När vi planerade den här träffen förra veckan, bestämde vi oss för att spara hundarna i värmeböljan och istället för fysiskt ansträngande sök köra lite lätt uppletande av föremål där man snabbt kan bryta om det blir för mycket för hundarna. Och så kom regnet - det första under hela juli månad som sträckte sig in i augusti. Nåväl, vi förskonades från de värsta skyfallen under kvällen och märkte knappt av de få dropparna som föll...

Vi höll oss till programmet ändå, för det var så få som dök upp att vi knappast hade räckt till ett sökpass. Men det gav oss mer tid för varje hund, och även gamla Tintin dammades av och fick jobba med nosen en stund. Vi körde två pass med varje hund.

Tuva växer så det knakar...

Liten labradorvalp tar sikte mot leksaken, men skuttar över den...

Karin försöker göra den mer intressant genom att skoja med den och locka.

Då tog Tuva den med sig!

Duktig tös...

Tuva fick sin första introduktion i att leta efter föremål. Eftersom hon är en labbe som älskar att bära, startade vi med ett par små apporteringsövningar för att sedan gömma leksaken under det slagna gräset. Tuva fattade ingenting. Det var ju så mycket spännande nya dofter överallt, och där låg ju en hög med hästspillning och titta där - där stod ju Bertil som bjudit på massa godis förra gången som figurant! Hmmm, min leksak - äsch skit i den - allt annat är mycket roligare!

För att få Tuva att fokusera på leksaken, gav vi den lite liv med hjälp av ett koppel.

Inga problem att bära, trots linan som släpade efter. Husse rör på sig och ropar.

För att överhuvud taget få henne att registrera leksaken, fäste vi kopplet i den så att vi kunde stå en meter ifrån och ändå få föremålet att röra på sig lite. Det tog skruv och nu greppade hon och sprang till husse med det, efter att först ha kollat om det inte var personen i andra änden av snöret som ville ha kontakt ;-)  Efter två lyckade leta-övningar bröt vi, för Tuva började bli trött.

Lasse och Tuva i nya, fina buren.

Hon fick vila ut i buren medan de andra hundarna tränades. Under vilopausen brukar hunden ha tid att tänka och även hos Tuva ramlade 10-öringen ner! För att minimera antalet störningar i form av dofter och spännande människor, fick hon chansen att springa över och nosa av området fritt i lugn och ro. Bertil och jag gick med och var helt passiva och ointressanta, medan husse var den som stod för trevligheterna när hon tog kontakt med honom.

Tuva får nosa av området innan vi börjar nästa övning.
Det räckte för att hon skulle kunna koncentrera sig.

Kolla fotpositionen!!!  :-)

När alla nya dofter var undersökta och avklarade, och Tuva hälsat klart på oss andra, hade hon betydligt lättare för att koncentrera sig på uppgiften. Lasse hade bytt till en ny leksak och när Tuva satt vid hans sida lugnt och koncentrerat, gick jag ut och gjorde både mig och leksaken mystiska när jag gömde den i gräset. När jag backat några steg och blivit passiv, släppte husse hunden som skuttade direkt fram till gömstället och grävde fram leksaken. Sedan sprang hon till husse utan att först ta kontakt med mig!

För att inte dra bort Tuvas fokus på gömstället, står Karin kvar helt passiv
där hon gömt leksaken istället för att gå tillbaka till stigen så här i början.

Jippi! Tuva kan jonglera ;-)

Husse behöver jobba med sitt eget agerande vid avlämnandet. Den här
kroppshållningen får Tuva att tveka och gå en liten omväg. Sätt dig på huk med
ryggen emot henne istället, Lasse - då kommer hon att söka sig ända fram.

Själva avlämnandet behöver jobbas på, mest från husses sida. Tänk på att inte sträcka dig efter leksaken och "sno" den från Tuva, då blir det lätt så att hon vill behålla den själv. Vi upptäckte också att hon tycker det är lite jobbigt att gå ända fram när Lasse är vänd rakt emot henne med öppna famnen, då söker hon sig runt honom till den ofarliga "baksidan". Använd det och sätt dig med ryggen emot när hon kommer, Lasse! Då kommer hon att söka sig ända fram med leksaken och du kan klappa om henne innan du ber att få den.

Eftersom matte Marie inte vill att du ska kampa med henne, belöna istället med klapp och byt med godis. Det måste löna sig att avlämna bytet i förtroende till husse. För det här är rena förtroendeövningen! När du tränar på detta hemma, jobba med apporteringsövningar och förtroende i avlämnandet. När hon är säker på det kan du binda upp henne och börja gömma leksaken. Tänk på att minimera alla störningar under inlärningen, låt henne nosa av området i lugn och ro och träna inte där det är massor av liv och rörelse i början. Lycka till!

Lasse och Tuva tränar inför utställning!

Karin och Kim i startposition.

Kim har inte övat uppletande av föremål sen vi gjorde det sist, när det var så mycket snö... ;-)  Inte så konstigt att han blandade ihop arbetsuppgiften med söket och letade efter figge istället för en liten handske! Han fick inte heller se att något lades ut, utan togs fram och skickades direkt utan synretningar.

Full sula under trampdynorna på Kim idag, till Karins stora glädje.

Det var mycket glädjande att se hur han har utvecklats i sökarbetet sedan sist. Numera kan jag skicka ut honom flera gånger även när han inte hittat föremål, för ett år sedan hade han gått ut en gång och sen tyckt att området var avsökt och att det är slöseri med energi att söka en gång till... Ikväll sprang han ut rakt och fint i högt tempo och jobbade frenetiskt - men som sagt, han sökte ju figge istället för föremål.

Kim söker lååångt ut - ända ute på 50 meter.

Hittar ingen figge! Kim blandar ihop söket och uppletandet.

Hoppsan, vad gör vi nu då?

Det här blev särskilt tydligt när vi skickade ut Bertil att lyfta i handsken - då sprang Kim till honom istället. Även efter att han markerat föremålet, sökte han kontakt med Bertil istället för mig. Klart att han väntade på klick och belöning för kontakt med figuranten! Det har vi ju drillat de senaste träningspassen.

DÄR var den ju!

Även Kim fick en vilopaus i bilen och hann "tänka" innan träningspass nummer två. Och även hos Kim ramlade 10-öringen ner. Lasse tyckte att vi skulle ta ett nytt föremål, men jag vet av tidigare erfarenhet att Kim bara markerar sin favorithandske. Målet är att han ska plocka allt som doftar människa i framtiden, men än så länge känns det som att vi är på inlärningsstadiet. Lasse lyckades dock övertala mig att testa med en av de nyinköpta lösrullarna som vi ännu inte använt i söket.

Gjorde en apporteringsövning först och busade lite och visst - intresset fanns där helt klart till min stora överraskning. Kim fick se på när föremålet gömdes och skickades ut på uppletande. Och han letade och letade, men kom tillbaka "tomhänt". Han hade varit i närheten, kunde det bero på att det inte var favvishandsken? Skickade honom på nytt, och nu, nu dök han på och tog lösrullen! Jubel!! Matte blev överlycklig och Kim blev överlycklig :-)

Samma glöd efter pausen.

För att få en bra minnesbild, ville jag avsluta med ett lätt uppletande av favorithandsken. Men det ville inte Kim! Han gick ut i lite halvdant tempo, sökte lite sporadiskt och fick med sig handsken, men ville inte komma ända fram till mig. Jag stod tydligen i en illaluktande fläck för han gick en stor omväg med en min av avsmak och ville inte busa med handsken trots att jag flyttade mig därifrån. Kan den plötsliga dalningen av motivationskurvan bero på föregående föremål? Jag tror det.

Kim älskar att busa - men bara med matte och bara med favorithandsken...

Men helt misslyckat avslut blev det inte, för vi gjorde ett par skojiga, fartfyllda apporteringar i andra änden av rutan och där gick Kim med på att busa lite. Han gick därifrån med svansen i vädret ;-)

Kasper och Bertil väntar på sin tur.

Kasper gjorde precis som Kim - han förväntade sig figurant istället för föremål! Bertil trodde inte att han skulle hitta leksaken om vi gömde den, så vi la ut den helt synligt, och han fick även se när vi la ut den. Kasper har också utvecklats enormt av sökträningen - han sprang ut i bra tempo och sökte raskt av hela området med hög nos, men använde ögonen mycket. Ändå hittade han inte sin älskade leksak.

Kasper gjorde som Kim - sökte av hela rutan ända ut på djupet.

Jag sprang ut och lyfte i den och Kasper blev så taggad att han skällde! Ställde mig några meter ifrån och Bertil skickade iväg hunden. Han tog såklart sikte på mig och skällde en gång i förbifarten, sen fick han syn på föremålet. Vad nu? Det är nåt som inte är som vanligt här... Han plockade upp ringen och ville att jag skulle leka med honom ;-)

Här har Karin lyft i föremålet och backat undan en bit, men Kasper trodde att det
var sök och sprang först och skallmarkerade "figuranten" innan han tog leksaken.

Titta va ja hitta!!

En sån stil han har :-)

Bertil belönar för funnet föremål.

Vi gjorde om det, men för att få bort människan där ute som Kasper uppenbarligen förväxlade med en figurant, så kastade vi ut ringen. Den går att kasta långt, så det var inga problem. Problemet var att Kasper alltid returnerar leksaken till den som kastat - alltså till mig. Bertil fick kasta istället och jag hålla i hunden, fasen vad stark han är ;-)  Det blev lyckat, så där bröt vi.

För att få bort "figuranten" där ute, provade vi att kasta ut föremålet. Men eftersom
Kasper alltid apporterar till den som kastar, så fick Karin hålla och husse kasta.

Efter vilopausen la vi upp taktiken lite annorlunda. Eftersom Kasper gärna använder synen när han letar, beslutade vi oss för att gömma leksaken ordentligt. För att inte göra det för svårt, gömde vi den endast ca 15 meter ut. Men Kasper är van att leta på djupet, och det gjorde han såklart nu också... Flera gånger var han och kollade av de ställen där han hittat den tidigare - smart hund!

Husse fick order att stå tyst och vänta och bara låta hunden jobba. Det är jättesvårt, för man vill så gärna att hunden ska lyckas och det är mycket lätt att i ett för tidigt skede gå in och hjälpa och visa. Och så hamnar man i ett hjälpberoende där hunden, så fort det blir lite jobbigt, söker stöd hos husse. När Kasper letat igenom hela bortre delen av rutan, kom han tillbaka och tittade villrådigt på husse. Istället för att ta in hunden och skicka om honom, ställde vi oss alla tre och glodde ut mot gömstället, pekade lite och frågade "var är den, den är där, nåt är där, var, var?!?" Precis som en människa reagerar, så reagerade Kasper - han följde våra blickar, nyfikenheten var väckt - vad är det dom glor på egentligen?

Vi gjorde att psykologiskt test med Kasper: istället för att hjälpa honom med ett
nytt skick, så ställde vi oss allihop och stirrade ut mot gömstället och peppade
honom med "där är nåt, vad är det?!" - Det fungerade! Kasper vände blicken åt
samma håll som vi andra och stack sen ut och letade upp leksaken!!

Utan att Bertil skickade om honom, sprang han därför ut igen och nu letade han noggrannare och fann leksaken under gräset. Stor lycka!!! :-)

Vi gjorde en lika lyckad repetition till innan vi avslutade passet, den här gången letade Kasper noggrannt direkt från start. Tänk på det när du tränar detta hemma, Bertil, att gömma leksaken väl och låta hunden lösa uppgiften utan din inblandning. Han kommer att växa med det! Och du övar upp ditt tålamod ;-)

Lilla Tintin vill gärna ut och jobba!

Karin lägger ut 3 föremål på en gång till honom.

Kim tittar avundsjukt på...

Klara för start!

Ut å leta!

Tintin är garvad och fick tre föremål utlagda på en gång, väl gömda. Men han har aldrig haft något särskilt systematiskt sök, så han sprang diagonalt genom hela rutan och plockade in sista föremålet först... Det här är en liten hund med stor kamplust! Inga problem att skicka ut honom gång efter annan. Han älskar att leta :-)

Tintin rusar diagonalt genom hela rutan och hämtar tredje föremålet först...

Kampa, kampa, kampa, svårt att få att släppa...

Liten hund i stor uppletanderuta.

"Jag hittar den inte, matte!"

Tintin har hittat mattes plånbok - bravo, middagen är räddad!!

Duktig Tintin!

Leksaken som låg längst ut var svårfunnen, där fick vi faktiskt gå ut och hjälpa till att leta... Han skulle nog hitta den själv om vi låtit honom hållas, men med det osystematiska söket, hade det nog kunnat ta halva natten ;-)  Tintin är nu 11 ½ år gammal, så han fick nöja sig med en omgång med tre föremål. Han var mycket nöjd och belåten när vi gick hem!

En nöjd pudel :-)

Och en nöjd matte!

Det har gått åt mycket vätska den här sommaren...

Titta vad som kom på besök medan vi packade ihop!