Ja, det var inte så lätt att valla av en sökruta i skogen när det låg trädstammar som plocke-pinn överallt... Men vi gjorde vårt bästa! Först körde vi spår med Toya, Nellie och en nytillkommen schäfer-tik som heter Åse. Om Toyas spår skriver Mats i sin träningsdagbok.
NELLIE: Micke har tränat plock-övningar under veckan med hjälp av klickern, och det såg så bra ut att vi bestämde oss för att göra en sk "sammankopplingsövning". Hittills har spåret varit en sak och apporterna en helt annan för Nellie. Dags att sätta samman de två.
Vi la ut 10 apporter med ca 3 meters mellanrum i skogsterräng. Tyvärr var Nellie lite påverkad av bilfärden (hon gillar inte att åka bil!), och dessutom blev hon väldigt uppvarvad när Micke gick iväg och la spår. Stressnivån var något för hög för att hon skulle hinna reagera på några apporter över huvud taget. Men spåra, det gjorde hon! Och inte ville hon sluta heller...
Nytt försök: nu fick hon inte se när husse gick ut med apporterna. Hon stressade upp sig en aning ändå, så hon fick lugna ner sig lite innan påsläpp. Micke gjorde en plock-övning först, och sen visade han på spåret lugnt och tydligt och det hjälpte Nellie att koncentrera sig. 3 apporter på raken hittade hon och fick belöning för dem. Men sen fick hon lite sjå att hålla kvar spåret, och då missade hon apporterna. Helt naturligt, när det blir mycket att hålla reda på, så koncentrerade hon sig på grunden: att hålla spåret. Stort framsteg!
Micke: om du vill träna nåt under veckan, så gör en likadan övning med många apporter. Ta god tid på dig vid varje funnen apport och låt Nellie få veta hur duktig hon är. Låt henne inte stressa vidare i spåret förrän ni båda känner er samlade och koncentrerade.
ÅSE: Elisabeth kom med schäfer-tiken Åse och ville ha lite hjälp med stressen. Hon har spårat tidigare, så vi tittade på hur de har gjort. Hon har lagt ut korv i spåret, men Åse har inte brytt sig om den! Inte så konstigt, hon hade inte tid att äta, var alldeles för uppskruvad.
Lisa: Försök att hålla dig själv lugn och dämpa hunden. Låt henne inte få som hon vill. Vill hon gå åt ett håll när ni är ute, gå då åt andra hållet. Låt henne inte släpa dig ut genom dörren. Sätt henne vid sidan och jobba med att hålla henne lugn när ni möter hundar och barnvagnar och vad det nu är hon reagerar på mera. Mata gärna med godis för att bygga upp kontakten och avleda henne. Att äta är lugnande! Utsätt henne inte för situationer där du vet att stressen blir ohanterbar i början. Om det är jobbigt att möta människor, gå en liten omväg och jobba med kontakt och lugn. Och som Mats sa: träna förbudsövningar. Lägg ut ett åtråvärt föremål eller godis eller vad det nu kan vara hon vill ha, och gå förbi det utan att hon får ta det. Hon behöver lära sig vad NEJ är. Nej är inte en bestraffning, nej är "sluta med det du håller på med". Gärna följt av att hon vänder sig till dig för nya direktiv.
Så till söket:
SALLY och NOEL: är båda två helt oberoende av vinden för att starta söket, något jag tycker är imponerande. Jag vet inte hur mycket du har kört sök med dem, Marie? Men de verkar hemtama med det. Sally blev överlycklig när hon hittade Lisa bakom en stor trädstam på 3 meters djup. Det gick så bra så vi ökade till ca 15 m djup. Här fick hon lite svårare i den i det närmaste obefintliga vinden, men jobbar bra med nosen hela tiden. Mycket målmedveten. Noel hade eldat upp sig rejält under väntetiden i bilen och sköt iväg som en raket. Även han fick lite problem med att det inte var någon vind, men löste det helt självständigt. Mycket bra att han kampade så glatt med figuranten! Förra gången ville han inte gå ända fram till en början, utan kampade först ute på stigen när han fick stöd av matte.
Sally hittar figuranten Elisabeth.
NELLIE: Arbetsmyran i gänget! Hon kör både spår och sök, hon! En riktig järn-lady :-) Även här hade vi önskat lite bättre vind... Då hade hon nog inte sprungit förbi figuranten så många gånger innan hon hittade. Mycket positivt att du kan få ut henne igen och igen Micke, när hon kommer in utan att ha funnit. Det visar på stor arbetslust. Idag kom hon ända fram till figuranten också och åt korv och t o m stannade en stund. Mycket bra!
KIM: har fuskat och tagit spåret ut till figuranten lite för många gånger tidigare. Eftersom det var helt omöjligt att valla av sökrutan pga av alla kullfallna träd, fick vi skicka ut figuranten i en jättestor båge istället, men det hjälpte inte. Kim tog minsann och sökte upp spåret och följde det ut! Likadant på andra försöket, där han t o m hoppade över figuranten två gånger innan han hittade henne :-D Så kan det gå när det knappt är någon vind och man har en jycke med spring i benen... Avslutade med att han fick springa ikapp en flyende figurant för att påminna honom om riktningen - rakt ut.
Nästa gång måste vi valla av rutan ordentligt! Det behöver alla fyra. Sally, Noel och Nellie behöver få upp mer figurantintresse och Kim behöver drillas i att gå rakt ut - det gör vi med fler hitta-övningar till allihopa där vi lägger vikten vid att det verkligen ska vara en mysig stund ute vid gömstället för hundarna och för Kims del så långt möjligt att han kommer rakt på gömmet.
