Med allt snöande som har varit under veckan (och även idag!), var planen att köra lite lavinsök igen, alla var ju inte med sist. Anna hade fixat så att André på Maskintjänst i Trönninge hade lagt upp fyra snöhögar på en åker åt oss, men tyvärr hade de frusit till is och gick inte att gräva i.

Micke ville inte använda walkie talkie! Men uppe på höjden
blev teckenspråket väldigt tydligt ;-)

Istället använde vi oss av två jättehögar precis bredvid, de var så stora, så Bertil undrade om vi skulle behöva klätterutrustning... Ja, egentligen så, i alla fall till oss människor - hundarna studsade upp och ner som vältränade bergsgetter!

Bertil stänger in en intet ont anande figurant hos mössen i diket under "bron".

Vi använde naturliga gömställen, så som i diket under ett par rejäla bjälkar (där Bertil sa att det fanns möss!). Där stängde vi för med två skivor på ena sidan och en presenning på andra. Sen använde vi oss av håligheter uppe på bergstopparna som gömställen. Dessa blev helt öppna, men hunden hade ingen chans att ta figuranten på synen förrän den var ända framme och rundade krönet på berget.

Zingo söker noga av hela bron - här luktar det starkt av människa!

En överlycklig Zingo har hittat Bertil under bron.

Zingo fick för första gången prova på sök utan dyk-upper. Men det berodde mest på att Marianne glömde bort dem... Bergssöket blev ju lite likt ett räddningssök, men vi jobbade ändå med det som ett skogssök med raka skick, framslag osv. Efter några glädjeturer ut på snöfältet, kunde han koncentrera sig och jobbade förhållandevis rakt ut.

Men Marianne får jobba lite mer på inkallningen! Det är en sak att få hunden att komma hemma på promenaden, och en helt annan att bryta den mitt i arbete... Zingo är så fokuserad på uppgiften att man skulle kunna tro att han har knäck i öronen när han inte ens reagerar på en busvissling ;-)  Jag vet att Zingo är jätteduktig på inkallning i vanliga fall. Prova att öva hemma på att kalla in och erbjuda honom en jackpot-belöning vid de tillfällen där han verkligen är "döv", t ex när han förlorar sig i en doftfläck eller liknande. Det ska verkligen löna sig för honom att bryta den lockande aktiviteten han för tillfället är absorberad av.

Marianne och Zingo på påvis.

Hur skulle då en så här liten hund klara av de branta backarna? Inga problem, raka spåret rätt upp i himlen! Och där bakom krönet väntade Micke med kameran i högsta hugg... Marianne körde både markering och påvis idag, men bara på de gömmen där hon själv kunde ta sig fram, den uppe på toppen fick bli en hitta-övning:

Högenergisk och högt motiverad - det är Kasper det!

Kasper fick en dyk-upp under bron, men råkade få syn på figuranten uppe på berget och blev så klart ganska konfunderad. Varför var där två och vilken skulle han gå till? Han valde att inte gå till någon av dem! När Bertil skickade honom mot bron gjorde han en lov med ögonen mot kullen och vågade sig inte fram till figuranten trots ett par försök. Vi fick be figgen under bron komma fram, och då var det okej att ta kontakt och leka lite.

Kasper på språng uppför backarna.

Jaså, här ligger du - ge hit min leksak!

En så spänstig och muskulös hund som denna korthåriga collie hade inga som helst problem att skutta uppför den branta sluttningen, där han genast började leta efter sin leksak hos figuranten. Tanken var att han, efter en stunds lek, skulle ta den med sig ner till husse. Istället ställde sig Kasper och beundrade utsikten samtidigt som han skällde högljutt - kanske att han ville tala om för husse vad han missade?!? Micke fick kasta ner leksaken för att få ner hunden...

Enda sättet att få ner Kasper var att kasta ner leksaken först...

Vi ska nog inte helt släppa idén om skallmarkering för Kasper, han har väldigt lätt för att komma till skall och gör det precis lika bra som han hämtar lösrullen. Det blir för husse att fundera ut vad för markering av funnen figurant han föredrar. Det finns ju för- och nackdelar med båda varianterna.

Mycket kamp i Kasper, ett utmärkt belöningssätt i söket!
På väg upp för kullen är husse Bertil.

André och Kasper busar.

Mats och Toya iakttar en dyk-upp.

Toya fick ett regelrätt springfnatt i snön! Som hon njöt, vilken härlig syn :-)  Det var bara husse som blev irriterad för att han inte fick in henne på inkallning... Det här är en hund med extremt mycket energi och hon är fortfarande ung. Man får tillåta lite bus emellanåt och kanske låta henne få springa av den värsta överskottsenergin innan man börjar arbeta.

Ingen rädder för Toya är - hon tar så fint ur handen på figuranterna.

Vi arrangerade dyk-upper även för Toya, och det var roligt att se att hon nu börjar komma över sin tveksamhet inför detta fenomen: människor som viftar och sen gömmer sig - mycket underligt... Vi jobbar fortfarande enbart med hitta-övningar och det fungerar mycket bra. Toya är en ovanligt artig schäferdam som tar fint ur handen på figuranterna, ingen behöver vara rädd för att bli av med fingrarna med andra ord. Jag hoppas att Mats vill fortsätta med sökträningen så att vi kan fortsätta bygga på Toyas kunskaper och därmed också självförtroende.

När Toya sprungit färdigt i snön nere på fältet,
tog hon backarna också i ett par språng.

Mysak försökte bokstavligt talat släpa ut figuranten ur gömmet - kolla blicken!

Mysak är desto mer hårdhänt och burdus än vad Toya är, han höll på att släpa ut figurant, liggunderlag, presenning och allt under bron innan Anna hann fram och fick stopp på honom! Mysak kör fullt ut med markering och påvis, fast i de brantaste sluttningarna blev det lösa påvis... En femte figurant blev det också i André, som gömde sig i en av containrarna - så blev det som räddning också!

Stor publik när Mysak körde, Annas pappa och några av grabbarna
på Maskintjänst var nyfikna på vad vi sysslar med.

Jag har inte så mycket mer att säga om Mysak, för han jobbar så himla bra. Däremot får jag tjata lite på Anna om framslagen igen...

Anna hade lite problem att hänga med på påvisen i backarna...

Mysak har hittat André i en container.

Silver söker av bron....

...men ger upp innan han hittat figuranten.

Nytt försök, och då hittade han Anders under bron!

Silver var lite pipig idag. Jag tror att det berodde på den stora arbetslusten, och att Anders tog lite för lång tid på sig mellan skicken ;-)  Han undrade hur han skulle visa på ett korrekt sätt, men fick inte till det utan testade flera olika varianter innan han skickade hunden. Under den tiden hann Silver tröttna och började gnälla.

Vi fick använda en jättetydlig dyk-upp för de ovana hundarna när figgen var
belägen så högt upp som på en bergstopp. De förväntade sig den nog rakt fram.

Ett annat fenomen vi upptäckte på en ovan hund, är att han inte upptäckte dyk-upperna som var högt upp på bergstoppen. Antagligen förväntade han sig dem rakt framför näsan, som vanligt, för vi fick ta till en rejäl synretning innan han uppfattade den. Anders och Silver har ett helt underbart samarbete och idag var han välrastad innan vi började, vilket också märktes i den förbättrade prestationen jämfört med sist...

Tydlig vindvittring uppe på bergskrönet...

...där Silver hittar Anna.

Vi avslutade med ett enkelt skick på plan mark, där André gömt sig bakom en av snöhögarna, och så en sista i berget. Motivationen fortfarande på topp.

Inte helt enkelt att ta sig upp och ner i berget när man är människa...
Silver har hunnit ner till Anders för länge sen!

Micke och Nellie har släppt på allvaret och fått ett häpnadsväckande resultat!

Nellie har blivit som förbytt! Och Micke också. Han har blivit mer avspänd och positiv och låter hunden jobba utan att störa och utan att peppa (vilket nog för Nellie har känts som en press istället). Och Nellie har blommat upp och visar verkligen hur kul hon tycker att söket är! Ju brantare backar desto roligare, verkar det som ;-)

Fick du magknip, Micke?!?

Ju brantare backar, desto roligare verkar det som att Nellie tycker :-)

Utsikt ifrån berget mittemot. Nellie springer spikrakt mot figuranten.

Främmande figurant - helt OK numera för Nellie!

Idag gick hon dessutom gladeligen till en helt främmande figurant (André) och till Anders (hon har inte uppskattat män tidigare). Inger däremot ställde hon sig mer tveksam till... Jag håller tummarna att den här nya stilen har kommit för att stanna, för nu har både Nellie och Micke chansen att klättra på utbildningsstegen. Härligt jobbat!!

Härligt samspel mellan husse och hund - nu njuter båda av arbetet, det syns.

Micke berättade för mig att Nellie, som inte gillar att åka bil, nu för tiden kan gå helt frivilligt till bilen och hoppa in utan att trugas då och då. Det verkar som att hon utvecklas på alla plan just nu. Jag tror att hon börjar bli vuxen! Nu gäller det att inte öka kraven för snabbt, så att hon tappar sugen igen.

Micke har all anledning att fira efter dagens resultat.

Micke ber om en dyk-upp åt Kim på det gammaldags viset, när walkie talkien frös...

Här var sikten fri, så det gick utmärkt att köra med handtecken.

Kim startade dagen med 10+ på motivationsskalan och slutade nog med 10++ om det är möjligt... Jag tror aldrig jag har sett honom så arbetssugen någon gång! Vi körde markering med påvis - även i backarna! Fast där blev det lösa påvis, jag hängde liksom inte med... Vi hade dyk-upp på första (under bron) och tredje (uppe på ett berg), medan den i mitten var tänkt att inte ha en dyk-upp (också uppe på ett berg), men frågan är om han inte såg toppluvan ändå. Han fick i alla fall vinden rakt i nosen och drog spikrakt uppför branten.

Kim på väg in med lösrullen i full fart.

Högsta möjliga tempo på påviset...

...men Karin kom på efterkälken i den hala, branta backen.

Alla tre skicken blev hellyckade, även om han försökte ta spåret upp på sista och jag fick bryta med en inkallning och skicka om. Han slarvade lite grann med avlämningen av lösrullen på ett ställe också. Men överlag är jag jättenöjd med dagens prestationer.

Dagens atlet - Mattis!

Mattis får nog ha priset för dagens atlet - en sån stil han hade upp och ner för backarna! Och när det inte gick fort nog, så pep han! Och precis som Toya tog han gärna en extra vända i snön... Vi gjorde tre skick med dyk-upper, men även Mattis är ny på det här och vi fick samma fenomen som hos Silver - han såg inte de som var på toppen av bergen. Vi fick ta till lite ljud från figuranten också.

Än så länge kör vi hitta-övningar, men så fort vi kommer ut i skogen igen, ska vi börja titta på markeringarna. Inger har all anledning att vara nöjd med dagens prestationer ifrån Mattis!

Inger, Karin och Mattis.

Meila har precis börjat löpa, men vi märkte ingenting av det på hennes prestation.

Meila har börjat löpa, och husse Anders hade varit och vinterbadat och tagit pubrunda med grabbarna igår och dök upp fram mot lunchtid, därför fick de vänta till sist - någon rättvisa får det vara! ;-)  De tränar ihop med en räddningshundsgrupp också, så Meila får dubbel dos träning jämfört med oss andra. Så om det verkar som att vi går fort fram med henne i den här bloggen, så beror det på att hon tränar emellan våra träffar.

Meila på väg in med lösrullen.

Idag la vi in både markering och påvis utan ljud från figuranten. Inga dyk-upper, Anders vill helst jobba enbart med vinden och det gick riktigt bra idag. Meila har en enorm arbetslust - hon sökte av hela området innan vi hann blinka och tog figge nummer två före den första... Anders var väl inte helt nöjd med att hon inte lyssnade på honom, men även Meila är en ung hund. Man måste tillåta lite bus ibland innan man börjar ställa krav. Den glädjen vi ser hos den här hunden är så värdefull och inget man vill förlora.

Även Meila behövde springa av sig lite energi, innan
hon kunde koncentrera sig på husses önskningar.

Inga problem med markeringen, ens när figuranten ligger i en container.

Idag körde vi med påvis också.

Med tanke på tidigare problem med att få in hunden när hon har ett föremål i munnen, så har Anders och Meila gjort stora framsteg bara sen vi var ute och körde uppletande för två veckor sedan. Han har kört med att locka med ett likvärdigt föremål och byta med godis. Visst blev det en och annan miss, men överlag kom hon utan allt för stora vändor och allt för mycket tjat ifrån husse.

Meila och Anders har "räddat" André ur containern.

André, som grävt snöhögar till oss med traktorn.

Stort tack till André, som lagt ner tid och jobb på snöhögarna åt oss, och tack till Anna och hennes pappa för att vi fick vara på Maskintjänst och träna. Det gör vi gärna om igen!

Vi har ett härligt mysigt sökgäng!

Idag var vi verkligen många, de enda som saknades var Marie, Lasse och Louise, men Louise var också ute och körde sök idag. Hon är på väg att flytta ifrån oss och har startat upp ett sökgäng i Borås, läs deras blogg här: AOH-sök