Oj, vad många vi blev idag: nio hundar och tio förare - det fick bli två rutor och en hyfsat jämn uppdelning i en grupp om fem som kommit lite längre, och en grupp om fyra som kör uppdelade grundövningar.

Några laddade sökdeltagare: Tommy, Marianne, Anders och Anders.

Nya i gänget är Lena och Tommy med drygt 1-åriga terrierkorsningen Snuggles. De kommer att få vara med och "praoa" tre gånger, dels för att få en uppfattning om vad sök är, om det är något för dem och framförallt om det är något som Snuggles tycker om. Dels får vi i gruppen en uppfattning om vad Lena och Tommy är för några, och om de kommer att passa in i vårt gäng, och om de tycker likadant. Efter idag verkar det lovande, i alla fall på den fronten :-)

RUTA 1

Vi hann inte med någon markeringsövning med Kasper idag, men han skällde ändå.

Kasper gick ut som första hund och fick därmed vara en av dem som visade för våra nykomlingar vad sök är. Vi fortsatte med hittaövningar som vi gjorde sist, men la även in Kaspers första planerade tomslag! Tilläggas bör att husse själv inte visste var det fanns figuranter och var det skulle bli tomt.

Han gick kanon på de första skicken, inklusive tomslaget, trots att stighållaren skickat ut figuranten långt framåt. Kasper skulle mycket väl ha kunnat dra iväg igenom rutan (som har hänt tidigare) och fått den figgen, men den här gången gick det riktigt bra.

Därefter var det meningen att han skulle få hitta en figurant som belöning efter tomslaget, men han gick inte ända ut och kom tillbaka utan att ha hittat. Bertil skickade om honom och nu fick vi se ett riktigt intensivt arbete från Kaspers sida, han löste uppgiften helt själv - mycket bra!

Stackars Kasper, han skadade tassen så att det började blöda.

Tyvärr blev det en missbedömning inför sista skicket: figgen visste inte var hon befann sig någonstans i rutan i förhållande till stigen, så det blev tomslag på tomslag där Kasper bl a sökte upp en gammal lega och när han inte fick napp där valde han att återvända till stigen utan att söka vidare efter figgen. Sen skadade han tassen så illa att vi fick bryta utan att han fann sin figurant. Bertil meddelade ikväll att tassen är OK!

Vi fick skallgivning på samtliga funna figuranter. Inger uttryckte en svårighet i att få fram leksaken tillräckligt snabbt pga att man inte ser när hunden kommer. Kanske att vi inte behöver vara så dolda att vi inte ser när vi kör Kasper? Och kanske att vi inte behöver ha leksaken gömd, utan beredd, framme?

Meila på språng.

Meila och Anders har pysslat med både det ena och det andra efter söklägret, allt utom sök verkar det som... De har bl a gått spårkurs och tränat koppelsök samt räddning. Det verkade som om Meila rörde ihop allt detta, för hon var mycket tveksam att gå ut i rutan och söka idag. Det var precis som om hon väntade sig att husse skulle följa med. Det blev så många omskick att vi tappade räkningen och Anders ville inte gå ut och skicka om där hon vände.

Meila kommer tillbaka snabbt utan att ha hittat. Hon var svår att få ut i rutan idag.

Inför starten fick Meila vittring på första figurant, men Anders valde ändå att skicka henne åt andra hållet. Det kan vara en fördel att titta lite på hunden just i starten, får den vittring redan där har man ju en figurant "gratis" så att säga. När hon redan fått figge i näsan från ena hållet, kan det vara svårt att motivera hunden att gå ut på andra sidan. Det blev också lite tveksamt, men det räckte med ett omskick för att få henne att gå ända ut och där hämtade hon sin rulle och fick gå på påvis.

Här har hon hittat sin första figurant, en ny bekantskap i Lena, och en ny
belöningsform: kamp med leksak. Det blev mycket nyheter på en gång...

Men redan på andra skicket började det strula, det blev många stopp och lika många omskick. Terrängen var ganska svårframkomlig på sina ställen, men det verkar inte som om det var det som stoppade henne heller. Till slut betraktade vi det som ett tomslag och gick över på andra sidan igen.

Transport av figuranten Lena.

Här gick hon ut tveksamt, men kom så småningom in med sin rulle och fick gå på påvis. De transporterade även in figuranten här. Högersidan fortsatte att krångla. Där var också medvind, vilket inte gjorde det hela lättare. Efter ett par stopp där hon inte ville gå ut, bröt vi och på husses egen begäran avslutade vi med ett enkelt gömme ca 15 meter ut och så arrangerade vi en dyk-upp, detta för att hon verkligen skulle få lyckas, och det gick jättebra.

Anders hade idag bytt ut den vanliga godisbelöningen mot nya kampleksaker. Det verkade inte som att Meila köpte det fullt ut, hon är van att få godis, och väntade sig det idag också. Vill du köra kamplekar med henne, Anders, så föreslår jag att vi lägger in det när vi kör lite lättare övningar. Då kan vi lägga tonvikten på belöningssättet tills hon tänder till på det, innan vi lägger in andra svårigheter i söket.

Gott med lite lunch! Självklart får hundarna vara med.

Titta vad Marianne och Anders hade med sig: smörgåstårta!
Ska det va, så ska det va ordentligt.

Bertil och vi andra fick nöja oss med torra mackor...

Sally är arbetssugen och talar högljutt om detta för matte.

Sally och Marie ville köra ett tävlingsmässigt sök och ville inte heller veta var figgarna låg eller var tomslagen var planerade. Här är Maries egna ord:

Idag la vi upp Sallys jobb tävlingsmässigt, målet var att hon fick hitta de figgar hon kunde och resten fick bli tomslag. Jag beslutade att hon skulle få hålla på till tempot blev för långsamt.

Marie iakttog vilken sida Sally fick vind ifrån och började att skicka däråt.

Det gav utdelning i form av direktfunnen figurant, markering...

...och påvis i full karriär.

Jag började med att gå in i rutan där Sally fick tala om vilken sida hon ville börja med, hon valde vänster sida av stigen där hon också hade sned medvind inifrån rutan. Sally gick ut i ett högt tempo och mycket målmedveten, jag tycker att hon tar med sig marken på ett fint sätt och jobbar snabbt ut på djupet. Här kommer hon snabbt in med lösrullen för att få gå ut på påviset. Andra sidan var likadant och bägge dessa figgar låg i hörnet av rutan.

Sally får belöning av upphittade figuranten Anders.

Vad pratar de om här tro?

Nr 3, här hade jag sagt till Anders att han kunde ligga lite grundare ut för att hon måste få variation på avstånden, även detta gick snabbt och fint. När jag skickat ut henne för fjärde gången hörde vi i radion att figgen inte var på plats och detta blev ett fint tomslag. Nästa skick var återigen på vänstersidan och även denna gång låg Anders relativt nära stigen vilket var bra eftersom Sally inte riktigt kunde släppa figgen hon inte hittat på höger sida.

Härligt att se Sally så pigg och arbetsvillig efter sommarens vedermödor.

Kolla vilket tempo!!

Sally på väg in med lösrullen som talar om för matte att hon hittat någon.

Lite slarviga avlämnanden idag?

Ännu en funnen figurant, som Sally markerar med hjälp av att ta en lösrulle i munnen.

Det fick bli lösa påvis idag, eftersom Marie hade lite svårt med terrängen.

En förvånad Sally kommer tillbaka utan att ha hittat någon. Tomslag.

Det drog ner tempot vid nästa skick.

Nu hade Sally börjat att tappa tempo och jag hade för avsikt att hon skulle få en riktigt enkel figge på höger sida som avslut som belöning för ett bra arbete och för att hon fortfarande hade den sidan i huvudet, men här blev det lite missförstånd med figgen och oss på stigen så det blev ytterligare ett tomslag innan hon fick gå ut och hitta Inger som då fortfarande var på gång i skogen och Sally undrade nog lite om det verkligen var hon som var figgen. Till slut fick hon i alla fall en mysig stund ihop med Inger innan hennes jobb för dagen var slut.

Sally söker febrilt, men hittar ingen här heller.

Nu börjar hon tveka att komma tillbaka till stigen.

När det inte blir som planerat, blir även Marie påverkad och skickar ut henne
med en armviftning istället för en tydlig riktningsvisning, som hon är van vid.

Jag är jättelycklig för att hon nu piggnat till och jobbar målmedvetet och med mycket mer ork. Nästa gång har jag som önskemål att få ut fyra - fem figgar på en gång för att sedan köra som det faller sig med tomslag osv, detta under förutsättning att jag hunnit få tag i mer lösrullar.

Äääntligen får hon napp och kommer in med rullen.

Det blev ett lyckat avslut ute hos Inger i figurantlegan.

Zingo och Marianne fick klara sig utan stighållare idag, eftersom tre personer fick åka hem tidigare och resten var i andra rutan. Det ville hon aldrig vara med om igen, sa hon sen... Det blev väldigt rörigt att både sköta radion och hunden på samma gång, dessutom tappade de bort sig när de kom ut på stigen och visste inte riktigt vilka terrängavsnitt som var avsökta och vilka som inte var det.

Startade med att skicka ut på vänstersidan i motvind där Zingo gick ut på djupet och fick ett klockrent hittande. Han kom in med rullen i full karriär och fick gå ut på påvis. Extra roligt att den bökiga terrängen inte hindrar denna lilla cocker ett endaste något! Men sen blev det lite mer problem, när Marianne kom ut på stigen för långt fram. Det ledde till att det inte låg någon figurant där hon skickade. Zingo gick även här ut bra och blev borta en stund, men kom tillbaka tomme. Nytt skick en bit fram med samma resultat. Nu började han se lite undrande ut, Zingo har aldrig gått tomslag tidigare (inga planerade i alla fall), och två på rad hör definitivt inte till vanligheterna.

Valde att skicka på andra sidan, där hon visste var figuranten fanns och mycket riktigt: här hittade han direkt och kom in med sin rulle och fick gå på påvis. Nu fick han även öva på intransport av figurant. Återigen hamnade de för långt fram när de kom ut på stigen, i slutet av rutan närmare bestämt. Via radion flyttades figgen fram och förare och hund gick bakåt mot starten (kändes inte bra!). Men inte heller den här gången hittade Zingo henne. Nu började han bli trött, han var mycket arbetssugen fortfarande och gick ut, men tempot var lägre än tidigare.

Det visade sig att figuranten låg ännu närmre starten. För att få ett lyckat avslut och en bra minnesbild till nästa gång, tog Marianne med sig Zingo ut i rutan och skickade honom endast 10 meter från figuranten på en hittaövning. "Bara ös godis över honom!"  bad hon, men Zingo försökte ta rullen! ;-)

Där ser man hur viktigt det är med en stighållare. Nästa gång ska vi även planera bättre och se till så att det blir riktigt, riktigt roligt för Zingo! Marianne nämnde att hon var lite sugen på att kanske testa systemövningen (se Kim och Pepe i ruta 2), eller något annat kul.

Inger valde att skicka Silver direkt från stigen idag, utan någon koppelpromenad.

Silver skulle egentligen ha fortsatt med lokaliseringsövningarna i koppel, men terrängen var helt enkelt omöjlig att gå runt i, så Inger valde att prova att bara skicka Silver från stigen på hittaövningar. Figuranterna placerades ut ett 20-tal meter bort och endast halvdolda. Silver gick ut jättefint på första skicket efter lite uppmuntran från matte, men tyvärr hade figuranten missuppfattat att det var en hittaövning, så han fick ingen belöning...

Silver förstod inte riktigt vad det hela gick ut på, så det blev många omskick...

...där han sprang några meter, vände och kom tillbaka.

"Vad gör vi nu då?" Inger ser lite rådvill ut.

"Ja, fråga inte mig!" säger Marianne som är stighållare och demonstrerar att vi
kanske ska prova med en dyk-upp.

Och se då blev det annat tempo under tassarna!!

Lite gnäll fick vi på stigen inför nästa skick, där han inte ville gå ut. Inger följde med ut en bit och skickade igen, men utan att det fungerade. Hon bad figgen om en dyk-upp, och då sprang Silver ut. Likadant på andra sidan, lite tvekan innan han stack iväg, men sen - sen kom han in med snusdosan i munnen!! Och inte bara en gång, utan två gånger. Det är hög tid att börja med markeringsövningar.

Silver kommer in med SNUSDOSAN! Jubel och lycka på stigen :-)
Dags att börja med markeringsövningarna.

Vid ett par tillfällen tog han till skall ute hos figgarna. Det är inte bra, han får inte både skälla och ta rulle som markering. Som figurant gäller det att belöna på så att han aldrig hinner hämta andan och börja skälla...

RUTA 2

Kim och jag hade oturen att befinna oss i rutan samtidigt som jaktlaget fällde ett rådjur 125 meter bort med två skott... Kim är mycket skottberörd och blev rejält orolig, men vi tog ingen notis om honom och svansen åkte snart upp igen. Men när det var vår tur att börja träna i samma område ca trekvart senare, var det tydligt att han fortfarande var påverkad av skotten. Justa jägare som inte hade något alls emot att vi befann oss i samma område och tränade hund (vi frågade om det var OK)!!

Jakthunden korsade vår sökruta några gånger, men det var bara att vänta en
stund, så försvann den. Ömsesidig hänsyn och justa jägare som lät oss
vara här och träna hund!

Två figuranter, Kims absolut största kärlekar i livet (Marianne och Anders Å), laddades med kattmat och så körde vi en systemövning som vi gick igenom på lägret i Västerås. Vitsen med övningen är i ett första skede att:

• Få bra drag ut till figgen och belöningen
• Få hunden att springa rakt ut
• Få hunden att göra framslag
• Handling utan stopp på stigen hos föraren (s.k "flying")
• Tempo i söket

I ett senare skede har man även alla möjligheter att öva inkallning under systemträningen, utan att hamna i den situationen att man inte vet om hunden kommer att lyda eller ej.

Med en figurant på var sida om stigen, ca 10 meter ut och fullt synliga, fick Kim helt enkelt springa sick-sack fram och tillbaka och äta gott! För varje gång hunden varit ute hos en figge, flyttade sig denna ca 10 meter ut och sedan framåt i rutan. Det blev totalt åtta skick, men vi fick flytta in figgarna närmre stigen mot slutet eftersom Kim var så påverkad av skotten att han bara ville hålla koll på matte hela tiden. Dessutom är han så inprogrammerad på att använda näsan, att han inte ens en gång såg figgarna!

Målet är att köra denna övning med synliga figuranter mellan två och fem gånger, sen börjar man dölja dem. Det är inte meningen att hunden ska fastna i ett syn-beteende, men man bör komma ut till 50 meter innan man börjar dölja dem. Den här övningen kräver också lättsprungen terräng för att inte motverka sitt syfte.

Pepe fick prova på systemövning för att få lite bättre tempo och för att lära sig
systemet i söket: springa rakt ut i 50 meter och sedan framåt och tillbaka.

Pepe och Anders har tragglat länge med koppelpromenaderna och Pepe är så duktig på att hitta sina figuranter nu, att vi kände att det var dags att hitta på något nytt. Även för husses skull, som börjat tröttna...

Det första vi gjorde var att ladda upp figuranterna med en massa olika belöningar: bollar, pipdjur, rå nötfärs, kattmat och köttbullar. Figgarnas uppgift var att testa och se vad Pepe gillar mest. Sedan körde vi en exakt likadan systemövning som för Kim ovan, med den skillnaden att vi ändrade avståndet från 10 till 5 meter på djupet räknat för varje förflyttning.

I systemövningen är figuranterna synliga, men Pepe är så inkörd på att använda
nosen att han över huvud taget inte noterade att han kunde använda ögonen ;-)

Här fick vi se något häpnadsväckande: Pepe har aldrig någonsin getts möjligheten att ta en figurant med synens hjälp sen vi började med koppelsöket i våras. När vi nu skickade ut honom på systemövningen, skulle man nästan kunna tro att han var blind ;-)  Han verkade över huvud taget inte se att det satt någon fem meter ut, han använde nosen precis hela tiden!

Detta förde med sig att när figgarna successivt förflyttade sig längre ut i rutan, så missade han den informationen och drog iväg åt andra håll och sökte frenetiskt. Vi fick faktiskt hjälpa honom med lite ljud och rörelse från figuranterna... Förhoppningsvis något som inte behövs nästa gång, när han fått sova på saken!

Pepe väntar snällt på sin belöning, även hos husse. Vi hoppas kunna hitta
en belöning som tänder till honom lite mera.

Kommer du ihåg vilka hans favoritbelöningar var, Anders? Det var i alla fall inte bollar eller pipdjur, det verkar som att det är mat som gäller, men därmed inte sagt att man inte kan variera sig mycket, tvärtom bör man göra det och överraska hunden.

Markeringsövning: Karin klickar och belönar Pepe för att han tittar på, nosar på...

...nuddar vid och slutligen duttar på lösrullen i handen. Det tog inte många
klick för att avancera så långt! Pepe är en smart jycke.

Vi avslutade med att titta på Pepes intresse för en lösrulle. Jag hade fått för mig att de tränat markering hemma och ville se hur långt de kommit, men det blev hemläxa istället! Pepe ville bara ha godis när han kom fram till "figurant" och brydde sig inte ett skvatt om några föremål. Avslutade med att klicka honom för att han tittade på, närmade sig, nuddade vid och slutligen duttade på lösrullen i min hand. Det tog inte många klick! Det märks att han är tränad operant :-)  Anders fick i hemläxa att fortsätta klicka in ett gripande av rullen, så fortsätter vi med markeringsövningar nästa gång.

Karin på väg ut med de två nya figgarna Tommy och Lena efter lunchen.

Tuva fick två helt främmande figuranter idag i Lena och Tommy. Vi fortsatte med lokaliseringsövningarna i koppel med baktanken att Lasse skulle backa tillbaka nästan hela vägen till stigen. Jag var helt övertygad om att Tuva skulle klara av det nu, för hon har ett enormt drag ut till figurant och är dessutom mycket målmedveten.

"Här har vi en som brinner!" för att citera husse.

Det blir aldrig som man har tänkt. På första promenaden knallade Lasse iväg i rask takt, fick två snygga markeringar från Tuva, men fortsatte att gå rakt fram. Jag fick hojta till och då släppte han henne där ute. Inför andra sidan fick han instruktioner om att gå hela vägen tillbaka till stigen innan han släppte henne, och sen fick han klara sig på egen hand medan jag placerade ut nästa figurant.

Lasse och Tuva koncentrerar sig på uppgiften.

På väg ut mot gömmet i koppel på lokaliseringsövning.

Tuva har vindmarkerat och husse har tagit med henne en bit tillbaka och
släpper henne här på sök.

Den här gången gick de mycket riktigt hela vägen tillbaka till stigen efter vindmarkering, men Tuva tappade faktiskt både markering och målmedvetenhet... Jaja, vi har i alla fall testat. Det var bara att sätta på kopplet igen och låta henne göra en ny vindmarkering. De fick en på motsatta sidan gömmet, och nu vägrade Tuva att överhuvudtaget låta sig förflyttas. Lasse blev lite brydd, men lyckades få henne med sig i alla fall halva vägen. Där stannade de för att kolla om hon fortfarande hade intresse av att gå ut. Det var lite sådär, så jag bad honom att inte gå längre, utan släppa henne. Och vilket tempo ut! Hon nästan våldtog en stackars oförberedd Tommy under kamouflagetäcket...

Tuva vägrar blankt att följa med husse tillbaka, och håller nästan på att krypa ur halsbandet, något som hon också lyckades med på nästa sida...

Trots att Tommy är en helt ny och främmande figurant, blir Tuva lika lycklig som vanligt.

På nästa sida blev det ingen backning alls, eftersom Tuva kröp ur halsbandet och på fjärde gömmet backade de för långt, så att Tuva inte hittade figgen (det var på medvindssidan). Sen tänkte vi avslutat där, men omständigheterna gjorde att det blev en övning till: dels pga att vi hittade ett jättekul gömställe ca 20 meter från stigen, dels för att vi hade en enormt gynnsam vind (rak motvind) och för att Tuva fortfarande var pigg och arbetssugen (och det var husse också). Tuva fick vinda in figgen från stigen och blev också släppt därifrån. Så snyggt hon jobbade med högt huvud hela tiden och nosen gick som bara den! Mycket lyckat avslut.

Tuvas första sökskick från stigen, utan föregående koppelpromenad!

Se så fint hon jobbar med hög nos i vinden.

Här har hon snabbt lokaliserat figuranten och letar efter en ingång i kåtan.

Den här kåtan kunde vi ju bara inte låta bli att gömma oss i ;-)

Snuggles med matte Lena och husse Tommy var sist ut i vår ruta. Nu var det bara vi tre kvar i den, så jag fick "figga". Det var helt OK, eftersom vi inte skulle göra något regelrätt sök med denna helt nya hund. Istället provade vi ut olika belöningar och jag fick tillfälle att analysera honom för att kunna planera vilken inlärningsmetod som skulle kunna passa honom. För ägarnas skull vill jag här bara kort nämna att det finns en massa olika sätt att introducera en hund i sök, bl a genom:

• Vindmarkering, där man går på stigen och inväntar att hunden ska få vind på figurant och sen släpper den. Fördel: Ger en säker nosarbetande hund. Nackdel: vinden är förbaskat svår att styra över! Kan också vara mycket svårt att få hunden att gå ut på medvindssidan, för där får den ingen vittring.
  
  
• Dyk-upper, där man använder olika små retningar för att väcka hundens intresse att springa ut till figurant, t ex genom en rörelse eller ett litet ljud. Fördel: Ger en mycket säker hund, som vet att söka av området systematiskt och få med sig terrängen i raka skick och gå på djupet i rutan. Nackdel: Kan få en hund med mycket spring i benen att "strunta" i figgarna och kan också orsaka stopp, dvs att hunden när den inte får någon dyk-upp kan stanna och be om hjälp.
  
  
• "Favoriten", där man går ett tänkt sökslag med hunden i koppel och inväntar vindmarkering, för att backa tillbaka till stigen och släppa hunden. Fördel: man utgår från hundens egen inneboende vilja att söka upp figurant, utan draghjälp av vind eller synretning. Föraren är med och kan stötta hunden om det blir jobbigt. Nackdel: Denna metod kan ge lågt tempo inledningsvis. Kräver tålamod hos föraren, man ser inte resultat lika snabbt som på de andra, men å andra sidan så får man en stabil grund.
  
  
• Målbilder, fungerar ungefär som med dyk-upper, skillnaden är att hunden tas bort en stund efter att den fått se dyk-upperna innan den släpps på sök. Den här metoden har vi inte testat.

Eftersom Snuggles visade sig mycket jaktintresserad och matte var lite orolig för att släppa honom lös i skogen, är det väl egentligen bara en metod som kan komma ifråga: "Favoriten" (samma som vi körde med Tuva). Då går man i koppel tills hunden är så intresserad av figuranten att den inte kommer att springa på andra äventyr när man kopplar loss.

Som sagt, Snuggles var mycket intresserad av viltspåren på marken, kaninhålor och jakthundens spår mm. Det var inte lätt att vara en rolig figurant åt honom! Vi testade igenom flera olika belöningar: hans favoritleksaker, där vi hittade en (nyinköpt) rosa pipis och en vältuggad "tyg-nånting" som han uppskattade. Lena och Tommy fick i uppdrag att se till att dessa favoritleksaker inte finns tillhands hemma i tid och otid, utan spara dem till söket.

Snuggles är en terrierkorsning på dryga året.

Därefter provade vi igenom smörgåsbordet med leverpastej på tub, kattmat, kokt kycklingfilé, köttbullar, korv, rå nötfärs mm. Han uppskattade det mesta, men inte leverpastejen. Och kattmaten bör nog serveras på ett annat sätt än ur portionsförpackningen, kanske direkt ur en burk eller snusdosa? Att få jaga kycklingfilé var jättekul, likaså att äta nötfärs direkt ur burken gick bra.

Det svåra i belönandet var att Snuggles tröttnade otroligt snabbt. En belöning som verkade vara helt kanon första två tuggorna, förlorade snabbt sin dragningskraft när han fick spår på kanin... Och de spåren sökte han upp aktivt. Inte heller bör framtida figuranter ta i honom på något sätt, inga händer på hunden med andra ord! Då backar han direkt.

Vi provade också hans tillgänglighet: jag tog kopplet och tillsammans lämnade vi husse och matte. Efter ca 30 meter började jag jobba med honom igen, för att se om han ängsligt skulle dra tillbaka till tryggheten, eller om han tyckte om att vara hos en främmande. Den enda reaktionen jag fick var: söka kaninspår! Det bekom honom inte det minsta att husse och matte var så långt bort och att han blev hanterad av mig.

Om husse och matte tycker det är en bra idé, kommer vi att testa med en lokaliseringsövning nästa gång, där vi går med honom i koppel fram tills han vindar in figuranten och nyfikenheten tar överhanden och han vill fram och utforska och där får en sån jackpotbelöning att han glömmer allt vad kaniner är!! ;-)

Slut för idag, tack för idag!