Comments

Idag höll räddningssöket på att "brinna inne" pga höstrusket men två "sega gubbar" med tillhörande, nospejlande veteraner (Meila och Kasper), hjälptes åt att trotsa de envisa skurarna så att både Anders Å och Bertil kunde upphittas ur gömmorna för att förhoppningsvis kunna återanvändas i kommande sökövningar...

Glädjeämnen idag? Ja, en frisk, sökbefrämjande vind från syd svepte längs Österleden riktning mot Stormhallsvägen. Två ivriga och arbetsvilliga vovvar inte att förglömma - behagligt klimat för dom att jobba i - gott om syre och inga plågsamma värmegrader som sänker tempot och ökar flåsandet.

Den märkbara bristen på figgar gjorde att vi satsade på två gömmen vardera. Figgen fick "flytta fram" till nästa gömme efter första upphittandet medan hunden fördes "bakom ljuset" ur sikte i avvaktan på nästa skick.

Första gömmet på ett bilsläp nära stängslet intill Österleden. Bertil nedhukad och gömd bakom de höga lämmarna. Hörde inte Meila i närheten och Anders frågade i radion om hon hittat mig. Uppfattade av honom att hon "skojat" med fastrullen utan att vara helt inpå. Kanske hade hon ändå noterat med nosen att jag fanns inom "räckhåll"? Anders skickade henne på nytt. Det blev ett snabbt uppletande och hon kom halvvägs upp på flaket innan hon tog rullen och försvann mot husse. Påvis och godismys. Jättebra.

Nästa gömme i en manskapsbod nära staketet åt söder. Hade dörren lite på glänt. Meila passerade i full fart ca 6-7 m utanför trappan och fortsatte vidare mot det sydvästra hörnet bland snöplogar och cementrör m.m. Möjligt att hon kände ungefär var jag fanns men det verkade som hon hade någon mera spännande doft att utforska (troligtvis vildkanin). Anders lät henne söka av några sekunder och pekade sedan tillbaka mot det hållet där jag gömt mig. Hon gjorde ett litet svep mot mitten av området men fick snabbt korn på mig och sprang rakt på.

Skickade Kasper från bilparkeringen mot södra delen. Efter ca 30 m sneddade han av mot vänster och försvann bakom ett skjul. Efter någon halvminut kallade jag in honom eftersom någon öppnat grinden mot Stormhallsvägen. Inte bra att hamna på fel sida av "viltstängslet" ut i trafiken. Han kom snabbt tillbaka och jag pekade ut ett par andra skjul som han kollade av utan resultat. Fortsatte mot ett par andra skjul utan napp. Jag pekade då mot det gamla f d saltskjulet i bortre hörnet av det tänkta sökområdet. Han rusade dit och strax hördes ett kraftigt skall som förstärktes av den speciella akustiken därinne. Anders hade gömt sig bakom en stapel med säckar längst inne i det smutsiga och mörka plåtskjulet. Kasper skötte sig ok och han belönades av figgen med korvbitar. Bra.

Jag och hunden drog oss tillbaka i skymundan medan Anders placerade sig i ett annat gömme. Efter ett par minuter gav han klartecken över radion och jag skickade Kasper mot de skjul som han tidigare genomsökt. Han tittade på mig som han ville säga att "här letade jag ju alldeles nyss". Sedan försvann han mot ett godsskjul med skyltar etc och just inkommen där hördes på nytt skallmarkeringen. Jag sprang dit och såg att han hittat Anders bakom en stapel med plastkoner och annan bråte. Dessbättre godkänt beteende här också. Anders delade ut godis och jag kom med kampleksaken. Det blev rejält med buslek och allt var frid och fröjd.