gav sig till känna. Det kan vara ett tips om man vill köra vindmetoden, att vänta till lunch, för då blåser det alltid upp litegrann! Vinden snurrade fortfarande litegrann, men i huvudsak i två vädersträck. Vi fick lämna stigen och göra en ny ut i terrängen. Anders gick med Meila kopplad i sakta mak och inväntade en reaktion från hunden att hon fått vittring på figurant. Det är inte helt enkelt att se i början, men fördelen är att man lär sig att läsa sin hund.

Mycket tydligare än så här kan inte Meila visa att hon har känt vittringen, men ibland går det sekundsnabbt - det gäller att vara på alerten när man lär in vindmarkeringarna!

Ibland kan hunden släppa markeringen när man ska koppla av kopplet.
Här provar vi med att bara lägga kopplet runt halsen för att det skulle gå smidigare.

Oturligt nog fick hon vind på ett rådjur när hon skulle påvisa första funna figurant, så det blev lite struligt, men därefter jobbade hon bra. Husse måste dock jobba mycket mer med inkallningen hemma! Meila får inte dra iväg hur som helst i terrängen och finna figuranter på måfå. Hon lär sig då helt fel sökbeteende. Likadant vid avlämnandet av trasan (lösrullen), där finns en liten konflikt där Meila utmanar husse: "du kan inte ta mig!".

Anders och Meila på påvis.

Anders, vänd ryggen till och spring bort från henne när hon gör så, locka och byt med godis när hon kommer. Var konsekvent och träna mycket inkallning när ni är ute och promenerar. Lägg in lite byteshandel när hon kommer med pinnar och annat, be att få titta på pinnen, tala om med beundrande röst "åh, vilken fin pinne du hittat!" och ge sen tillbaka pinnen lugnt och stillsamt till hunden. Snart kommer hon att komma till dig automatiskt för att stolt visa upp allt fint hon hittar, för hon vet att du uppskattar det och inte tänker stjäla något från henne. Måste du ta något någon gång, byt med något godare eller roligare. Undvik alla konflikter kring föremålen.

Meila och Marianne inne i ett av figurantgömmena. Mysigt!

Karin och Kim förbereder sig och "funktionärerna".

Kim skulle få en enda uppgift idag var tanken. Som motivationsövning. Det blev inte så. En figurant var utplacerad på djupet laddad med Hill's kycklingkonserv, som Kim skulle få direkt vid hittandet och sen ta sin rulle, för att få godis igen vid påviset. Han har sånt himla drag vid påvisen, jag vill få upp det även vid själva sökslaget.

Idag hade vi figuranten ända ute på djupet och ingen dyk-upp.
Kim trodde att han sett en i alla fall... :-D

Men idag hittade han inte figuranten! Vi körde utan dyk-upp och Kim drog spikrakt ut och försvann en stund inne i buskagen, sen kom han tillbaka utan rullen, men gjorde framslag! Mycket beröm på stigen från stolt matte. Dumt nog skickade jag om honom flera gånger där, det blev sämre och sämre resultat. Till slut ställde han sig att gnaga på ett gammalt rådjurskadaver...

Frida tyckte det var alldeles utmärkt att vara figurant, då fick hon ju ligga ner... ;-)

Vi plockade in figuranten och la ut den på andra sidan (mer lättsprungen terräng) ca 25 meter ut. Det skulle vi ju gjort direkt efter det snygga tomslaget... Kim hittade med en gång, fick sin belöning, kom i full karriär med rullen och gjorde ett snyggt påvis. Men det som skulle vara en motivationsövning, där tanken var att hunden skulle gå från stigen full av energi för mer arbete, blev istället en trött, men nöjd vovve. Jaja, alltid lär man sig nåt nytt!

Bertil och Kasper väntar på sin tur. Har ni sett vilket ljus det var i den här skogen!

Kasper fick lite för svåra övningar sist, så nu gjorde vi dem lättare genom att lägga ut figuranterna halvt dolda med ett varierat avstånd från 7-20 meter. Vi använde oss av dyk-upper på alla fem skicken och lek som belöning. Valde ut Lasse som figurant, eftersom han är en hejare på att leka med hundar! Tyvärr så trodde han att det var markeringsövning vi höll på med, så han satt passiv med grejen. Frida gjorde nästan likadant på andra sidan och nu fick vi oss en aha-upplevelse: Kasper började skälla ihärdigt på figuranterna! Och han slutade inte... Kanske vi har en skallmarkör här?

Det får framtiden utvisa. Nu koncentrerade vi oss på hittaövningar med lekbelöning ute hos figuranten, eftersom Kasper tycker det är minst 100 gånger mer värt än godis. Och när Lasse förstod att det var leka han skulle göra, så lekte han helhjärtat med Kasper. Mycket lyckat avslut och väldigt roligt att se hur den här hunden på endast ett fåtal gånger har förvandlats från passiv och försiktig till förväntansfull och bokstavligt talat vibrerande! De är helt klart det ekipage som utvecklats absolut snabbast på kortast tid.

Bus och kamplek är Kaspers melodi - och sjöng gjorde han också för oss.
Det är inte helt omöjligt att vi har en blivande skallmarkör här!

Tröttast idag - Frida. Hon fick figga!  ;-)

Silver och Anders ser ut som om de aldrig gjort annat än sök, jag kan inte låta bli att förundras över hur proffsigt de uppträder. Att Silver dessutom är sex år och någon annans hund, och Anders är nybörjare gör ju inte intrycket sämre!

Vi fortsatte med hittaövningar med dyk-upper, där Silver får godisbelöning först och därefter provar vi att få igång lite lek med kamptrasan. Det gick ju ganska bra sist, men idag struntade han totalt i trasan. Det krävs väldigt mycket action från figuranterna för att få igång honom, men det går. Nästa gång kanske vi ska prova på lite markeringsövningar på stigen?

Hur kommer det sig att fika alltid smakar bättre utomhus?!?!?