Två figuranter, en stighållare och en hundförare. Det var allt vi var till att börja med idag. Så ingen hann ta några bilder tyvärr... Anders (Zingos husse) debuterade som extrahusse till Ingers collie Silver och Bertil dök upp lite senare med Kasper.

Solen sken över det pudertunna snötäcket vid Derome gruvor idag och luften stod nästan stilla. Jaktlaget var så schyssta att de flyttade till en annan del av skogen och de enda störningarna vi råkade ut för var markägaren som körde timmer med traktorn och en polis med sin narkotikahund ute på rastningsrunda.

Själva rutan bestod av mer eller mindre tät granskog, och på vänstra sidan om stigen var det hyfsat öppet de första 25 meterna, sen bildade granarna en mörk, massiv "vägg". Det skulle bli intressant att se om de mer garvade hundarna i gänget skulle våga ta sig igenom där, eller tvärnita och söka längs med "väggen" istället. Andra sidan var öppen och fin med bra gömställen.

Gruppbild med den vackra utsikten över ravinerna i bakgrunden. Zingo, Silver, Kim och Tintin.

Zingo fick starta. Vi hade lagt ut en figurant på djupet i vänster hörn. För att han skulle kunna uppfatta dyk-uppen, fick hon stå en bit in i granväggen och vinka, för att sedan förflytta sig ut till gömstället medan hunden fick stå kvar i väntan på att bli skickad. Walkie-talkiesarna fixade tajmingen perfekt där! Och Zingo fixade "väggen" perfekt - rätt fram rakt igenom! Den hunden finns det inga ledsamheter hos :-)

Här fick han kokta morötter och frikadeller som belöning, innan han fick ta rullen med sig till matte. Inga problem att få honom att ta rullen efter godisstunden. Efter en snabbkoll hos matte, var han på väg ut till figuranten (som var på väg in till stigen) igen - försöker han tala om att det är dags för påvis snart?!?!?

Husse låg som figurant på högra sidan. När vi inte var fler, fick det bli han. Här fick Zingo endast hämta rullen, likadant på tredje figgen. Det var inga problem, jag låg på magen med huvudet ner i mossan och huvan över och reste mig inte när han kom eller tittade upp. Vickade bara lite, lite grann på lösrullen och då tog han den och stack iväg direkt. På fjärde figgen fick han godisbelöning innan han tog lösrullen med sig. Återigen gjorde han en start på ett påvis, helt spontant.

Marianne hade investerat i ett par vita handskar och fixat riktiga snitslar till oss, men det var handskarna som var en riktig aha-upplevelse. Vi använde dem nämligen på dyk-upperna och vilken skillnad det blev, särskilt så här års när de allra flesta har mörka jackor och mörka handskar.

Kim gjorde tvärtom vid "granväggen", han vågade sig inte igenom utan drog iväg längs med den en bit. Sen vände han in en kortis bland riset, men kom ut igen utan rulle. En koll i walkie-talkien kunde tala om att han inte varit framme. Gjorde ett nytt skick utan dyk-upp. Han tvekade lite på samma ställe igen, men sen hittade han en liten öppning i "väggen" och slank in, och nu kom han tillbaka med rullen rakt igenom där det var som tätast!!! Och det var såklart där han sprang vid påviset också... ;-)  Det var bara att försöka hänga med.

På andra sidan stigen låg Anders i motvind och gjorde en dyk-upp. Kim stack ut halvvägs, sen stannade han med spänd kroppshållning och bara tittade. Vad nu? Gjorde om dyk-uppen och skickade på nytt. Samma tvekan, men nu jobbade han sig ut till sist. Väl framme hos Anders vid påviset kröp han nästan ända in i famnen och åt godis.

Tredje skicket testade vi utan dyk-upp! Kim har till dags dato gjort 54 sökslag med dyk-upp, så jag tyckte det var dags att prova utan. Marianne var placerad ca 20 meter ut, inte alls svårt gömd, men ett par meter in i "granväggen". Kim rusade rakt ut dit jag pekade, men vek av åt höger. Jag hann bara tänka "attans också", innan han tvärvände och rätade upp sig själv och därigenom sprang rakt på Marianne. Det är ju just rakheten som är avsikten med dyk-upperna.

Men så var det dags att springa ut till Anders igen på andra sidan. Samma resultat, Kim sprang halvvägs ut och tvärstannade och stirrade spänt ut i skogen... Sen vände han tillbaka till stigen. Vi gjorde en ny dyk-upp och ett nytt skick, och nu berömde jag lite peppande när han stack iväg, men Mats var uppmärksam och såg att han tvekade igen när han fick berömmet, så det ska jag hålla inne med i fortsättningen. Men nu gick han i alla fall hela vägen ut och hämtade sin rulle. På påviset drog han så jag höll på att dratta på ändan, tempot var minst 5 gånger högre nu än på skicket. Underligt. Vi får engagera Anders som figurant nästa gång igen, så att det inte blir något mönster att Kim stannar på vägen ut.

Till saken hör att en av walkie-talkiesarna laddades ur, så vi kunde bara använda dem på ena sidan av stigen. Mats hade en teori om att vårt ropande ut till Anders om att han skulle visa sig och gömma sig var en bidragande orsak till att störa Kim. Kan mycket väl vara så.

Zingo, Silver och Bertil med Kasper.

Silvers debut med Anders (Zingos husse) som förare underlättades förmodligen av att inte matte Inger var med idag. Marianne och Anders hade förberett sig genom att ta ut Silver på promenad dagen innan, och idag var de hundvakter hela dan. Silver tydde sig uteslutande till Anders, man skulle nästan kunna tro att det alltid varit hans hund!!

Eftersom Silver endast varit med en gång tidigare, och det var ett tag sedan, så beslutade vi oss för att börja om från början. Anders har varit med desto fler gånger, men som figurant, inte som hundförare, och jag glömmer det och tar för givet att han vet precis hur han ska visa och agera - förlåt Anders! Bra att du påminner mig och frågar :-)

Första figgen fick Silver se springa iväg, vilt tjoandes, ca 20 meter med en dosa korv. Nemas problemas, han rivstartade så att det blev fartränder i mossan... Likadant på andra figgen, men den här gömde sig något på ytterligare 10 meters djup. Silver sprang med samma tempo, men hittade inte. För svårt. Synligare figurant, och nu fungerade det.

Sen tog vi bort synintrycket av figurant som försvinner ut i skogen, men behöll tredje figgen väl synlig, dock helt passiv. Anders skickade Silver med tydlig armrörelse och sök-kommando och hunden skuttade frimodigt iväg. Sista figuranten var halvt dold och gjorde en dyk-upp. Det verkade faktiskt som att Silver tyckte det var extra kul med dyk-uppen! För varje hittande, så kom Anders efter och deltog i belöningsritualen, just för att hunden ska få känna sig trygg med den främmande figuranten.

Bra jobbat av Anders, det fungerade väldigt bra, något som inte är helt självklart när man tar över någon annans hund...

Toya fick se en dyk-upp för första gången i hela sitt liv idag. Hon reagerade med stor tveksamhet och närmade sig misstänksamt i bågar. Hon har ju varit med och kört lite sök och räddning tidigare, dock inte så mycket, men har fungerat väldigt bra med tanke på den lilla erfarenhet hon fått. Därför tänkte vi lägga ut första figuranten på djupet (50 meter) bortom "granväggen", men Mats missförstod och släppte henne innan figgen hann gömma sig efter dyk-uppen.

Med tanke på hur hon reagerade på dyk-uppen, skulle vi ha börjat mycket enklare. Den här osäkerheten hängde i hela vägen på alla fyra skicken. Det är lätt att vara efterklok... Nästa gång ska hon få bekanta sig med dyk-uppen och figuranterna på samma sätt som Silver och Kasper fick idag.

Bertil beundrar utsikten. Kasper vill hellre jobba.

Kasper är helt ny i skogssöket, därför la vi upp träningen på samma sätt som för Silver. Vi bytte ut godisbelöningen mot kamplek med favoritleksaken. Den förut så loja och försiktiga Kasper blev som förbytt - han sprang i högsta tempo ut och kastade sig helhjärtat in i kamplek med figuranterna, och vi fick t o m startskall på andra skicket... :-)

Därför valde vi att ta bort synretningen när figgen springer iväg på tredje skicket och hade en helt synlig men passiv figurant där. Samma tempo och glöd! Fjärde blev en halvgömd med dyk-upp ca 25 meter ut. Även här sprang han glatt och villigt ut. Det positiva är att han stannar kvar ute hos figuranten och leker, även om man släpper eller kastar iväg leksaken, och när man blir lite passiv tar han den med sig in till stigen - dock ej ända fram till husse, som får tjata lite för att få den :-D  Här har vi en hund som är stolt över att få belöning för utfört arbete och som är stolt över sitt byte. En mycket positiv egenskap hos en arbetande hund.

Nästa gång ska vi börja med lite mer gömda figuranter med dyk-upper och se vad han tycker om det. Som det såg ut idag blir det inga problem. Det här är en hund som helt klart ska börja med markeringsövningarna (ta föremål med sig in till husse vid funnen figurant) direkt, för han bjuder själv helt spontant på beteendet. Då kan vi också lägga in kommandot "sök".