Vi hade preparerat ett bra gömställe innan vi började träna. Här har Bertil krypit in
under en gammal smutsig plåtskiva och blev i det närmaste helt osynlig för hunden.

"Ska du ta kort nu, nu ska vi ju ut och gömma oss!", ser det ut som om Anders tänker...

Äntligen sök igen! Vi skippade demonstrationstågen på 1:a maj och stack ut i skogen istället... Helt demokratiskt kom vi överens om att dela oss på två sökrutor med fyra ekipage i varje och lika jämställt kom vi överens om att köra ett kort pass med varje hund för att vi skulle komma hem före mörkrets inbrott...

Monty är ny i vårt sökgäng, han är en härlig schäfer på två år med en oerhörd arbetskapacitet, visade det sig. Husse heter Bo Hansson och han har tidigare tränat upp sökhundar i tjänsten som hundförare vid polisen. Monty har inte provat på sök tidigare, mer än lite kurragömmalek med barnen hemma.

Det var intressant att höra hur polisen tränade sök på 80-talet, men de metoderna ska vi inte gå in på här, det mesta var alldeles för tufft... Men man kan ju alltid plocka guldkornen! Bosse ville starta Monty på samma sätt som han kört sina tidigare hundar. Då har figuranten gett ifrån sig ett ljud, t ex knäckt en gren eller svischat till med en vidja.

 

Bosse och Monty på väg till sökrutan >

 

Monty lyssnar spänt efter ett litet knäpp ifrån figuranten
och husse är beredd att koppla loss.

Som om det inte redan var trångt under plåtskivan... Bertil fick in en stor
schäferhane till sig också! Tur att Monty är av den vänligare sorten ;-)

Monty reagerade direkt på ljudet och lokaliserade källan med endast ett fåtal meters felmarginal. När husse konstaterat att hunden uppfattat ljudet, släppte han honom helt enkelt. Jösses, vilken raketfart! Trots störningar i form av barn i området och joggare på en stig en bit bort, så jobbade Monty på och fann alla tre figuranterna. Vi kom fram till att vi förmodligen inte behöver köra någon ljudretning nästa gång.

Vadå godis?!? - Ge hit liggunderlaget - jag vill kampa!!

Cyklar i sökrutan?!? Ja, det var lite störningar i form av lekande barn också,
men de flyttade sig snabbt när det kom en stor, mörk schäferhane i full galopp...

Anders och Pepe provar en för oss ny metod i sökintroduktion med kopplad hund.

Pepe har endast praktiserat sök en gång tidigare. Vi kom gemensamt överens om att prova en ny metod som utarbetats av eliten uppe på SM-nivå för att introducera Pepe i söket. Metoden går ut på att man tar bort alla syn- och ljudintryck och minimerar därmed risken för stress vilket främjar inlärningen. Hunden förs fram i koppel, precis som på en vanlig promenad, vilket gör att man kan garantera att hunden inte hittar figuranten med hjälp av att spåra denna. Man är inte beroende av vinden, inte av stigen eller avståndet ut till figgen i det här skedet.

Pepe var framme flera gånger vid plåtskivan, men kikade aldrig ner under den.
Istället klev han upp på den och blev lite skraj, det var nog det som gjorde
att det tog extra lång tid innan han hittade Bertil. Men här fick han vittring
och stoppade ner nosen i ett hål!

Anders och Pepe traskade i lugnt tempo fram i terrängen mot figuranten, som var totalt dold. Det är också viktigt, hunden ska hitta med hjälp av nosen. Bertil låg gömd i en hålighet i marken med en smutsig plåtskiva över sig. Pepe var ända framme och klev på plåten utan att hitta! Anders blev lite otålig efter en stund och började peka med foten, men det fick han bannor för - det är jätteviktigt att hundens första erfarenhet är att hitta, på egen hand, med hjälp av nosen.

Bertil fick Pepe att övervinna sin skepsis emot plåtskivan. Det gick så bra
att Pepe till slut promenerade över den!

Pepe måste ju ha känt att det låg en människa under plåten, men hur ska han kunna veta att vi vill att han ska leta sig fram till denna och att där vankas gottor? Lite skraj blev han när han trampade på plåten och den vickade till och förde oväsen. Till slut stoppade han dock in nosen i ett hål och hittade Bertil och fick jättemycket beröm. Bertil är verkligen bra som figurant! Pepe var lite tveksam pga plåten, men Bertil fick honom att komma över osäkerheten så till den milda grad att det slutade med att han klev rakt över den!

Redan på andra figuranten hade Pepe förstått vad detta handlar om:
här vädrar han febrilt efter Bosse som ligger helt dold inne bland grenarna.

På andra sidan stigen hade Bosse nästan hunnit slumra till där han låg väl gömd i en nedrasad talltopp. Ruggigt risigt och svårframkomligt för liten cocker spaniel, men nu hade redan 10-öringen ramlat ner hos Pepe - han vittrade direkt i luften och jobbade sig in till figgen med målmedveten min. Där inne blev det både korv, klapp och puss i ansiktet! Pepe ville inte gå ut till husse igen ;-)  Det blev så bra att vi bröt där med det lyckandet. Både Anders och jag blev så exalterade att vi glömde att backa innan vi släppte fram Pepe... Det får vi komma ihåg till nästa gång!

6 månader unga Pepe jobbar sig självständigt in till en vilt främmande karl
som ligger gömd mitt ute i skogen - imponerande!

Puss på dig, Bosse! Här la vi en bra grund :-)

Kim skulle få en överraskning idag. Jag vill få upp hans självkänsla ute hos figuranten, vilket han fortfarande tycker är lite jobbigt ibland. Jag tror nämligen att orsaken till hans plötsliga "nu stänger jag av" har med det att göra, likaså att hans motivation dalar då och då och han hittar på annat, t ex att kissa.

Karin riktar in Kim på sök uppför backen. På andra sidan
väntar figgen med en stor överraskning för Kim!

Jag har funderat mycket på det Anders Å sa om att vi borde lägga ner mer tid på att belöna hunden ute hos figuranten. Skulle figgen lägga mer tid på att belöna Kim, skulle Kim formligen krypa ur pälsen av olust!! Jag funderade vidare och försökte komma fram till ett belöningssätt där fokus kommer bort från hunden. Skitsvårt!!

Men jag kom på det när jag släppte de tankarna och började fundera över vad Kim tycker om - han tycker det är jättemysigt att få vara med och tigga lite när vi sitter och fikar. Perfekt! Vi tar en fikapaus ute hos figgen - Kim får vara med i gemenskapen, han får tigga till sig lite gottor och fokuset ligger inte på hunden.

Vi tog fikapaus ute i gömmet!

Det blev riktigt lyckat, så lyckat....

....att Anders t o m fick freda sig när Kim försökte stjäla maten ur munnen på honom!

Vi har börjat plocka bort dyk-upperna lite successivt, så idag när vi bara skulle köra ett skick, valde jag att inte använda någon dyk-upp. Kim var inte på topp i motivation (Toya löper därhemma), jag fick skicka om honom två gånger efter att han tagit kisse-paus... Men sen gick han nästan helt rakt ut, men kom inte rakt på figuranten ändå (mitt fel, jag skickade snett över en kulle). Istället för att kalla in lät jag honom fortsätta leta, figgen var helt dold, så det blev en lite vända där ute. Men så lyckat det blev ute hos figgen! Kim t o m STAL halva mackan av Anders!

Till nästa gång har jag fått beställning på kalkonmacka, räkbaguette och frallor med ägg och remouladsås. Nu kommer jag aldrig att få problem att få figuranter att ställa upp :-)

Bertil och jag snackar ihop oss innan vi startar skallmarkeringsövningarna.

Kasper och Bertil har tränat hemma på skallmarkeringen. Vi har inte haft möjlighet att titta på den på länge, så idag la vi fokus på det. Dels att få honom att stanna en bit ifrån figuranten, dels att få honom att hålla avståndet när han skäller. Bertil hade fått lägga på både kommandot "stanna" och "skall" när han tränade ensam (kanske inte så konstigt, det är svårt när man inte har hjälp av en figge). Men figuranten kommer ju inte att kommendera hunden att stanna eller be den att skälla ute i skogen, så de orden tog vi bort - och Kasper fungerade precis lika bra utan!

Men skäll nån gång då! Det är du ju så bra på annars ;-)

Jajamänsan, bra gjort! Och han BACKAR!! :-)

Jag var figurant och satte mig på huk bara ett par meter bort med Kaspers favoritleksak, som jag kastade iväg mot honom så fort han kom i närheten. Det fick honom att bromsa upp och hålla avståndet. Sen flyttade jag mig ut från "gömmet" och busade en stund, därefter tog jag föremålet ifrån honom och väntade. Det tog inte lång stund innan han började skälla, men det bästa av allt var att han backade! Och höll avståndet! Jag blev så lycklig att jag gjorde det igen och igen och igen - och varje gång backade han och skällde och höll avståndet - bra jobbat HUSSE!

Så över till andra gänget, här såg jag ju ingenting, den här sammanfattningen blir på "hörsägen" så att säga... Marianne, hjälp mig att fylla i om jag missat nåt!!

Planering är viktigt - här är Marianne och Inger.

Mattis koncentrerade sig också på markeringen idag. Tanken var att han skulle ta en trasa med sig in från figuranten som början på rullemarkeringen. Han fick gå ut på ett sök, men vad än figuranten gjorde, så var inte trasan intressant, inte hos någon av figuranterna. Om jag förstod saken rätt, så tog han den med sig om matte bad om det, men det är ju inte riktigt det som är meningen.

Inger och Mattis förbereder sig.

Mattis har redan tidigare visat väldigt lite intresse för trasor och att kampa. Vi gjorde en viktig upptäckt idag: han tog trasan när figuranten slutade försöka leka och kastade iväg den istället! Kanske han är lite som Kim och tycker det är jobbigt att leka med främmande människor (eller att leka och kampa över huvud taget)? Då fungerar det bättre om han får lära sig att beteendet "ta trasa med till matte ger utdelning". Vi ska prova det nästa gång, med en markeringsövning på stigen där figuranten är passiv (inte lika "farlig") och se om vi kan få honom att ta med trasan på det viset.

"Jag har det mycket bättre här, där jag kan lukta på blommorna." Mattis vill inte leka.

Marianne och Zingo startar "jojo-övning".

Zingo fick en duvning i framslag! Marianne har uttryckt ett önskemål att få fokusera på en sak i taget, så nu släppte vi kraven på korrekt avlämnande av lösrulle, påvis och belöning hos figuranten. Istället gjorde vi en "jojo-övning" där en figurant placerades ut på var sida om stigen, helt synlig för hunden. Dessa flyttade sig sedan framåt allt eftersom hunden varit framme och hämtat sin lösrulle hos dem.

Synlig figge, det var inte sök vi tränade idag, utan framslag.

Zingo skuttade fram över stock och sten i ett fantastiskt tempo för att vara så liten. För att få ett snyggt U-format framslag och undvika att hunden går tillbaka i sina egna spår i ett L, mötte Marianne upp honom en bit ut i terrängen. Syftet med övningen - framslagen - blev mycket lyckat, både för matte och hund.

Det blev många avlämnanden av lösrulle, lite slarvade han allt,
men det var inte det vi tränade på idag.

Så fort han varit ute hos ena figgen och sen lämnat av lösrullen, skickades han ut på andra sidan för att hämta en ny rulle. Belöningen skedde alltså på stigen, i och med att påvisen uteblev. Lite slarvig med avlämnandet var han allt, men som sagt, man tjänar på att lägga fokus på en sak i taget under inlärningen.

Avlämnande av lösrulle.

Just avlämnandet av föremål tränas med fördel utanför själva söket, gärna hemma i lugn och ro. Först när det sitter där, kan man ställa krav även i söket. Men då får man också sänka kraven på det andra utförandet tills avlämnandet sitter. En sak i taget och skynda långsamt är nog det bästa rådet jag kan ge.

Kul men flåsigt att få springa så mycket idag!

Marianne - påsken är över! :-D

Riktigt proffsiga ser de ut - Anders och Meila med radion i högsta hugg!

Meila får söka lite fritt, som räddningshund. Inga krav på rakheten. Anders ville testa ett tomslag och placerade sedan ut en figurant på djupet på andra sidan i medvind. Meila jobbade ut hela första sökslaget där det inte fanns någon figurant på ett föredömligt sätt, men på andra sidan ville hon först inte gå ut. Där var ingen vind till hjälp och på första skicket var där ju ingen figge! Det har hon aldrig varit med om tidigare.

Meila söker.

Nytt skick och nu gick hon, men hon fick leta febrilt och husse fick uppmana henne att fortsätta leta när hon ställde sig på en sten och försökte hitta figgen med andra sinnen än nosen... Det slutade med ett lyckat hittande där hon gick upp bakom "i vind". Nästa gång, Anders, skulle jag vilja föreslå att du lägger ut en figge nära stigen efter tomslaget, så att hon får belöning snabbt när hon jobbat bra på tomslaget.

"Hmm. Om jag ställer mig här på stenen, kanske jag kan se figgen?"

Meila på väg in med lösrulle efter att ha hittat figuranten.

Det finns en risk - eftersom hundar är mycket smartare än vi människor! - att en hund lägger av eller blir slarvig med tomslagen och inte går ut ordentligt på djupet, just för att den vet att det inte ger någonting. I motvind känner den ju redan från stigen att där inte finns någon figurant! Den ska ut ändå och det är jätteviktigt att tala om för den att den gör ett toppenjobb även när den INTE hittar någon figurant. Det är själva letandet som är bra!

Jasså, det var därför du klädde ut dig till påskkärring! ;-)

Noel var inte på topp idag, han behövde "starthjälp" av husse...

Noel var inte sig själv idag. Han borde vara på topp motivationsmässigt, med tanke på att han inte fått träna sök på flera månader. Men, som husse sa, han gick med väldigt tunga steg ut i rutan och var inte alls intresserad av att agera med figuranten och trasan... På andra skicket gick han inte alls. Husse envisades och totalt blev det (ca) 4 sökslag.

Noel har hämtat trasan hos figgen men grinar illa när husse sträcker ut handen
för att ta emot den. "Jag vet inte om jag vill", verkar det som om han tänker.

Husse försöker med en lekbelöning, men Noel ser tveksam ut.

Här ser han gladare ut och husse belönar glatt...

...vilket får Noel att släppa trasan och husse blir frustrerad och börjar ställa krav.
DET köpte inte Noel idag, när han redan var lite låg.

När vi satt och sammanfattade dagen efter träningen, satt Noel och somnade med huvudet lutat mot husses knä... Det kom fram att de varit ute på landet hela helgen (i ett nytt torp i en för hundarna ny miljö), och sovit över där för första gången i natt. Hundarna hade dessutom lämnats ensamma där en stund under kvällen innan. Inte konstigt att han var helt slut efter miljöombyte, all frisk luft och uteliv och alla omställningar - vem vet, han kanske t o m hade huvudvärk idag? Han var INTE sig själv i alla fall, det kan jag skriva under på!

Lasse berättar för oss andra om Noel på samlingen efteråt.

Oj, vad man blir sömnig av att träna sök!