Oj, vad många vi blev idag, 8 stycken! Ska försöka komma ihåg alla här... ;-) Annars finns ni på videofilm allihopa. Anna hade fixat så att vi fick vara på Maskintjänst i Trönninge och testa lite räddningssök igen. Alla var ju inte med sist. Det var en helt perfekt omgivning, där vi hade möjlighet att gömma figuranter både utomhus (i containrar, sophögar, skrotbilar) och inomhus (i fikarum, klädskåp, stora maskiner och fordon, på andra våning, på toaletten osv).
Anders hade hittat ett svårt gömställe flera meter över marken uppe på en maskin...
Det är alltid intressant att se hur hundarna jobbar med söket inomhus, då vittringen rör sig lite oväntat beroende på drag och ventilation mm. Vi hade t ex en figurant flera meter upp på en stor maskin och den fick hunden mycket problem med, eftersom vittringen uppenbarligen rörde sig längs med taket och följde väggen ner en bit bort. Där var hunden och markerade ideligen. Till slut fick vi flytta ner figgen...
Fysiska behov behöver vara tillgodosedda innan hunden kan koncentrera sig på att arbeta.
Tänk dig själv att försöka fokusera på jobbet utan möjlighet att få gå på toa vid behov...
Mysak och Anna fick starta och därmed också visa oss andra. Mysak har dragit på sig en skada i ryggen, därav att vi valde att köra räddningssök idag, som går lite lugnare till väga än skogssöket. Han har stor erfarenhet av sådana här miljöer och demonstrerade det tydligt genom att ta sig tid till lite annat än sök också... ;-) Fast det kan ju också bero på att Anna inte hunnit rasta honom ordentligt innan? Eller av att vi startade med vinden i ryggen och Mysak inte fick någon vittring alls och inte begrep vad det gick ut på. När vi väl vände upp mot vinden, blev det desto mer arbete utfört.
Skrotobjekt. Var är figgen?!?
Nu äntligen fick jag min skrotbil att öva på!!! Mysak hittade snabbt vittringen runt bilen, men det tog desto längre tid att lokalisera exakt var figgen satt gömd, i passagerarsätet. En skrotbil var inget konstigt alls, tyckte han. Vi hade halv storm idag, vilket gjorde att vittringen snurrade extra mycket och på nästa figurant, som låg gömd i en container, steg dessutom vittringen uppåt en bit innan den "kom ut i det fria", så att säga. Mysak reste sig helt sonika på bakbenen och kikade ner i alla containrar, en efter en på ett mycket systematiskt vis! Det är också en fröjd att se hur han tar sig fram överallt, lite skrot eller trånga utrymmen stoppar inte honom!
Efter mycket letande får Mysak sitt gosedjur som belöning av Mats för hittandet.
Så gick vi inomhus. Nästa figurant låg på andra våning och här var det helt uppenbart på hundens beteende att vittringen förflyttade sig utåt rummets mitt och nerför väggen.
Mysak markerade ivrigt på en dörr på våningen under figgen. Anna släppte in honom så att han fick kolla av omklädningsrum och kök där inne, men Mysak var inte nöjd. Han gick in ytterligare en gång, och kom helt plötsligt utsläpandes på en arbetsoverall! Det visade sig att det var Annas pappas arbetskläder... Så besviken Mysak blev när han inte fick någon utdelning på den.
Uppe på andra våning ville Mysak nerför "avsatsen" igen, förmodligen ville han följa vittringen ner. Det var inte förrän Anna tydligt visade honom att ytan inte var färdigavsökt som han hittade figuranten.
Mysak jobbar otroligt bra, men Anna behöver organisera sig själv lite mer. Det första hon frågade var: "Men jag vet ju inte var dom är, vart ska jag skicka honom?". Det är just det som är vitsen! Här är det förarens jobb att strukturera söket efter hur området ser ut och hur vinden ligger. Låta hunden jobba på och, framförallt: läsa hunden. Ovant för oss som är vana vid att ha en mittstig att utgå ifrån och skicka hunden på ömse sidor om den... ;-)
Bilden t.v: Zingo kryper nästan in till figuranten i bilen.
Bilden t.h: Är man liten tar man sig fram överallt, även genom små springor in i sopstationen.
Zingo imponerar nog mest av allihopa! Så liten han är tar han sig fram precis överallt med en outtömlig energi. Han har haft lite väl stort intresse för annat under söket, t ex att spåra, och när han kommer fram till figuranten ska han bara ha sin rulle med sig, figgen struntar han i. För att ändra på det här och få figgen mer betydelsfull så att Zingo skyndar sig att leta upp den och inte får tid att spåra, tänkte vi prova att mata godis vid funnen figurant innan han får ta sin rulle.
Marianne och Anders har tränat en del på detta hemma och det märktes - Zingo var otroligt målmedveten att hitta figuranterna idag. En och annan av oss höjde nog på ögonbrynen när vi öppnade godisburken och hittade kokta morötter och frikadeller där i... Men är det Zingos absoluta favoritgodis som han skulle kunna gå genom eld och vatten för, så är det det som ska användas som belöning i söket. Kul att ni har hittat det där speciella till Zingo! Det behöver vi hitta till alla våra hundar.
Bertil var ny figurant, och hos honom ville inte Zingo ta sin rulle när godiset var slut. Han kände att figuranten hade korv i fickan... Men Bertil jobbade envist på och lockade med rullen utan att hunden kände sig trugad eller pressad att ta den och med lite muntlig uppmuntran från matte så tog han den till slut. Sen tror jag att poletten ramlade ner, för han fortsatte att ta rullen när morötterna var uppätna hos resten av figuranterna.
"Var är dom - var är dom?!?" Zingo har energi som värsta brukshunden!
Marianne var jättenöjd med dagens upplägg, med samspelet mellan henne och hunden som hon beskriver det som "klaffade helt" och med Zingos arbete. Och det ska hon vara! Det såg mycket bra ut, riktigt imponerande hur väl de arbetade sig igenom hela området. Fortsätt i den stilen :-)
"Jag känner mig mycket lugnare och säkrare på vad det går ut på nu", säger Marianne och gör en av hennes och Zingos snyggaste prestationer någonsin. Det är bara att gratulera!
Nellie har inte varit med på länge nu och för att hon inte skulle få arbeta för länge mellan lyckandena med hittad figurant, la vi ut tre stycken i samma område - den stora maskinhallen. Där var det ljusast och lugnast med tanke på stormen utanför.
Nellie backade snabbt undan när Marianne kröp fram ur gömslet,
men vankas det korv övervinner man det mesta!
Jag valde att bara använda tjejer som figuranter, eftersom Nellie är en försiktig dam, men Micke ifrågasatte om det verkligen har någon betydelse fortfarande. Eftersom Nellie idag också löper (det märkte ni inte va, ni som har hanhundar!!), ville jag ta det säkra före det osäkra. Hon är väldigt känslig för press och behöver mycket motivation och då kändes det onödigt att ta in karlar som figgar idag.
Här låste det sig helt totalt. Nellie verkade inte alls kunna lokalisera figuranten och när husse stod på sig blev hon frustrerad och började skälla. I själva verket visste hon mycket väl att Anna låg inkrupen framför henne, men hon vågade sig helt enkelt inte dit och kände sig pressad av husse.
Husse gick in på området med full aktion i syfte att peppa och uppmuntra Nellie, vilket tyvärr fick något motsatt effekt. Nellie lämnade honom inte över huvud taget och vågade knappt släppa honom med blicken. När vi fick tonat ner husses ansträngningar till de minimala lagom till sista figuranten, fick vi faktiskt se hur Nellie släppte honom och gav sig iväg några meter på egen hand och sökte.
Det här är inget unikt fenomen. Man kan dra en parallell till agilityn: jag tror att alla som hållt på med agility ett tag har sett det - föraren som springer i förväg och tjoar och tjimmar och spelar pajas och gör allt för att få upp tempot och gnistan hos hunden, som förfärat tittar på och bara ser mer och mer utmattad ut ju mer husse/matte ansträngninger sig. Vill man peppa hunden verkar det ha mycket större effekt att viska till den och i övrigt agera så lite som möjligt! Du kan ju prova det nästa gång Micke och se hur Nellie reagerar.
Vi ska prova att enbart köra korta motivationsövningar med Nellie ett tag framöver och se hur det kan påverka hennes arbetslust. Anna hade ett tips också, och det är att du när du tränar (t ex lydnad) belönar externt med godis i en skål en bra bit bort som hon får springa och ta när klicket kommer. För du använder fortfarande klicker, Micke? Försök att hitta nåt som är riktigt extra smaskigt, som hon nästan försöker smita iväg för att ta. Tillåt i så fall det i början, inga förbudsövningar! Jobba på hennes självständighet och var överseende med lite "bus".
Mattis har aldrig varit med om räddningssök tidigare, och "vanligt" sök är också mycket nytt för honom. Därför gjorde vi en likadan övning till honom som till Nellie med tre figuranter i maskinhallen för täta lyckanden.
Mattis tyckte det här var kul! Han travade runt bland de stora maskinerna och hittade nog figuranterna mera av en slump än genom aktivt sökarbete, men det gör ingenting så här i början.
Han har en trevlig, positiv attityd och är inte svårbelönad eftersom han gillar en ordentlig omklappning i den långa härliga pälsen ;-)
Vi hade placerat alla figuranterna lättåtkomligt i markhöjd, men en av dem klev han bokstavligt talat över skorna på två gånger utan att reagera! Matte Inger och vi andra tyckte det var mycket egendomligt ända tills Anna kom på en trolig förklaring: Mattis hade varit framme hos oss allihopa i gruppen utan att få någon utdelning. Hur skulle han kunna veta att personen som satt på marken under traktorn skulle ge utdelning då? Mycket logisk slutsats! Med mer erfarenhet kommer han utan problem att skilja på oss i gruppen och figuranterna i sökområdet.
Anna är liten - hon fick plats inne i däcket på traktorn!! Och Mattis travade frimodigt runt under maskinerna.
Den här figurantens skor klev Mattis över två gånger utan att reagera...
Kim har hittat figuranten bak i bilen och får blodpudding som belöning efter påviset.
Kim börjar bli en garvad sökhund. Han fick jobba igenom hela området och hittade ganska snabbt figuranten i skrotbilen och i en container utomhus. Men det berodde delvis på att han blev något styrd av matte, som lyssnade lite för mycket på Anna när hon berättade var figuranterna fanns någonstans...! Det är svårt att arbeta förutsättningslöst när man vet var figgarna är.
Kim fick söka igenom hela maskinhallen innan han lyckades lokalisera Micke, som gömt sig i förarhytten till en stor skördetröska. Här fick vi se ett skolexempel på hur en hund hanterar vittring inomhus! Så lycklig han blev när han hittade figuranten :-) Micke blev överfallen av pussar vid påviset.
Kim söker högt och lågt och lyckas efter en stunds arbete att ringa in Micke i förarhytten.
Precis som Mysak ville Kim på andra våning följa vittringen över kanten och sa till mig efter en stunds letande att det inte fanns någon figurant däruppe. Men eftersom han inte sökt ordentligt, skickade jag in honom i varje prång och längst in i hörnet satt det ju nån i en kartong! Både figuranten och Kim blev så överrumplade att de glömde markeringen med rullen. Han fick godiset med en gång. Det blev bra ändå, eftersom det var sista figgen - en liten jackpot blev det.
Kim spanar ut över kanten från andra våning. "Det finns ingen här uppe", verkar det som om han försöker tala om. Men vittringen gick uppenbarligen bakifrån och ner över kanten eftersom Mysak reagerade precis likadant.
Hoppsan! Där satt visst någon i en kartong...
När vi var färdiga fick han muntlig belöning av hela gruppen och ett pipande gosedjur. Jag tänkte att han ska få ha leksaken endast efter avslutat sökarbete och se om det kan bidra till att öka uthålligheten och motivationen när det blir tuffare arbete framöver.
Meila fick vi tyvärr inte ett enda foto på, men desto mera meter film... Hon och Anders har påbörjat sin utbildning till räddningshund nu och det märktes. Mest rutinerade ekipaget idag! Jag blev mycket imponerade över hur metodiskt och noggrannt de sökte av hela området, även ytor som vi andra inte ens hade en tanke på att gå i närheten av.
Anders arbetade med Meila ganska nära sig hela tiden och skickade in henne i varenda skrymsle och vrå. Jag kan ju tycka att detta skulle hämma hunden som inte får arbeta självständigt med de resurser hon besitter, och det kändes också som att Anders undervärderade hennes kapacitet när han skickade in henne i skrymslen som hon redan på håll kunde konstatera var tomma. Men jag är inte så insatt i räddningssök, och här handlar ju varje figurant om liv eller död - inte om några poängneddrag på en tävling...
Meila var rejält trött i huvudet mot slutet, något som Anders inte riktigt ville erkänna. Men trots att det är en belgare, blir även hon trött. Tänk på att sök fortfarande är ganska nytt för henne! Tröttheten syns inte så mycket i tempo och arbetslust på den här hunden, mera i koncentrationsdippar och det är när man hamnar där som risken för bakslag i inlärningen är som störst. Jag tror inte att den här hunden någonsin kommer att tappa motivationen bara för att man kör slut på den, men som sagt, inlärningen hämmas om man gör det regelbundet.
Kasper är ny i gänget. Han är något så ovanligt som en korthårig collie, 20 månader. Husse heter Bertil och de har tidigare hållt på lite grann med agility, men det passade inte Kasper som är en mycket lugn och försiktig herre.
Vi provade oss fram litegrann här med att husse och hund fick gå runt i maskinhallen och se vad de hittade. Eftersom han är bullerkänslig, gömde vi inte figuranterna så att det skulle låta när de kröp fram, ändå reagerade han misstänksamt när han hittade Marianne inne i ett litet rum under renovering. Marianne är perfekt som figurant och med Bertil som stöd vågade sig Kasper fram och ta emot gottorna.
Nästa figurant höll på att skrämma slag på Kasper. Anders hade gömt sig bakom några balar och fick en våldsam rethosta av allt damm... Han fick lov att krypa fram innan Kasper vågade närma sig honom.
Nu var det så långt lidet frampå eftermiddagen, att vi inte var så många kvar. De andra åkte hem för att fira fars dag minsann! Hur som helst så fick Marianne vara figurant igen på ett tredje ställe. Kasper tyckte väl inte att det var någon jättehöjdare att hitta människor i en maskinhall, men så tog husse fram en gummiring och började kampa med hunden. Jösses, vilken skillnad det blev! Marianne tog över och fortsatte leka - här har vi utan tvekan ett utmärkt belöningssystem för den här hunden! Kamplust är nog det mest tacksamma man kan ha hos en arbetande hund.
Kasper får godis av Marianne.
När Anders hostat färdigt, vågade sig Kasper fram...
Godis var väl ingen höjdare, men mmmmm, vad skönt detta var!!
Kamplekar - utan tvekan bästa belöningen för den här hunden!
Toya har hittat Bertil i skrotbilen.
Toya var sist ut idag. Jag tror att husse hade tagit till sig lite av lärdomarna från sist, för han jobbade mycket bra med området och kom ihåg att hålla ögonen på hunden - även om hon var lite långt bort ibland ;-) Toya är just nu skendräktig och har haft det lite si och så med aptiten, därav att hon spottade ut korvarna som hon fick av figgen... Trots detta jobbar hon väldigt effektivt och framförallt intensivt. Hon har inte varit med på sökträningen särskilt många gånger, ändå arbetar hon på ett härligt rutinerat sätt.
Toya har ringat in ett litet område - i någon av containrarna finns det en människa, men i vilken?
Efter ett envist markerande på baksidan av containern, fick husse ta med Toya till framsidan och släppa ut figuranten. Hela proceduren filmades av undertecknad!
Vi fick några underliga markeringar där hon inte kom åt figuranten. Första var vid en sopcontainer där luckan var stängd och låst. Vittringen borde ha sipprat ut genom springorna på framsidan, men Toya markerade med krafs på baksidan, en bit upp - där var det helsvetsat! Kan det verkligen ha kommit ut någon vittring där? Inne i fikarummet hade en figurant gömt sig på toaletten. Men Toya sprang bara förbi dörrspringan gång på gång utan att reagera. Däremot tassmarkerade hon återigen på väggen på andra sidan...
Mats letar lika mycket som hunden här! Men det kan ju finnas nån i ett klädskåp, man vet aldrig!
Dagens absolut svåraste figurantgömme hittade Anders 5 meter över havet uppe på en jättemaskin (se första bilden i denna dagboksanteckning!). Inte ens vi i gruppen hittade honom ;-) Som hon arbetade, stackars hund! Detta var på slutet och hon började mattas en aning, men hon gav sig inte. Flera gånger markerade hon vid väggen i bortre änden av hallen. Enda förklaringen jag kan hitta är att vittringen från figgen följde taket och "dråsade ner" borta vid väggen. Till slut fick vi kalla fram figuranten och placera honom lite lättare, och då hittade hon honom till slut.
Jag tror att alla var nöjda och belåtna efter dagens träning, det kändes härligt välorganiserat och kul att alla hundarna jobbade så bra. Men själv var jag helt slut efter 5 timmars hundträning... Tycker det var bra marscherat att köra igenom 8 hundar plus fikapaus på den tiden, med tanke på att 6 hundar brukar ta 4 timmar i vanliga fall. Vi ses imorrn för lite käk och videokväll!!
Slut för idag, tack för idag!
