Bad och grillfest! « Lassie-wannabe's träningsdagbok!

2006-06-18

Bad och grillfest!

Vy över badviken i Stättared.

Det är långt att köra till Stättared, och det är långt att promenera till Hornsjön - men det var det i sanning värt idag! Solen strålade, det var lagom varmt och skönt, hundarna svalkade av sig i sjön innan vi hade samlat ihop oss och fick vallat av en ruta.

Vi unnade oss en stunds njutning innan vi samlade ihop oss för att valla av rutan.

Till vänster: Karin och Kim går igenom dagens upplägg med Anders.
Till höger: Uppställning för transport av figurant!

Kim och jag har introducerat klickern i sökträningen. Kim är ju klickertränad sedan "barnsben" i lydnaden och upplever det mycket positivt. Ska prova och se om det kan vända hans tveksamhet till glädje i söket, tillsammans med det att jag belönar istället för figuranten.

Karin och Kim transporterar runt figuranten Bertil.
Hunden måste inte gå lydnadsfot helt perfekt, men
titta så fint Kim gör det :-)

Från och med nu får Kim belöningen av matte istället för från figuranten.

När man tränar med klicker, formar man ett beteende i taget i små steg och jag hade tänkt baklängeskedja söket, som ju består av en mängd olika delar. När man lär in något baklänges, går hunden hela tiden från något nytt till något välkänt, något som är belönande i sig. Om vi utgår ifrån att varje funnen figurant är slut på beteendet och att varje nytt skick är starten på ett nytt sök, så tänkte jag mig det något så här i stora drag (kommer säkert att revidera allt eftersom!):

Transport av funnen figurant till stigen
Belöning av föraren för funnen figurant vid gömmet
Läggande av hunden och framtagande av figurant
Påvis (först på nära håll, sedan med ljud)
Avlämnande av lösrulle
Komma in med lösrulle
Hämta lösrulle hos figurant (+ framslag)
Söka efter och hitta figurant
Söka efter och inte hitta figurant (tomslag)

Många av delarna kan man plocka ut från sökrutan och träna separat. Idag började vi med att öva transport av figurant i terrängen. Kim behöver inte gå lydnadsfot, men jag vill att han ska gå hyfsat bra fot utan koppel bredvid mig med figuranten före. I början vimsade han iväg, ivrig över att få komma ut och söka ;-) Men ganska snart insåg han att belöningen fanns vid mattes sida. Jag kommer att använda kommandot "sidan", eftersom jag tjatat sönder "gå fint" och "här" hemma... Vill inte använda "fot" annat än när jag kräver den precisionen.

"Jasså, är det DU som sitter på gottorna nu?!?"

Det tog en stund att övertyga Kim om att det var jag som bjöd på godiset idag, och
det tog minst lika lång tid att övertyga figuranten om att INTE belöna hunden ;-)

Klickertränad hund provar vad som ska ge utdelning idag.
Om jag sätter mig? Nähä - men om jag lägger mig då? ...

...då får jag väl gå till figgen då - Klick - AHA! Det var DET hon var ute efter!!!

Därefter övade vi några gånger på belönandet av mig ute hos figuranten. Det var jättesvårt för Bertil att låta bli att klappa och belöna Kim!! Och det tog ett tag innan Kim insåg att det var jag som hade gottorna idag. Provade också att leka med hans favvis-handske, men det köpte han inte (ännu i alla fall), så den stoppade jag undan illa kvickt och gick över till godisbelöning. Klickade varje gång han tog kontakt med figgen och så fick han belöningen när han kom tillbaka till mig (ett par meter ifrån). Sen la vi till sista beteendet i kedjan: transporten av figuranten (= från något nytt till något välbekant). Det gick mycket bra!

Kim fick många repetitioner. När han väl kom på att det var kontakttagandet
med figuranten som utlöste klick och belöning...

...så sprang han glatt fram och tillbaka...

...fram och tillbaka!

Vid strandkanten, ivrigt väntandes, olyckligt övergivna...

Vår hundvakt Mats. Han tog på sig den uppgiften frivilligt. Och tur
var väl det, för Tintin höll på att strypa sig när han körde Toya...

Toya ruskar vattnet ur öronen efter ett dopp i sjön.

"Vad gör du där uppe?" Kasper ser undrande ut över Anders fågelperspektiv...

Rivstart för Bertil och Kasper.

Kasper och Bertil fick en svår utmaning idag: två stycken helt dolda figuranter! En i ett tält ca 30 meter ut och en inne på ett utedass i ena hörnet av rutan... Skulle Kasper, som precis lärt sig att skälla på synlig figurant i diverse positioner, även begripa att skälla på ett tält och en toalett?!?

Vem tältar mitt ute i skogen???

Nämen - det är ju Marianne!

Och Kasper hittar henne efter en liten dyk-upp. Hans första
skallmarkering på dold figurant!

Skickade iväg honom mot tältet utan dyk-upp, han for iväg över kullen och försvann och det blev helt knäpptyst. Undrar vad han gjorde där borta - stod han och väntade tro, eller sökte han av hela rutan? Han kom i alla fall ganska så omgående när Bertil ropade in honom. Marianne fick krypa fram ur tältet och vifta till, då gick han rakt på - och började skälla!! :-) Så fort han började, fick Bertil ge sig av uppför kullen och när figgen hörde honom närma sig, kastade hon iväg leksaken till Kasper. Husse plockade upp den när han kom fram och utförde lekbelöningen själv efter Jannes recept från förra träningen.

Husse belönar lämpligast osäker hund själv.

Till vänster: Inväntar att figuranten ska hinna tillbaka in på dass efter dyk-uppen.
Till höger: Hmmm, kan man skälla på ett utedass?!?

Javisst kan man det! Och så bra han skäller, Kasper :-)

Då blir det belöning från husse och den stackars figgen,
Anders, blir utsläppt från toaletten...

Vid nästa skick arrangerade vi en dyk-upp. Kasper blev mycket tänd och for iväg som ett spjut. Återigen blev det knäpptyst, men så började han skälla, dock på "fel" sida om utedasset. Strunt samma, han gick runt när han hörde figgen röra sig därinne för att göra sig klar att kasta ut leksaken. Det här blev mycket lyckat!

En lättare "gömd" figurant blev en bra avslutning för Kasper.

Jihaaa!!

För att få ett bra avslut, skickade vi iväg Marianne igen på andra sidan, bara ca 25 meter uppför backen och lätt gömd bakom ett träd. Här gick Kasper dock ända fram och fick skälla bra länge innan figuranten fick anledning att belöna honom med leksaken - när han tog ett endaste litet steg bakåt. När han väl fått sin leksak höll han avståndet och lekte sedan hej vilt med husse. Viktigt att komma ihåg till nästa gång är att figgarna gömmer leksaken noga på sig, är den synlig ökar risken dramatiskt att man får en hund som skäller en rakt i ansiktet.

Genomgång före sökstart - vi har blivit riktigt duktiga på att planera våra övningar!

Toya ute hos figuranten Anna, ser ut som om hon undrar vad hon gör där.

Toya och Mats fortsatte med markeringsövningar i långlina. Det var lite besvärligare för linskötaren när det var en massa träd som Toya snirklade sig runt, men överlag fungerade det bra. Fast nästa gång tar vi nog markeringsträningen utanför rutan, där inte linan riskerar att sno in sig...

Till vänster: Karin står beredd med linan som ska hindra Toya från att dra iväg.
Och Anders har hittat bästa positionen för en fotosession!
Till höger: Mats och Toya tittar åt andra hållet när figgen går iväg.

Dags för skick. Toya verkar mer intresserad av något annat för tillfället ;-)

Hon tar en vända uppåt skogen, men vänder neråt och närmar sig Anna.

"Aj - hon gnager på mina byxor!" Toya tar lösrullen till slut ändå...

Till vänster: Vad är det för ett grepp!!
Till höger: Såja, det var bättre.

Toya lämnar äntligen av rullen hos husse utan en massa krusiduller.

Anna ställde upp som frivillig med två lösrullar. Toya, som stått uppbunden en längre stund tillsammans med de andra hundarna, var så uppe i varv att hon tog ett litet smakprov på figgens byxor några gånger, innan hon tog rullen med sig. Idag var hon inte lika koncentrerade som sist. Hon tog inga ärevarv och retades med husse, istället stannade hon ute hos figgen och bollade med lösrullen och lyssnade inte på husses inkallningsrop.

Mats riktar in Toya mot figuranten. Karin står beredd med linan.

Nytt försök med en tydlig dyk-upp.

Toya på väg in i full fart med rullen till husse!

"Kom-si-kom-si!" Mats har ändrat stil och helt plötsligt kommer Toya till honom.

Och vid ett av försöken drog hon iväg upp igenom rutan, trots att figuranten satt helt synlig framför henne knappt 10 meter bort, något som utlöste en lätt irritation hos husse ;-) Summa summarum har vi ändå kommit en bra bit på väg med den här unga damen. Hon sticker inte med rullen längre och spelar svårfångad, utan kommer ganska omgående till stigen. Hon släpper rullen en bit ifrån, men det får vi jobba på senare.

Hmmm, det var lite besvärligt med långlina bland buskar och träd.
Nästa gång tränar vi markeringarna ute på öppen yta!

Till vänster: Marianne riktar in Zingo mot tältet (vid pilen).
Till höger: Zingo lämnar av lösrullen ända uppe på matte.

Zingo och Marianne fortsatte också med förra veckans övningar: med fokus på avlämnandet av lösrullen. Därav att vi placerade ut figuranterna ganska nära stigen och inte så där jättedolda, dock använde vi oss av tältet. Men det blev ingen "jojo-övning", eftersom vi bara hade två rullar med oss.

Zingo sätter full fart uppför backen mot tältet.

Ur en figurants synvinkel - Zingo på väg tillbaka till matte med lösrullen.

Duktig vovve!

På första skicket gick Zingo kanonbra ut och hämtade sin rulle, men slarvade väldigt inne på stigen. Släppte rullen, for runt, tog den på nytt, spottade ut den, försökte sätta sig fot, fick uppmaning om att ta rullen igen, studsade upp på matte... Men Marianne härdade ut och försökte att vara så passiv som möjligt, det är det som fungerar bäst med den här hunden. Och till sist fick hon rullen korrekt avlämnad och Zingo fick sin belöning.

Zingo är för rolig - så liten han är ballar han inte ur för de svåraste vägarna!

Skick nummer två med dyk-upp, men Zingo struntade i den och for iväg uppåt rutan och började spåra (kaniner?). Lyssnade inte på mattes inkallningsförsök. Figgen fick stränga order om att inte ge någon utdelning ifall Zingo kom fram till honom. Här är en vovve som har varit svår med spårandet tidigare, och mycket riktigt, han fann figgens utgångsspår och följde det rakt in i gömmet. Det vill vi inte belöna. Han letade frenetiskt efter sin lösrulle, men lönlöst. Snopet kom han tillbaka till stigen.

Vi valde att skicka honom på andra sidan istället och det blev däremot riktigt, riktigt lyckat. Han gör dessutom så snygga framslag nu, att matte blir alldeles tårögd :-)

Det finns en stor fördel med att Zingo hoppar upp på matte vid avlämnandet
under första fasen av inlärningen. Det minimerar risken att han ska tappa den
när han siktar "uppåt". Så tränar t ex många retrieverägare apportering.

Även avlämnandet börjar fungera. Zingo hoppar upp och lämnar av rullen, men det gör inte så mycket i dagens läge. Det uppmuntrar istället att han bär rullen med högt huvud och risken att han tappar den minskar. Som jag sa ute i rutan: så tränar många retrieverägare när de lär in jaktapporteringen. De vill ju inte ha in en fasan som hunden tappat eller släpat i backen...

Vi bröt efter det fina avlämnandet, men Marianne skämdes lite för att hon missat Zingos första korrekta försök då midjeväskan skymde sikten. Han fick helt enkelt försöka igen. Ibland kan det vara bra att låta hunden jobba lite extra för belöningen, det kan stärka beteendet ännu effektivare.

Meila i full fart. Ut och leta - in med rullen!

Meila och Anders hade varit ute med räddningsgänget på skogssök för några dagar sedan och Meila hade börjat slarva med avlämnandet av lösrullen. Hon hade stuckit ut och plockat figuranten på ena sidan stigen, spottat ut rullen på stigen 10 meter ifrån husse och dragit iväg på andra sidan och plockat den figgen... Dessutom hade hon sträckt sig och led av en lätt haltning. Dock inget vi såg skymten av idag (men det gör man sällan hos en arbetsglad hund).

Utsikten från figurantlegan i utedasset!

För att Meila inte skulle få chansen att göra om sin fadäs, placerade vi endast ut en figurant i taget. Det fick bli på utedasset. Till vår stora glädje jobbade hon rakt och fint idag, men kom tillbaka utan rulle. Efter kontakt i radion fick vi höra att hon rundat dasset i sådant tempo att hon inte hade hunnit reagera på figgen därinne och lösrullen som stack ut i dörrspringan. Mer spring i benen än nosen på så här på första skicket. Men även Meila hade suttit uppbunden och trissat upp sig ihop med de andra hundarna nere vid strandkanten.

Påvis.

Nytt skick på samma gömme och hon kom in med sin lösrulle - hela vägen fram till husse! Något slarv såg vi inte ett spår av :-) Påvis och belöning flöt som vanligt, mycket bra. Medan ekipaget var ute på den sidan, skickade vi upp en figurant till tältet på motsatta sidan rutan.

Karin kryper fram ur tältet för att lättare kunna belöna Meila.

Här hittade Meila med en gång, kom snabbt och lätt in med rullen och fick gå på påvis. Sen avslutade vi dagens övningar för att inte riskera att hennes hälta skulle bli värre. Husse hade all anledning att vara nöjd!

Mästerfotografen Anders Åhman! Hinner inte plåta sin egen hund :-(

Anna och Mysak!

Mysak och Anna avslutade med önskemålet att få jobba igenom hela rutan. Parallellt med Kims övningar alldeles i början, hade Mysak fått en genomkörare nere på stranden med en figurant i konsten att plocka fast-rullen som hänger i halsbandet. Han kan det och har gjort det förr, men inte utan problem. Han tar den gärna i en massa andra situationer också, även när han inte hittat någon figurant.

Anna och Mysak övar gripande av fast-rullen nere på stranden.

Till vänster: Förberedelser. Mysak spanar nyfiket efter figgen.
Till höger: Mysak får lekbelöning för att han tagit rullen korrekt ute hos figuranten.

Gripandet av fast-rullen har Anna klickat in. Kan det vara så att beteendet inte är färdigt ännu? Först vill man ju att hunden ska utlösa rätt beteende av sig själv för att få sitt klick och sin belöning. Sedan lägger man på ett kommando (i det här fallet blir "kommandot" den funna figuranten). Därefter är det önskvärt att beteendet endast utlöses av kommandot. Anna som håller på med klickerträning - det är så här du kör i lydnaden? Det blir precis samma sak i söket - Mysak är kvar på stadiet där han fortfarande erbjuder beteendet utan kommando. Det är bara att jobba vidare för att få det stabilt.

Planering av dagens träningsupplägg för Mysak. Det blev ändå inte som vi tänkt...

"Är ni klara? För nu går det undan!!"

Det gröna man ser bland fartränderna vid Mysaks mun är fastrullen.

Redo för påvis.

Mysak söker av tältet och hittar figurant.

Här markerar han med rullen i halsbandet - "fastrullen" och sen får han
gå på löst påvis eftersom matte inte hängde med riktigt i backarna ;-)

Så småningom kommer även hon fram till tältet.
Där hittar de Marianne och transporterar tryggt ner henne till stigen.

Jaha, vad gör vi nu då? Mysak har varit framme hos figuranten två gånger
utan att ta sin fasta rulle. Karin informerar Bertil nere på toaletten att vi får
köra några övningar på stigen innan vi kan befria honom därifrån.

Hur som helst, nere på stranden gick det alldeles utmärkt. Men uppe i skogen var figuranten uppmärksam och upptäckte att Mysak ihärdigt försökte ta sin fast-rulle utan att lyckas flera gånger... Efter lite justeringar av halsbandet provade vi igen, det fungerade fortfarande inte. Stackars Mysak, han fick springa till samma figurantlega (toaletten) tre gånger innan han lyckades ta sin rulle och fick någon belöning. Däremellan provade vi ett par gånger på stigen för att få det rätt.

Vi repeterar övningen från stranden med klicker hos figgen. Mysak gör så
gott han kan för att ta rullen i halsbandet. När det inte går ber han figgen
om hjälp. När han inte får något gensvar ger han upp och kommer tillbaka
till Anna - utan rullen.

Anna justerar halsbandet eftersom Mysak haft svårt att komma åt sin rulle.
Nu gick det mycket lättare! Alldeles för lätt skulle det visa sig...

Nytt skick med rullen så långt nerhängd som det bara går...

...då gick det på första försöket!

Vid påviset envisades han dock med att ta rullen stup i ett - det hade ju gett utdelning nyss... ;-) Till slut kom vi överens om att ta av halsbandet och skicka honom på löst påvis. Är Anna konsekvent med det här under en längre tidsperiod, kommer det förhoppningsvis att försvinna, för utan halsbandet med rullen i kan han inte göra fel.

Belgare in action! Duckar under grenar och studsar över stenar...

Karin ber om en dyk-upp i walkie-talkien.

På sista figuranten fick vi se ytterligare ett oönskat beteende: Mysak tog rullen efter att ha sprungit bara ett tiotal meter ut i rutan, men vi visste att figuranten låg på djupet. Förmodligen markerade han där han fick vind på figgen, för han fortsatte att leta och struntade i att Anna ropade in honom. Där har vi något att bita i!

Anna berättade att det är precis det som varit problemet tidigare, och att det var därför hon hade spänt upp halsbandet på max. Nu när vi spänt ner det igen, blev det alltför lockande för Mysak att ta sin rulle... Vi får försöka hitta det optimala läget där rullen inte hänger så långt ner att den hela tiden inbjuder till gripande, och inte så högt upp att han inte kommer åt den. Och så får vi jobba vidare med markeringarna och vara riktigt konsekventa med att det aldrig, aldrig någonsin ger någonting om han tar rullen utan att först ha varit ända framme hos figuranten.

Mysak jobbar hårt och söker i värmen...

...och ändå är Anna besviken över hans tempo idag.

"Du är duktig ändå, Mysak!"

Anna var lite besviken över Mysaks tempo idag, men man får ha i åtanke att vi ställde till det rejält och satte förmodligen en hel myrstack i huvudet på honom... ;-) Och så var det varmt idag - Mysak rusade rakt ner i sjön och la sig efter söket!

Det blev många på och av med halsbandet idag...

Gôtt med ett dopp efter ansträngande sökarbete. Mysak la sig i vattnet...
Här har vi en som aldrig kommer att få problem med platsliggning i regn i alla fall ;-)

Vi avslutade dagens övningar med ett gemensamt dopp i sjön (ja, jag och hundarna badade - de andra krukorna stannade på torra land!!). Under tiden startade karlarna grillen och så åt vi gott och umgicks i skuggan en stund innan vi belåtet sömniga och tillfredsställda på alla sätt styrde kosan hemåt igen.

Tack allihopa för en underbar dag!