Anders Åhman tog ett break i födelsedagsfirandet för att tillbringa några timmar med oss andra ute i sökskogen. Sådan hängivenhet uppskattar vi!!! :-)  Och eftersom födelsedagsbarnet av tradition alltid är den som tar först av tårtan, fick Anders även vara första ekipage idag ;-)

Födelsedagsbarnet fick börja ;-)

Meila kommer in med lösrulle - det koncentrerade vi dagens övningar på.

Meila - markeringsövning
Anders sa att Meila slarvat med markeringarna på sistone på så vis att hon inte velat ta lösrullen med sig direkt när hon hittat figurant. Istället har hon stannat kvar där ute och bett om godis, eller gått runt lite, eller bara stått och väntat (på husses inkallning?).

Dagens figuranter fick stränga order om att ligga helt stilla med lösrullen, inte göra någonting alls vad Meila än hittade på, att ha påvis-godiset noggrannt undanstoppat och att hålla lösrullen i markläge.

Till vår stora glädje fungerade markeringarna utmärkt idag. Meila tog rullen direkt på alla tre skicken och kom till husse med en gång. De tidigare problemen med avlämnandet var som bortblåsta. Det var bara vid ett tillfälle, när hon tappade rullen på väg in, som hon ställde sig och jonglerade med den några sekunder...

Påvisen fungerar bra, men Anders: tänk på att inte peka ut riktningen när du säger "visa". Vänta istället ut att Meila ställer sig åt rätt håll och vill ut på påviset innan du kommenderar visa. Enda gången du får rikta hunden med en pekande hand, är vid skicken och eventuell dirigering ute i rutan, inte vid påvisen.

Sök! Anders skickar iväg Meila.

Påvis i full fart!

Godiset slut - "I'm out'a here!" Anders ser allt lite snopen ut...

Anders och Anders - en med ryggskott?!?

Marianne och Meila myser i urskogen.

Transport av funnen figurant - Anders testar hur det är att ha figgen framför sig.

En ivrig Kasper börjar skälla redan innan start - det får vi försöka dämpa...

Bertil skickar iväg Kasper mot en halvt om halvt synlig figurant.

Hej vad det går bland buskar och snår! Högintensiv hund exploderar iväg!!

Kasper - skallmarkering
Idag körde vi markeringsövningen ute i rutan, men med figuranten ganska nära stigen och bara delvis dold. När Kasper kommer, kastar figgen iväg leksaken innan han är ända framme och tar sig sedan kvickt ur gömmet och påbörjar lek. När Kasper råkar tappa leksaken, snor figuranten den till sig och inväntar skall.

Anders var första figurant, och med honom repeterade vi förra träningspassets övning: att skälla på en stående figurant. Det gick alldeles utmärkt, Kasper håller avståndet och skallar oavbrutet. Anders belönade enbart om Kasper backade eller stod still när han skällde, inte om han gick fram emot figuranten.

Kasper skäller taktfast på en stående figurant utan att gå framåt.

Hyfsat avstånd - kunde varit lite till.

Blir man så här lycklig av en utskällning, Anders? :-D

Anders belönar med kamplek - något som Kasper verkligen älskar :-)

På andra sidan figgade jag. Vi skulle prova om vi kunde få Kasper att skälla även på en sittande figurant. Jotack, det gjorde han - med käften rakt i mitt öra!! Alldeles för nära med andra ord. Han var faktiskt uppe i mitt knä och krafsade mig på benet, när han inte fick leksaken av mig. Här gällde det att härda ut och hoppas att jeansen var tillräckligt starka för att skydda mot alltför allvarliga klösmärken... ;-)  Så hände det - Kasper började fundera på varför han inte fick sin belöning fastän han skällde. Förbryllad tog han ett steg bakåt och vände bort ansiktet - direkt kastade jag till honom leksaken och han såg rejält överraskad ut.

Sittande figurant kan man också skälla på, men aj aj aj, ända uppe i knät...

Karin väntar ut Kasper tills han tar ett pyttelitet steg bakåt.

DÅ blir det utdelning!

Vi provade en gång till, med samma resultat. Han var uppe i knät på mig, men inte lika länge den här gången. Ganska snart gick han bakom min rygg och ställde sig att skälla. Fortfarande alldeles inpå mig. Jag fick vrida lite på huvudet för att kunna tajma belöningen när han tog ett alldeles så litet steg bakåt.

Kasper är en tänkande hund - det kommer inte att dröja länge innan han begriper att det är avståndet som utlöser belöningen. Och skulle den här metoden, att vänta ut honom, inte fungera, kan vi alltid prova Bosses tips: att sätta koppel på honom. Vi får se - ett steg i taget (bokstavligt talat!).

Nähä, det blir inget när du skäller mig rätt i örat, Kasper!

Kasper funderar - om jag ställer mig bakom och skäller då?

Så fort Kasper flyttade ett steg bakåt, kastade jag iväg belöningen.

Oh, vad roligt vi har!!

Kasper med sin favoritleksak.

Zingo på väg rakt in i figurantens famn. Ser ni fotografen uppe på krönet?

Zingo - framslagsövning
Marianne och Zingo repeterade jojoövningen från sist. En figurant på vardera sida stigen som flyttade sig framåt, så att Zingo kunde springa i sick-sack fram och tillbaka emellan dem och hämta rullar.

Terrängen var mera täckt idag, vilket gjorde att han fick söka en längre stund, så det blev inte bara spring. Det gjorde också att Marianne missade var en av figgarna tog vägen och Zingo fick söka lite extra för att hitta den. Det verkade inte bekymra honom - han har en enorm motor och motivation för uppgiften!

Inga bekymmer med risig terräng - Zingo har motor nog att ta sig fram överallt!

Matte Marianne belönar på stigen, eftersom vi inte gjorde några påvis.
Målet för dagen var fina framslag, vilket vi fick i denna "jojo-övning".

Marianne mötte upp honom en bit fram i rutan, just för att få till snygga framslag, och belönade sedan ute på stigen. Trots att det var branta småstup på ena sidan och diverse svårframkomliga rishögar, skuttar Zingo fram i högt tempo - tiden är nog inget som kommer att hejda honom.

Anders Å låg på ena sidan stigen och jag på den andra. Hos honom tog Zingo lösrullarna direkt och lämnade honom, enormt fokuserad, men hos mig stannade han kvar en stund och sökte efter godis (tror jag), innan han bestämde sig för att ta rullen med sig. Vet inte riktigt vad det kan bero på. Vid ena tillfället var det nog för att han kom på "fel" sida om mig och fick klättra över min rygg för att komma åt lösrullen. Det är ju en liten cocker spaniel vi pratar om här, att klättra över en människa är som att bestiga berg!!

Zingo har hittat Karin.

Zingo söker hellre efter godis i fickorna än att ta lösrullen just här.

Söt bild på söt cocker spaniel... Zingo på väg in med lösrullen.

Marianne och Zingo - belöning.

Pepe vädrar ivrigt efter människovittring redan 50 meter ifrån gömmet!

Pepe - hittaövning i koppel
Det brukar aldrig blåsa så där jättemycket i skogen, men det gjorde det idag. Vinden snurrade och vände och bar med sig en massa vittring som fick Pepe att ställa sig i givakt redan på stigen - trots att figuranten var utplacerad ute i ena hörnet (50 meter bort) och helt dold!

Vi gick med honom i koppel framåt och han jobbade hela vägen med hög nos idag. Tänk att det bara behövdes två gånger förra träningspasset för att få 10-öringen att ramla ner!! Planen var att låta honom jobba ända fram i koppel, backa 5-10 meter för att sedan släppa fram honom. Men han var så ivrig och tydlig i riktningen, att vi struntade i att gå ända fram och i att backa. Vi släppte honom 10 meter från gömmet. Med fortsatt hög nos sökte han sig fram och letade en god stund alldeles invid gömmet, innan han hittade in.

Med facit i hand, skulle vi nog ha följt den ursprungliga planen. Hade vi följt med i koppel hela vägen fram första gången och sedan backat och släppt honom, hade han nog vågat lite mer. Som vi gjorde nu, vände han tillbaka en gång och sökte stöd hos husse. Men han löste slutligen uppgiften helt självständigt på ett bra sätt.

Bra vind och en målmedveten hund - här var det rakt på...

En stor rishög fick honom att vända, men husse manade på,
i sök gäller det att vara terränggående!

Anders har släppt kopplet och låter Pepe leta sig fram själv sista biten.

Väl gömd inne bland grangrenarna hittade han en annan Anders ;-)

På andra sidan stigen backade vi när han tydligt visade att han hittat figuranten. Vi backade - Pepe stod som fastgjuten i backen: "ge mig min figurant!" sa hans envisa blick ;-)   Nåväl, med lite övertalning från husses sida, fick vi honom att backa i alla fall ett par meter. Så fort han åter markerade vittringen ifrån figuranten, släppte Anders kopplet. Nu var det ingen tvekan fram!

Pepe tar en paus i arbetet...

När Pepe fått nos på nästa figurantlega, försökte vi backa innan vi släppte
honom. Det ville liten amris inte veta av, han satte alla fyra tassarna i backen
och vägrade röra sig ur fläcken - han skulle bara in till figgen!!!

Pepe har hittat Bertil under ett skynke.

Så här såg andra figurantgömmet ut "bakifrån".

Kim - motivationsövning
Förra träningspasset var Kims motivation inte hög. Toya löpte därhemma och han hade helt andra saker i huvudet än att söka människor... Då bjöd jag den funna figuranten på fika i gömmet, som i sin tur bjöd Kim på fikabrödet. Det skulle bli spännande att se om den övningen hade påverkat motivationen till idag.

Lite bättre fart på Kim idag - han springer ur bild ;-)

Det vi gjorde annorlunda idag, var att Kim fick vänta till sist i bilen. Sedan tog Marianne ut och rastade honom, han fick inte träffa mig förrän uppe på stigen precis innan start. För att få in lite tempo i det hela, satte jag bara på honom tjänstetecken och rulle och band upp honom medan figgen gömde sig. Sedan gick vi fram och skickade direkt utan några stopp (endast för riktningsvisning).

Bertil låg helt gömd på vindsidan 50 meter ut i ena hörnet. Kims motivation hade ökat från en 2:a till 8½ på motivationsskalan, resten vi såg var stress. Det var den stressen som var springet i benen - Kim brukar inte dra runt i rutan i full galopp och leta på det viset han gjorde idag. Hittar han inte direkt brukar han komma tillbaka och vara svårmotiverad att gå ut igen - men inte idag! Han jobbade envist på tills han hittade! Mycket, mycket positivt.

Jag släppte lite på mina krav om rakhet och tonade därmed ner min roll lite. Lät honom jobba självständigt istället. Få se om det kan hjälpa till att lyfta honom ytterligare inför uppgiften. Belöningen var även idag fika hos figgen. Hela gänget anslöt och myste i solen.

Nästa gång kör vi ett längre pass med alla hundarna!

Kim vill knappt släppa fram Bertil ur gömstället, så ivrig är han!

Fikapaus i skogen - myyysigt tycker Kim.

Gotti-nam-nam!!

Mums!

Kim är fullkomligt tokig i Anders! Både han och Tintin försökte para sig med
honom, trots att det var längesen Meila löpte och Anders bedyrade dyrt
och heligt att han visst tvättat byxorna sedan dess...

Bildbevis på våldtäkten!

Dags för hemfärd...