Den här gången var det Mats med Toya, Micke med Nellie och jag med Kim och Tintin (dvärgpudel) som tränade efter förmåga (min fot!!). Marie och Lasse håller på att förbereda husförsäljning - vi håller tummarna att det kommer många köpstarka spekulanter! :-)

Vi hade tur med vädret: strålande sol, lagom vind, några minusgrader och en massa snö... Vi började med spår:

Mats och Toya på spåret.

Mats körde ett "mini-appellspår" med Toya, dvs två 90 graders-vinklar och tre apporter. Han var lite slarvig vid påsläppet och lät bara Toya dra iväg, vilket fick till följd att hon strulade till det lite och missade första apporten. Men sen gick hon koncentrerat och fint mitt i fotspåren hela vägen, genom bägge vinklarna! Det ser mycket lovande ut för framtiden.

Micke och Nellie - bästa vänner!

Micke och Nellie gjorde en "sammankopplingsövning", dvs i syftet att få Nellie att koppla ihop två beteenden: att spåra och att markera apporter. 3 jättekorta spår lades ut med 6 föremål i varje med endast 5 stegs mellanrum. Micke kom ihåg att vänta ut Nellie så att hon kommer ner lite i varv före påsläppet och det blev mycket lyckat. Hon spårade bra och doppade ner nosen och visade på varenda apport! Men hon plockade inte upp dem.

Efter en kort paus (och lite diskussioner oss emellan!), så släppte Micke på Nellie på andra övningen. Den här gången med instruktionen att belöna varje markering och sedan sätta sig ner och göra en plock-övning där hon verkligen tar upp apporten innan hon får belöning och får gå vidare i spåret.

Nellie var lite splittrad precis vid påsläppet. Hon ville gå tillbaka till det nyss utarbetade spåret (minnesbild - där gick spåret och där fanns belöningen innan!). Husse väntade ut henne och när absolut ingenting hände gjorde han ett nytt påsläpp, vilket fick fart på Nellie. Vid de två första apporterna markerade hon precis som tidigare och Micke gjorde plock-övning, men sen fick hon vittring på husses handske som låg i slutet, och då skippade hon övriga apporter...

Nellie har bra tempo och motivation i spåret. Nu gäller det att få samma motivation för föremålen!

På tredje övningen var Nellie med på noterna direkt och tog upp spåret bra. Tyvärr missade husse att belöna för en markering av föremål, vilket fick till följd att Nellie inte tyckte det var så noga. Men hon markerade några i alla fall!

Att hunden går över lite föremål får man räkna med så här i början av utbildningen, innan hunden har förstått hur viktiga de är. Dessutom ligger de ju väldigt tätt och hundens spårmotivation är mycket högre än motivationen att markera föremål. Den här övningen syftar till att öka motivationen för föremålen och du kommer att märka efter ett tag Micke, att Nellie nästan kommer att sluta spåra och intensivt leta föremål istället! Då har ni kommit riktigt långt och kan gå vidare med att utveckla spårarbetet :-)

Räkna med att det kommer att krävas ett antal liknande övningar, fast med varierande föremål (trä, läder, järn, textil, plast, gummi osv) och skiftande underlag (gräs, skog, åker, grus, asfalt, sand, sten osv). När ni betat av alla de faktorerna, har du en mycket säker spårhund! Variera övningen genom att ibland lägga lite längre spår med fler apporter i serier, t ex ett 100 meter långt spår där du lägger tre apporter tätt, sen går en längre sträcka för att återigen lägga en serie apporter tätt osv.

Kim letar föremål i full fart!

Så gick vi över till uppletande av föremål!

Kim och jag började. Mats och Micke var så vänliga och vallade av en ruta (jag vågade inte med tanke på min fot...). Sen agerade Mats synretning och placerade ut Kims älsklingsleksak i rutan. Kim sprang ut som skjuten ur en kanon och hittade med en gång. Det var alldeles för lätt! Så vi bytte till ett mindre attraktivt föremål - en plånbok. Kan ju vara bra om hunden blir en fena på att leta upp plånböcker... Men se det passade inte unge herrn. Han sprang, visst gjorde han det. Dessutom rakt och snyggt och använde nosen hela tiden. Men han sket högaktningsfullt i plånboken! Efter ett par skick tog vi in föremålet och gjorde några apporteringsövningar, sen fick han avsluta med favorithandsken längst ut i hörnet på rutan.

Detta är första gången som Kim går ut mer än en gång i rutan efter föremål! Jag har haft jätteproblem med det tidigare. Han har sprungit ut och hämtat en gång tidigare, sen har han tyckt att det har räckt. Istället har han på andra skicket lullat runt och nosat, markerat revir, busat, eller helt enkelt stannat kvar hos mig... Men nu var han så taggad efter att ha suttit och väntat i bilen medan de andra spårade, så nu kunde han gå tomskick också! Jättekul :-)


< Riktningsvisning - "där borta är den!"

Kim springer tomslag - eller rättare sagt, han vill inte ta föremålet där ute utan kommer in "tomhänt"...

Nellie har aldrig gjort uppletande av föremål tidigare, men hon kopplade direkt ändå!

Vi la ut favoritföremålet ganska nära och täckte över det med snö. Första gången försökte hon spåra ut, men det gick inte - välvallat!!! Andra försöket skippade hon spårandet och sökte sig ut effektivt. Mycket lyckat!

Pausade medan Tintin sökte. Tredje försöket la vi ut föremålet på djupet i rutan och det gick strålande! Bröt där, eftersom det blev så lyckat.




Micke och Nellie - nöjda efter dagens träningspass!

Gammal i gemet - dvärgpudeln Tintin, 10 år söker föremål.

Det gör du inte alls, föremålet ligger där borta!!!