Om vi hade flyt förra gången vi körde sök, så var det raka motsatsen idag, i alla fall till att börja med gick det väldigt knaggligt. Vi vallade av en i mina ögon mycket intressant ruta med spännande gömställen och omväxlande terrängförhållanden. Men det visade sig bli för svårt för hundarna, som inte höll med mig om hur spännande det var...

Ett ödetorp: spännande gömställe tyckte Karin - svårt tyckte hundarna...

Nämen, tar han kort nu igen!!

Jaja, det kan väl inte gå lika bra varenda gång, och vi hade ju i alla fall tur med vädret(!) - endast några få regndroppar träffade oss innan solen sprack fram, så vi fick några sköna timmar i skogen. Visst blåste det kraftigt, men det var ljumma vindar.

Inger undrar om Marianne och Anders tänkt övernatta i skogen... ;-)

Kantareller, kantareller - massor av kantareller, till Anders stora förtjusning :-)

Mmmmmmmm....

Med facit i hand kanske vi skulle ha kört en repetition av kantarellsöket istället, för här fullkomligt pipplade det av kantareller och all möjlig annan svamp. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket kantareller på ett och samma ställe, det är ingen överdrift när jag säger att marken var gul på sina ställen - slutet av rutan blev t o m snabbt döpt till "Kantarellvägen"!

Vi hade i alla fall tur med vädret - det värsta regnet vräkte ner innan vi kom.

"Jag är redo, husse - är du?"

Meila gick sist förra gången, så hon fick börja idag. Anders ville utnyttja 200 meters ruta och ha fyra figuranter utplacerade på för honom okända platser. I vänster hörn hade vi två utomordentliga gömmen med bara 10-15 meter emellan, den ena ett litet ödehus och den andra under ett badkar. Ja du läste rätt, ett badkar - tänk vad man kan hitta mitt ute i skogen! Tredje figgen placerade vi i täckt terräng ca 40 m ut på motsatta sidan mitt i rutan, och fjärde fick inta bortre vänstra hörnet. Det var m a o tre figgar på vänster sida och en på höger.

Anders har skickat iväg Meila på första sökslaget.
Ringarna på vattnet hinner inte försvinna innan HON är försvunnen...

Meila söker av medvindssidan först, men kommer tillbaka tomhänt.

Plötsligt kommer hon tillbaka från fel sida av rutan med rullen. Inte så lyckat att hon byter sida, men inte mycket annat att göra än att koppla på för påvis.

Där låg Inger som tredje figurant, mycket förundrad över att Meila
kom från olika håll vid hittandet och påviset.

Transport av figurant.

Med tanke på hur vinden låg, kanske det inte var så konstigt att Meila vid första skicket (i medvind) blev borta och kom tillbaka från andra hållet (motvind) med rullen i munnen. Hon hade vittrat in tredje figuranten först. Inte riktigt önskvärt att hon byter sida så här, men gjort är gjort, bara att skicka på påvis och sen försöka igen på medvindssidan.

Efter så många tomslag att vi tappade räkningen, fick vi gå in i rutan
och skicka om Meila - då först blev det napp och hon kom tillbaka med rullen.

Det var som förgjort. Meila ville inte gå ut på djupet på medvindssidan. Husse skickade henne gång på gång och även på motvindssidan, så det blev en hel del tomslag. Man kunde se hur hon blev tröttare och tröttare. Till slut fick vi gå fram till den punkten där hon vände och skicka därifrån. Nu var vi ca 10 meter från badkaret (andra figgen), men med ett stort buskage i vägen framför oss. Där hittade Meila och levererade in sin rulle.

Där låg Anders och tog ett bad ;-)

Ett par tomslag till, så blev hon borta. Efter en god stund kom hon med rullen i munnen längs med stigen - hon hade genat hela rutan igenom och hittat sista figgen i bortre hörnet. Förvisso bra gjort, med tanke på att vinden låg åt helt fel håll där för att hon skulle kunna få vittring på avstånd...

Efter en till synes oändlig stund kommer Meila åter med en rulle i munnen.

Hon har genat hela rutan igenom och hittat Bertil i slutet.

Men första figuranten i huset missade hon. Anders beslutade att inte skicka Meila på den, eftersom hon gått så många tomma och började bli rejält sliten, och med snabbt dalande motivation var det nog det bästa han kunde göra. Vi avslutade med ett enkelt skick där hon hittade med en gång.

Meila får favoritleksaken efter avslutat sök.

Kim med vind i öronen ;-)

Kim pressade vi över gränsen för vad han orkade med förra gången. Sist vi gjorde det, fungerade han inte över huvud taget träningen efter. Idag verkade han lite mer laddad i alla fall och jag hade bestämt mig för att endast göra ett skick på badkaret med markering och påvis för att få upp motivationen igen. Fickan var laddad med resterna från gårdagkvällens kycklingmiddag - det bådade gott!

Kim ger sig av på sök!

Kim stack iväg med hyfsat tempo, rakt och fint, på första skicket. Men på exakt samma ställe som Meila vände, där vände också Kim. Mycket underligt, det vara bara 10-15 meter kvar till gömmet. Men vinden låg ju åt rakt motsatt håll, så den hjälpte inte till. Flyttade några meter framåt och skickade igen med samma resultat, men med lägre tempo.

Nytt försök till skick, ska Kim gå ända ut den här gången?

Det blev ett antal oplanderade tomslag, som han givetvis får belöning för:

"Ge mig, ge mig, ge mig!"

Och igen...

Kim är trött, då kommer passgången :-(

Kim ville hellre över till motvindssidan, trots att där inte var någon figurant. Skickade honom på ett tomslag däråt, men det passade inte min herre det heller. Han traskade iväg några meter, sen ställde han sig och lyssnade bortigenom. Förmodligen på några av det tiotal svampplockare som huserade runt omkring oss.

Kim har tappat rullen (ligger vid pilen) och spanar efter Meila som lämnat sitt "visitkort" precis här, samtidigt som matte försöker uppmana honom att ta rullen igen. Bäddat för konflikter...?

Aja baja!!!

OK. För att få ett lyckande flyttade vi oss ut till punkten där han vänt 10 meter före gömmet och skickade därifrån. Han kunde inte se badkaret genom den täta terrängen, men nu hade vinden tydligen snurrat till det lite, för nu pilade han iväg och kort därefter fick jag bekräftat på radion att han tagit sin lösrulle. Klickade och inväntade hunden med belöningen redo, men då släpper han rullen och stannar och börjar nosa runt! Jaha, där hade Meila kissat, det måste ju markeras över...

Kim har glömt figuranten när han förlorade sig i kissedofter...

...men ett litet tjoande från badkaret påminde honom om uppgiften.

Belöning av matte - kan nån släppa ut figgen?!?

"Tog han rullen direkt och stack tillbaka?" Karin frågar ut Inger som knappt
hunnit hämta sig från insektstillvänjningen i badkarsgömmet... ;-)

Småningom tog han rullen igen (efter mycket tjat från min sida) och fick gå på påvis. Men vad var det han skulle visa mig? Det hade han glömt när han nosade efter kissfläckarna... Inger fick tjoa till under badkaret och då blev det full fart på Kim.

Så här kan vi ju inte sluta, ut med en figge till...

Kim verkar ha kommit in i andra andningen efter hittandet.

Och den här gången hittar han direkt...

...och håller högsta tempo på påviset :-)

Så här kan vi ju inte sluta, ut med en figge till på andra sidan och enkelt gömd den här gången. Då fick vi ett riktigt lyckande att avsluta med. Ett stort framsteg var i alla fall att han nu lämnade figgen direkt när han tagit rullen i munnen, tidigare har han kunnat stanna kvar där ute och invänta min inkallning. Men Mats och jag har tränat lite hemma på det sen sist ;-)

Massa belöning av matte ute i figurantens gömme ska stärka Kim
så att han inte upplever figgarna som en belastning i framtiden.

På språng: Marianne och Zingo!

Zingo hade även han problem att ta sig ut på djupet på medvindssidan. Jag funderar på om det kan bero på att vinden snurrade till det i slänten ned till vänster om badkaret? Hittills har vi inte lyckats få någon hund att gå ut på djupet där.

"Kan jag få en dyk-upp?" Marianne lurar Zingo, han får ingen hjälpande dyk-upp.

Zingo har hittat Inger bland buskar och snår.

Marianne körde två gömmen utan dyk-upper idag. Istället placerade hon dem ca 30-40 m ut och sen låtsades hon att hon bad om en dyk-upp, och det lilla gjorde att Zingo skärpte till sig och förväntade sig en. Han var mycket piggare idag, hoppas att veterinären hade rätt i sin diagnos foderallergi, så att det inte är hjärtat. Foderallergi kan man ju göra något åt. Detta gör förvisso att det blir stränga restriktioner med vad vi figuranter får belöna honom med, det blir enbart det som matte har med sig.

Full koncentration...

...leder till fullträff efter några försök.

Figuranterna fick instruktioner om att mata Zingo ur handen och inte låta honom hugga som en piraya ur burken, för då tar det goda slut på två sekunder. Om han klänger på figgen eller biter i fingrarna får han inte loss något godis, men om han uppför sig ordentligt blir det desto mera! På det här viset kommer mysstunden ute hos figgen att bli betydligt längre och det gynnar motivationen att fortsätta söka.

Även för Zingo blev det några oplanerade tomslag, men så småningom hittade han sina figuranter och markerade och fick gå på påvis. Tyvärr såg jag bara slutet av Zingos arbete, men jag hoppas jag fick med det mest väsentliga av det Marianne redogjorde för under fikapausen.

Zingo fick vara med under fikapausen.

Silver is back!

Silver är tillbaka i sökgänget! Inger vill låta honom vara med lite och låter Mattis vila från söket och ägna sig åt lydnad istället, som han tycker är jättekul. Senaste gångerna Silver var med för en sisådär 8-9 månader sen, var det Anders (Pepes husse) som körde honom i söket. De hade kommit så långt som till att ta med sig en trasa vid funnen figurant, något som Silver gjorde ungefär vid ett av tre tillfällen.

Test av föremålsintresse - jodå, det finns där.

Men till Ingers stora förvåning började han skälla också
- det är mycket sällsynt när det gäller den här hunden!

Marianne och jag testade på stigen hans intresse för att ta kamptrasan och det fanns ett visst intresse där, men vi fick desto mer skällande. Ut i skogen och ordna med dyk-upper för att prova om han skulle ta med sig trasan där. Döm om vår förvåning när han skällde på oss båda två det första han gjorde: en hund som mycket sällan skäller annars! Trasan var väl sådär rolig. Men han tog den ändå med sig efter några försök. Det blir till att allvarligt fundera över om inte skallmarkering kan vara något för Silver ;-)

Anders Paparazzi förevigar Silvers comeback i sökskogen.

Det blev en bra bild!

Vi fick ta till både syn- och ljudretning för att "väcka" Silver, men då
blev det desto mera fart på honom.

Silver - vår skrullhund! Han både skäller och tar lösrulle han ;-)

Vilken vacker syn!!!

En sån vilde ;-)

"Ska du bli skallmarkör?" Något för Inger att fundera på efter dagens upptäckt.

Nej Inger, inte sätta dig ner - det är då han släpper trasan!

Jaa, vi har alla vår egen lilla stil när vi förbereder oss för söket :-D

Titta vad fint Pepe vädrar i vinden efter figuranter!

Pepe fick sin första figurant i huset och den andra under badkaret. Med honom går vi i koppel framåt och inväntar vindmarkering. Det där har han fattat nu, och när vi närmade oss huset gick nosen ivrigare och ivrigare. Lite motstånd mot att gå upp på farstukvisten visade han, men vågade till sist och stack in nosen i dörrspringan. Precis som föreskrivet, backade Anders några meter med honom innan han fick chansen att på egen hand ta rätt på figgen.

På väg i koppel mot figurantgömmet.

Det var lite motstånd mot att gå upp på farstukvisten, men till slut gjorde han det.

Men här hade det hänt något sedan sist - Pepe gick åt andra hållet och fortsatte söka! Det var förvisso ett bra tag sen han var med och tränade, men kan han verkligen ha glömt? Till slut fick husse hjälpa honom fram åt rätt håll, och då hittade han Bertil inne i huset.

Jackpot - det VAR faktiskt någon i huset!

Tillbaka på stigen påbörjade vi andra promenaden, den här gången ut mot badkaret. Nu var Pepe påmind och visste precis vad som förväntades, vi hann knappt med mot slutet när vi närmade oss gömmet och väl framme vägrade han tjurskalligt att gå med husse de få metrarna bakåt. Men han fick ge sig och nu var det inget tvivel om vilket håll Pepe skulle när han väl blev släppt. Oj, så svansen viftade när han nästan krälade sig in till figgen under badkaret! :-)

Pepe vädrar ivrigt - här luktar det människa minsann!

"Nä, släpp mig, jag vill till badkaret!!!"

Tack så mycket!

Kasper fick en skräckupplevelse precis innan söket startade: vinden
fick tag i ett liggunderlag som jagade honom in på stigen - kolla minen!

Kasper och Bertil fick en överraskning. De trodde att vi hade lagt en figurant i huset, men istället hittade vi en presenningklädd vedhög 10 meter framför huset, där Anders Å klättrade upp och la sig platt tillrätta. Tanken var från början att vi skulle fortsätta träna "inte-krafsa-på-liggande-figuranter", men med sådana här gömmen kunde vi bara inte låta bli!

Full koncentration vid första skicket mot huset.

Men där fick Bertil en överraskning - figgen låg på vedhögen istället!

Det missade inte Kasper, som skäller ihållande ända tills husse kommer hela vägen fram :-)

Och Kasper fortsätter skälla, trots att figgen kastat till honom leksaken.

Han verkar sitta rätt så bra där uppe, Anders...

Duktig vovve! Husse belönar med det bästa Kasper vet: dragkamp.

Kasper har inte markerat så värst många höga figuranter i sin dag, men den här skällde han ut efter noter, och han fortsatte att skälla ända tills husse kom ända fram, trots att han fick sin leksak tillkastad. Mycket bra!

Här behövdes det ingen dyk-upp, med den kraftiga vinden vi hade idag.

Kasper går ut rakt och fint utan hjälp av någon synretning.

Vi glömde att lägga den här figuranten ner... Det får bli nästa gång!

Andra figgen på motvindssidan var en "vanlig" och här hade vi kunnat haft en liggande, men det glömde vi... Hade arrangerat en dyk-upp, men den behövde vi aldrig använda, Kasper stack rakt ut och hittade direkt och började skälla. Och bäst av allt: han backade!

Full fart på tredje skicket. Nu gällde det: skulle Kasper vara dagens första hund att klara av medvindssidan och söka ända ut till badkaret?

Det verkar inte så, han tar en vända och kommer tillbaka, men så:

"Vad gör du där under?!?"

Badkar kan man också skälla på, även om de hamnat i fel miljö ;-)

"Husse - det ligger nån i badkaret!!"

"Ja det gör det, vad duktigt att du hittade henne!"

Tredje var badkaret. Skulle Kasper vara den första som gick ut utan hjälp idag? Nej, det verkade inte så, även han vände där både Meila, Kim och Zingo vänt. Och så måste han ju också kissa över såklart där de andra varit... Traskade runt en stund åt helt fel håll, men innan Bertil hann kalla in honom, vände han och satte fart utåt. Och se på tusan - där kom skallet! Mycket riktigt, han stod framme vid badkaret och skallade för full hals när vi äntligen kom fram... Som husse sa: "man ska inte ha för bråttom att hjälpa dom". Han har helt rätt! Men oj, så svårt det är... ;-)

Bästa vänner: Anders och Kasper.

Djupa, våta gruvschakt i Derome. Tur att de är inhägnade!

Detta var sista sökträffen innan lägret, och vad är det de säger om generalrepetitioner? Om det går bra på generalrepetitionen, så går det åt skogen på dagen D. Får väl trösta oss med det då, vi som inte var nöjda efter dagens övningar!

Nästa gång träffas vi ute i skogen utan hundar och gräver och bygger kojor inför lägret - å vad roligt vi ska ha :-D

Anders och Anders - ivriga kantarellplockare!

Men vad är det här för svamp???