Kantarelldoft i nosen = kycklingfilé i munnen.

Den övningen behövde inte Sally repetera många gånger!

Svampsäsong! Våra sökhundar borde väl kunna hitta kantareller åt oss också? Det finns många sätt att lära en hund att söka efter en special vittring, sk preparatsök/specialsök. I just det här ämnet finns det en bok som heter Kantarellsök, skriven av Anders Hallgren och Marie Hansson Hallgren. Där startar man med att ta i svampen (= människodoft) och lägga godis bredvid kantarellen för att sedan successivt plocka bort alla dofter utom just kantarelldoften.

Som klickertränare och utbildad inom specialsök tycker jag att den metoden är att underskatta hundens fenomenala luktsinne! Men där finns en hel del bra om hur hunden fungerar i söket, om trötthetseffekter och belöningssätt mm. Klart läsvärd.

Karin kryper runt på alla fyra för att fotografera kantareller!

En hunds primära intresse är att söka dofter efter (levande) varelser – människa eller djur. Om man hanterar svampen med händerna, kommer den att lukta mycket människa och eftersom hunden söker dofter av växter, mineraler, syntetiska material och narkotika/sprängämnen i andra hand, valde vi att minimera vår egen vittring på kantarellerna genom att trä en plastpåse om handen när vi la ut dem. En plastpåse tar inte på långa vägar bort all människodoft, men den minskar i alla fall ner på den och vi lämnar inte några fettsyror direkt på svampen.

Det bränns! Tintin gick kantarellsökkurs för många år sen och har inte

praktiserat sina kunskaper efter det. Trots det kom han ihåg alltihop och

markerade på första försöket!

Som säkert de flesta vet, bör man inte skölja kantareller i vatten eftersom mycket av smaken då försvinner. Det innebär förmodligen att även doften är vattenlöslig och försvinner fort. Idag startade vi med oväder, men sen blev det plötsligt "regn upphör". Det blöta gräset sköljde nog bort en del vittring från kantarellerna i alla fall efter varje sök/ny hantering. Därför bytte vi till nya, fräscha svampar ofta.

Bertil och Kasper letar kantareller på en klippt gräsmatta.

Första övningen – associera kantarelldoft med belöning

Innan vi kan gå ut i skogen och be hunden leta upp kantareller åt oss, måste den få chansen att lära sig vilken doftbild vi vill att den ska söka efter. Vi la ut svampen på en kortklippt gräsmatta och inväntade att hunden spontant skulle gå fram och nosa på den. Då blev det klick (eller "bra!") och belöning.

Alla hundar kopplade inte lika snabbt. Pepe letar ivrigt, men kantarellen som ligger precis vid örat är helt ointressant. Det hänger i regel alltid på tränaren! Avancerar man för fort blir det lätt så här.

Kasper har hittat kantarellen även i det lite högre gräset.

Andra övningen – synintrycket försvinner

När hundarna började koppla ihop beteendet att söka upp kantarellen med godis, flyttade vi ut i högre gräs. Här försvinner alla synintryck av svampen och hunden måste använda sig av sitt luktsinne för att hitta. Det blir också ett test för att se om hunden förstått vad vi varit ute efter i första övningen.

Inger och Silver har här hunnit till tredje övningen: att söka kantarell i mera naturlig miljö.

Hon kastar också ut svampen för att undvika att få hjälpande fotspår ut.

Tredje övningen –fotspåren ut försvinner, sök i naturlig miljö

Det här gick över förväntan. Efter en kort återsamling tog vi pick och pack och promenerade ut i skogsmiljö, där kantarellen är mera naturligt förekommande än hemma på gräsmattan! Genom promenaden fick hundarna en naturlig paus i arbetet, vilket vi upptäckte är mycket viktigt. Egentligen tränar man inte så här intensivt under en och samma dag, man kanske nöjer sig med 5 minuter om dagen. Nu tog vi också bort fotspåren ut till kantarellen genom att istället kasta ut den.

Se så lugnt och fint Silver söker!

Sen var vi nöjda allihop (särskilt hundarna!) med dagens arbete. Det ni kan fortsätta med hemma är att åka ut i svampskogen och låta hunden sitta kvar i bilen medan du letar upp ett kantarellställe. Nästa övning är nämligen att se om hunden reagerar på vilt växande kantareller! Det blir lite av ett eldprov, därför att vilt växande kantareller har inte blivit hanterade på något sätt av människor och har enbart sin egen doft, medan kantarellerna vi använde idag förmodligen luktade både människa, plast, kylskåp, matvaror mm.

Sen är det dags att lära hunden ett bra sätt att tala om för oss vad den har hittat. Alla markeringssätt fungerar bra, utom möjligen att krafsa eller apportera kantarellen.

Lycka till!

Söta Zingo får ställa upp som fotomodell idag!

Här visar han upp dagens skörd - nä, skämt åsido, vi behövde inte fler kantereller än så här för att lära 8 olika hundar grunderna i svampsök!

Hmmm, får jag belöning nu?!?

"Sitt kvar!"  - Lasse och Tuva.

Plastpåsen på handen tar bort en del, men inte allt, av människovittringen på kantarellen.

"Får det lov att vara en kantarell?"

Karin och Marie spexar till det.

Här följer lite intressant information om preparatsök:

Preparatsök

Hunden har ett fantastiskt luktsinne. Om du tar i ett föremål kan en tränad hund känna vittringen ännu efter 13 år! Kanske ännu längre, detta är det längsta som har testats. Hunden söker doftmolekyler som lämnar föremålet, inte de som finns kvar. Alltså är det doftmolekyler som avdunstar efter 13 års tid, förutsatt att föremålet inte utsatts för extrem värme eller kyla.

Vittring går igenom de flesta material, t ex glasburkar och finns kvar på platsen när glasburken är borttagen. Detta kallas att området blivit kontaminerat (olika ämnen smittar varandra) och hunden kan fortsätta att markera där trots att det inte finns något föremål kvar.

Kim nosar ivrigare och ivrigare - den är alldeles i närheten nu!

När man börjar med preparatsök/specialsök, är det några viktiga träningssteg som bör följas:

1. Detektion. Kan hunden känna doften?
2. Diskrimination. Träna hunden att hitta doften bland ett urval med förledningsämnen. Dvs det räcker inte längre med att "det luktar något", hunden ska läras att det är lukten av preparatet som är önskvärt att markera.
3. Identifikation. Hitta preparatet i olika miljöer med störande doftbilder, t ex i terräng, på tåg, flygplatser, lastfartyg osv.

Exempel på preparat förutom kantareller:

• Narkotika
• Doping
• Mögel
• Lik
• Blodfläckar på brottsplatser
• Minor/bomber/sprängämnen
• Kvicksilver
• Gaser och läckor
• Oljeläckage
• Vapen
• Brandhärdar
• Rök
• Värme
• Termiter
• Tryffel
• Murklor
• Trattkantareller
• Emuägg
• Epilepsi
• Cancer
• Diabetes
• Tobak/alkohol
• Jordbruksprodukter
• Djur (används av tullen)
• Mat (används av tullen)
• Malm, guld, silver, järn, zink
• Röta
• Radon
• ID-hund

Det finns nyttohundar inom samtliga dessa områden, och det finns hur mycket som helst ytterligare! Listan bara växer.

Skillnader i arbetssätt

Beroende på vilket preparat hunden ska söka, finns det vissa skillnader att ta hänsyn till vid inlärningen, t ex:

-          Sökmiljön

o        Inne/ute

o        Mycket folk runt/ensamarbete

-          Tempot

o        Kan man "springa på" eller ska det sökas noggrannt

-          Starten

o        Aktiv med tecken från föraren (t ex "sök i detta område")

o        Spontan (t ex malmhunden)

-          Markering

o        Aktiv/passiv

o        Rapportera till föraren

Lasse och Tuva i arbete.

Doftbild

Alla preparat består av blandningar av olika ämnen (dock ej kvicksilver, som är ett rent grundämne). Dessa blandningar reagerar med omvärlden och ändrar sig därmed över tid. Luftströmmar, temperatur, fukt och tid har stor betydelse. Temperaturskillnader mellan preparat och omgivning har i vissa fall avgörande betydelse.

Emballage och hantering påverkar också doftbilden. Vad söker hunden? Preparatet eller förpackningen? Man undviker att lära hunden att söka emballaget genom att variera förpackningen samt vem som hanterar den. Även förvaringen kan påverka doftbilden, variera därför förvaringsplats! Lägger man alltid preparatet på en och samma plasthylla, kommer hunden med stor sannolikhet att lära sig söka plastmolekyler istället. Målet är att arbeta med så rena doftmolekyler som det bara går.

Val av markeringsform

Hur gör hunden för att få fatt i något på olika underlag och höjd? Är det tassmarkering, skall, sitt, ligg, stå (koncentrerad mot doftkällan) eller är det att ta rulle antingen hos hunden eller föraren (rapporterande). Det beteende hunden tar till först/oftast är intressantast i preparatsöksammanhang.

Ett sätt att markera: att ställa sig och stirra på kantarellen.

Markering

En intensiv och uthållig markering är önskvärd. Hunden ska helst aldrig lyckas på annat sätt en via vald markering, på olika höjd och underlag. Ibland behöver den hjälpas över "tröskeln", hunden kan inte alla doftkombinationer på ett preparat. I tjänsten accepteras den markering det blir, allt som avviker från det normala mönstret är intressant. Dock passar inte alla markeringssätt alla preparat. Man vill t e x inte ha tassmarkering på minor!

Tintin, söt som en dag - men kanske inte den

mest önskvärda markeringen vid kantarellsök...

Toleranser måste alltid byggas in. Hunden försöker alltid komma så nära som möjligt och när den inte kommer närmre ska den markera på valt sätt. Viktigt är att variera avstånd, underlag, miljö och störningar.

Spontana reaktioner/markeringar kräver att hunden känner igen doften av preparatet och/eller att preparatet avviker från omgivningen. För att väcka hundens intresse kan man använda sig av olika retningar: visuella, akustiska, signal från föraren.

Här har Kim fått sitt klick och matte springer fram för att utdela belöningen - hemmakokt lever!

Belöning

Ska vara något hunden uppskattar och är villig att arbeta för, t ex beröm, lek med preparatet, lek med ersättningsbyte (leksak), mat. Allt detta är exempel på social motivation. Ersättningsbytet innebär en del fällor. Hunden vet att det finns hos föraren, så varför leta då? De allra flesta använder sig av lek med preparatet som belöningsform, där så är möjligt.

Man börjar med ett s k grovsök över en större yta, för att sedan gå ner på anvisat område för finsök. Här får Lasse och Tuva dessutom en störning i form av Karin fotograf.

Arbetet

Man börjar med ett s.k grovsök. Hunden söker självständigt av en större yta medan föraren iakttar och registrerar hundens beteende. Sedan övergår man till finsök, där hunden söker igenom ett mindre, anvisat område. Detta grundläggs med förtroende för föraren och dennes signaler, samt några övningar där hunden hittar varje gång. Men man bör inte anvisa för mycket, då riskerar hunden att tappa det självständiga söket.

Stegring

• Sätt på en arbetssignal
• Lägg in markeringar
• Utöka söktiden före "träff"
• Att inte hitta - det är helt OK
• Olika miljöer
• Förarpåverkan (anvisningar etc)
• Variation av doftkällan och avstånd till den
• Stora variationer, t ex lätt/svårt

OBS! Ett problem i taget!

Fällor

Det är farligt att bli alltför strukturerad i sin träning, t ex "övning 1 ser ut såhär, övning 2 såhär". Det finns stor risk att man antingen avancerar för fort, eller stagnerar i utvecklingen. Analysera varje träningspass och planera nästa utifrån det resultat som framkommer. Man måste våga testa sig själv och hunden ibland - hunden talar ändå alltid om ifall det är rätt eller fel. Det är ingen katastrof om det blir fel.

Vid analysen tar man hänsyn till hur hunden söker. Tuva jobbar lugnt och metodiskt i koppel. Frågan är om hon skulle göra det även lös?

Analys

    -          Hur söker hunden?

o        Stress

o        Transportsträckor (där hunden tillfälligt "stänger av" nosen)

o        Störningskänslighet

o        Uthållighet mm

-          Var söker hunden?

o        Högt/lågt

o        Speciella platser mm. Minnesbilder gör att hunden får favoritställen

-          Hur markerar hunden?

o        Intensitet

o        Kroppshållning

o        Uthållighet mm

Kim tar en välförtjänt paus. Vila är viktigt, ju längre hunden har arbetat koncentrerat, desto längre återhämtningspaus behöver den.

Uthållighet

Fysiskt och/eller psykiskt betungande, konditions- och koncentrationskrävande arbetsuppgifter kräver återhämtning. En tumregel kan vara följande:

• Korta sök (ex 10 min)    =   Korta pauser (ex 10 min)
• Långa sök (ex 40 min)   =   Långa pauser (ex 2 timmar)

Vid spontansök (t ex kantarellsök) nyttjas hunden oregelbundet långa pass.

Tintin.

Tips

När någon i teamet (hund eller förare) är nybörjar på preparatsök (eller om preparatet är giftigt eller liknande) är det bra att börja träningen på en annan doft. Då gör det ingenting om det blir lite fel under inlärningen. Ska hunden läras flera olika preparat, är det en fördel att ta in samtliga dofter tidigt i inlärningen istället för att lära in dem ett och ett.

Problemanalys

Om hunden inte fungerar:

1. Bedrivs träningen på ett felaktigt sätt?
2. Är hunden sjuk?
3. Har hunden de egenskaper som arbetet kräver?

Varför träna?

Ovanstående träningsmodell beskriver hur polis och tull m fl tränar sina hundar i preparatsök. Men intresset ökar lavinartat hos privatpersoner också, just därför att preparatsöket är en så utomordenlig aktivering för våra hundar! Här kan man verkligen tala om att kombinera nytta med nöje: hunden får använda nosen och huvudet en stund och tränar upp sin koncentrationsförmåga, och husse/matte får korgen fylld med kantareller, eller hjälp med att hitta en borttappad nyckelknippa, eller tjänar pengar på att hunden markerar mögel i bostadshus. Möjligheterna är många, huvudsaken är att man har kul tillsammans med sin hund!

En svamp som vi INTE vill att hunden ska markera!

Inger, Marie, Karin och Lasse under slutgenomgången.

Anders och Mats lyssnar intresserat hur det gått för de andra.

Jodå, den luktar faktiskt kantarell! Mats söker hellre svamp själv än att lära hunden det... Istället gick han och Toya ett vanligt spår:

Påselning.

Spårupptag.

Toya spårar ivrigt.

Här blev det napp - hon hittar träpinnen som husse lagt ut!

Slut för idag - tack för idag! Nu sticker vi ut i skogen och plockar svamp.