Sen eftermiddag, snö, blåsigt, halt och kallt, endast fyra dök upp så här i OS-tider... Eftersom dagens individuellt upplagda övningar visade sig vara tidsmässigt okrävande, blev det ett ovanligt kort träningspass.

Pepe - ny i gänget!

Pepe var med för första gången. Det är Anders nya lilla stjärnskott, "lillebror" till Zingo. Även han en amerikansk cocker spaniel, endast 4-5 månader gammal. Han har, trots sin ringa ålder, redan lite erfarenhet av sök, eftersom barnen i familjen lekt kurragömma med honom inomhus. Marianne och Anders har också testat helt enkelt med en liten hitta-övning med dyk-upp utomhus i hemmiljö.

Pepe poserar med "storebrorsan" Zingos tjänstetäcke - det är lite kvar att växa i...

Här har vi en hund som inte kan skälla - han låter som en säl ;-)  Därför kommer han aldrig att bli skallmarkör! Alltså har Anders redan börjat klicka in rullemarkering och både husse och matte uppmuntrar alla spontanapporteringar. Vilka hundägare, va!?!

Pepe har "hittat" Bertil...

...och får en massa gottor!

Idag var Bertil figurant. Först satte han sig bara rakt upp och ner på stigen 10 meter bort för att se om Pepe vågade sig fram. Det gjorde han utan att tveka, men han tog god tid på sig, för han kunde ju inte veta att där vankades gottor... Sen satte sig Bertil ca 5 m ut i rutan bakom en liten sten och då var det desto mer fart på Pepe - han ville ha mer godis!

Zingo - alltid lika pigg och glad!!

Zingo fick motivationshöjande övningar idag, endast två enkla, men roliga och lyckade hitta-övningar på 30-40 meters djup.

Det blåste ganska friskt från norr, så idag hade vi nog inte behövt dyk-uppen för han vädrade in figgen direkt, dock drog han lite åt höger på första skicket (förmodligen för att komma upp i vind).

På andra (på samma sida med motvind) sprang han spikrakt ut med full fart. Hög motivation och inga tendenser att spåra idag!

 

 

 

 

 

 

 

 

Se sån stil han har! >

 

Kasper och Bertil har kommit överens om att köra in skallmarkering, dvs istället för att ta en rulle med sig tillbaka vid hittad figurant, ska hunden stanna hos figuranten och skälla tills husse kommer fram. Kasper har så lätt till skallet och har dessutom ett ihållande, jämnt skall som är så viktigt och visar inga tendenser att bli så het att han försöker "gå på" figuranten. Men det vet man aldrig hur det blir i framtiden! Skällandet på figgen är ju en uppfordran om att få belöning, vilket hunden också får ganska omgående i början. Men senare i karriären, t ex på tävling, får den ingen belöning alls för skällandet. Då kan vissa heta hundar få för sig att ta saken i egna tassar och nypa till figgen, eller stjäla liggunderlag eller liknande.

Träning av skallmarkör. Anders är beredd att kasta iväg belöningen för
att få Kasper att stoppa upp ett par meter ifrån honom.

För att undvika detta, börjar man med att lära skallmarkören att stoppa upp sin framfart när han är ett par meter ifrån figuranten. Vi arrangerade detta på stigen, Anders var figurant och var laddad med två leksaker och fem korvbitar. För att få in stoppet, blev han instruerad att kasta en leksak bakom hunden. Vi visste inte om Kasper skulle stanna vid leksaken och skälla (vilket han gjort vid ett flertal tidigare tillfällen) eller apportera in den till figuranten (eller till husse), därav leksak nummer två och korvbitarna. Kasper apporterade leksaken till figgen. Det var inte meningen. Anders fick kasta iväg leksak nummer två. Samma sak med den. Anders fick kasta ut korvbitarna också för att få Kasper att hålla avståndet. Först då fick han tid att lämna sin position och gå fram till hunden och belöna.

Det var så halt på stigen, att vi inte vågade kasta leksaken mot hunden,
istället slängde vi den åt sidan en bit in i skogen. Effekten blir densamma:
hunden stannar upp innan den byter riktning.

Sen provade jag att figga. Även jag fick kasta leksak nummer två för att få honom att hålla avståndet. Men så provade vi att jag gömde mig, så att det blev mer likt ett sök, och då stannade Kasper ute vid leksaken och skallade. Då kunde jag ta mig ut ur gömmet och gå fram och belöna. Det är jätteviktigt att aldrig någonsin belöna skallmarkören i gömmet - då förstärker man ju att den ska komma nära och det motverkar helt träningen i att få hunden att hålla avståndet. Så hädanefter är det avståndsbelöning som gäller! Figgen kastar iväg något till Kasper, går ut ur gömmet och belönar därefter. Mycket viktigt.

Anders har flyttat sig flera meter, så att Kasper inte får belöning för att komma
ända fram till figgen inne i framtida gömställen.

Tillbaka på stigen uppmanade jag Kasper att skälla genom att egga honom lite med leksaken. Då var han tyst!!! Det har väl aldrig hänt tidigare ;-)  Jag fick hålla på en god stund för att få igång skallet... Anders fick dock igång honom direkt, men då hade ju jag redan "värmt upp" honom :-D

Bertil fick i hemläxa att öva skallmarkering på sig själv. Lika viktigt här att hålla inne med belöningen om Kasper går fram emot en, och endast belöna när han håller avståndet eller ännu hellre backar. Kasta alltid belöningen bakom hunden, då uppmuntrar man draget bakåt. När man själv deltar i dragkamp är det viktigt att man flyttar sig från positionen där hunden skällde på en.

Kim och Anders har en korvstund.

Kolla svansföringen! ;-)

Kim fick också en motivationsövning idag. Anders kröp ner i diket vid järnvägsspåret ca 50 meter ut och så skickade jag Kim i vind utan dyk-upp. Även han drog åt höger... Han valde att följa en stenmur. Det är faktiskt inte alls ovanligt att hundar väljer att följa sådana här naturliga linjer i naturen, t ex traktorspår, gläntor, viltstigar mm. Tittar man på en spårhund som jobbar på en plöjd åker, så har den en tendens att följa fårorna istället för att följa spåret. Hur som helst, jag fick kallat in Kim som kom glatt i full karriär och fick en Frolic för besväret.

Hundar följer gärna naturliga linjer i naturen. Här skickade jag Kim mot muren,
men han tyckte det var mycket enklare att springa längs med den.

Ingen anledning att deppa, bara att kalla in och göra om...

Andra gången gillt!

Nytt skick och nu blev det rakt och fint. Nytt godis hade Anders att bjuda på (korv istället för lever och blodpudding) och sen busade hela gänget med Kim och hans pipnalle hela vägen tillbaka till stigen. Det var längesen jag såg Kim så lycklig!

När jag kom hem, skrek han i bilen, så ivrig var han att få jobba mera - det är motivation det! :-)

Gott med korv som omväxling.

"Ja - ta den då!" Anders peppar Kim.

Kim rusar runt yr av glädje med pipnallen.

Jippi! Kim fick buslek med hela gänget efter hittad figurant, hela vägen ut till stigen.

Tack till Marianne och Bertil som lagt ner tid och energi på att kontakta kommunen så att vi får tillåtelse att träna i Brunnsbergsskogen! Perfekt när det är så besvärligt med parkering ute i skogarna med tanke på snön...

Vi packar ihop i solnedgången.