Ja, idag har det varit riktigt varmt. Vilken tur att vi flyttade träningen till kvällskvisten! Hundarna blev ganska medtagna ovanligt fort i alla fall... Vi var inte så många som kunde komma, så vi flyttade ut från skogen till fotbollsplanen och koncentrerade oss på markeringsövningar istället, eftersom det är vad alla närvarande hundar behöver.

Belöning hos matte och aldrig mer hos figuranten är vad som gäller för Kim framöver.

Kim fick starta idag, som omväxling. För att få honom trygg i rollen som sökhund, har jag efter träningen med "falkenbergarna" beslutat att belöna honom själv och ha helt passiva figuranter. Läs gärna Min analys av Kim, att träna sök med en reserverad hund >  så förstår du varför.

Marianne och Mats placerades ut med en laddning lösrullar på ömse sidor om fotbollsplanen och jag skickade Kim från mitten i ett sick-sack-mönster, tre gånger åt vardera hållet. Det här tyckte han var riktigt roligt och sprang med högt tempo och målmedvetet ut och hämtade rullarna. Just första skicket fick han fundera lite, men det gick fort att få 10-öringen att ramla ner. Klickertränad som han är, passade jag på att använda den precis när han slöt tänderna om rullen.

En mycket lyckad träningsomgång, även om han missförstod ett skick och sprang till "fel" figurant (men där fick han ingen rulle), samt blev lite medtagen på slutet pga värmen.

Avslutade med lite buslek med Kims favorithandske. När han tog den med sig till Marianne, kunde hon inte låta bli att ta upp leken - med det resultatet att Kim "stängde av" direkt. Här fick vi verkligen svart på vitt att det är så som vi har kommit fram till: att agera tillsammans med andra människor blir en för stor belastning för Kim.

Vet ni vad det är han gör när han "stänger av"? Jo, han tar till ett helt artilleri av lugnande signaler för att dämpa figuranten... Se gärna Turid Rugaas bok om hundens lugnande signaler.

Zingo gjorde en likadan jojo-övning som Kim, med fokus på avlämnandet av rullen hos matte, vilket han gjorde med den äran idag. Marianne hade funderat sen sist och var nu helt passiv, vilket fick till följd att Zingo - efter att ha hämtat första rullen - sprang förbi matte och ut till nästa figurant. Men han är ju inte så stor, så det fick bara plats en rulle i munnen, varpå han vände, rusade förbi matte och ut till första figgen igen :-D

Marianne fick lägga in ett litet "häråt!" och då kom han fram och lämnade av rullen snyggt och prydligt. Det fortsatte han med ända till femte skicket, där räckte det tyckte han och la sig flåsande i skuggan med rullen mellan tassarna... Men han gjorde mycket snygga framslag innan dess!

Toyas och Mats' stora problem med markeringen, är att Toya gärna drar iväg och tar ärevarv med alla föremål hon kommer över. Hon säger helt enkelt till husse "du kan inte ta mig, du kan inte ta mig!!"  varpå Mats jagat efter henne och gormat högljutt. Så här kan vi inte fortsätta, det blir ju en belöning för hunden varje gång hon sticker iväg och upptäcker att husse inte kommer ifatt.

På med en 15 meter lång spårlina i halsbandet som jag höll i, helt passiv och lugnt. Toya fick göra några plock-övningar med lösrullen (som hon aldrig har bekantat sig med tidigare), och så skickade husse henne mot en liggande figge med rullen i handen. Toya tog den direkt! Inte dåligt med tanke på att vi hittills endast gjort hittaövningar där hon fått godis av figgen varje gång.

Men hon var såklart tvungen att retas lite med husse... Den långa linan satte stopp för vidare utflykter och det räckte faktiskt med den enda gången för att Toya skulle inse att husse väntade med gottor om hon skyndade sig tillbaka med grejen. Observera att vi inte använde linan i något som helst bestraffande syfte, den var enbart till för att minimera radien för hennes "utflykter".

Jag tror vi gjorde fem eller sex likadana övningar, alla fungerade kanonbra! Men vi behåller linan på ett tag till....

Zingo fick komma ut igen och köra lite lydnad. Vi var ju inte så många, så vi hade gott om tid till varje hund. Marianne hade problem med positionen vid fotgåendet, att han håller sig lite för långt bak. Hon satte upp Zingo och knatade iväg med ett bestämt "fot". Zingo gick jättefint i si-så-där 3 meter. Sen tappade han intresset och började nosa - det var då han kom efter! Efter några meter sprang han ikapp och kollade om matte hade nåt gott till honom ännu, och då hamnade han åter i rätt position. Sen tröttnade han och började nosa, och gled bak igen... Så fortsatte det.

Vi började om med klickerns hjälp och Marianne fick order om att bara ta några steg. Zingo hänger inte med riktigt i starten. Matte startade då med ett halvt första steg och nu såg det betydligt snyggare ut. Genom att jag som gick bredvid höll i klickern, kunde vi få exakt rätt timing på klicket och belöningen. På det viset kunde matte koncentrera sig på att gå rätt och belöna rätt, det är så lätt att man går och tittar på hunden och får en sned kroppshållning, vilket i sin tur leder till att man "trycker bort" hunden med kroppsspråket...

Klickerträning brukligt, startade vi med klick vid fotposition, vid kontakt, vid ett halvt steg ända upp till en sträcka på ca tre meter. Timar man klicket rätt, går det så här fort att utvecklas! Zingo håller sig i positionen med huvudet vid mattes vänstra knä, vilket är tillåtet enligt regelverket, men vid halt flyttar han fram och hamnar med bogen vid förarens knä. Reglerna säger "med huvudet eller bogen vid förarens vänstra knä", men det betyder inte att hunden får växla däremellan. Det är EN position som gäller. Marianne får fundera på om hon vill jobba fram Zingo under marschen, eller om hon väljer att lära in sättandet vid halten med hunden lite längre bak, så att han inte får några förargliga neddrag för att han växlar position.

Kim fick också lite klickerträning, fast på en figurant istället. Placerade ut en sittande Marianne med lösrullen i handen. Målet var att klicka in från grunden, dvs när han lämnar matte, kommer fram till figgen, nosar på rullen, greppar om rullen, lyfter rullen, vänder tillbaka med rullen, (kommer in med rullen, håller fast, avlämnar rullen osv fram till påviset - men så långt hann vi inte på en gång).

Men Kim vet ju vad som förväntas, så han sprang fram och tog rullen direkt. När man klickertränar är det aldrig bra att ta några genvägar. Vi stoppade undan rullen. I början när jag klickade, förväntade han sig belöningen från figgen... ;-)  Mats blev lite brydd också, och undrade varför jag belönade Kim när han släppte rullen på vägen in. Det gjorde jag inte, jag klickade för att han greppade om rullen, och eftersom klicket betyder "slut på beteendet", så spelar det mindre roll vad han gör med rullen efteråt. Klart att han släpper den, hur ska han annars kunna ta emot kokt skinka?!? För att visa Mats vad jag menade, höll jag därefter inne med klicket och då kom Kim ända fram till mig med rullen. Klickerträning = stegvis träning!

Pepe och Anders mötte upp direkt efter jobbet, men Pepe - svart som han är - var alldeles för påverkad av värmen för att träna. Och det var nog husse också efter jobbet...

Tyvärr blev det inga bilder tagna idag, då kameran strejkade :-(
Ni får hålla tillgodo med lite "arkivbilder"!